Mörkt, blött och spännande

Ty lever på havsbottnen och har gjort det i hela sitt liv. Han har inga planer på att lämna havet för uppe på det land som finns kvar är det varmt, torrt och väldigt trångt. Det är en ganska dyster framtid där stora delar av den värld vi lever i har rasat ner i havet och det är väldigt många människor som ska samsas på den plätt som är kvar. Därför flyttade några människor ner på havsbottnen för att skapa nya liv i nya sorters hus och bli havsbönder. Där nere föds Ty men när boken börjar har hunnit bli 17 år och det enda han drömmer om är att kunna muta in sin egen del av havsbottnen när han blir 18 år. Men så dyker Gemma upp, en tjej som letar efter sin bror. Hon är tuff och klarar sig själv men har inte riiiktigt koll på hur det funkar i havet och bland dom som bor och jobbar där. Så Ty måste försöka hjälpa henne utan att dom båda blir dödade på köpet. För det finns mindre trevlig personer och pirater i havet också.

Kat Falls "Mörkt liv" började lite segt ( i alla fall för mig) men när jag väl hade kommit in i den fastnade jag. Spännande och blött! Jag älskar vatten och den här boken passade perfekt för mig. Och även om jag inte är så överförtjust i pirater så funkar det väldigt bra för allt eftersom man läser vecklar historien upp sig, tar nya vändningar och det blir några överraskningar.

Jag trodde inte att jag gillade äventyr men det gör jag visst, för den här älskar jag och "Aeronauten" tyckte jag också om väldigt mycket. Man skulle nästan kunna säga att "Mörkt liv" är någon slags blandning mellan "Aeronauten" och "Ingo", typ.

Och ännu ett snyggt omslag!

/Anna

Bokcirkelns hemliga böcker

I måndags hade vi bokcirkel igen. Tills den här gången skulle alla ha läst sin hemliga bok, som var utvald av någon annan i cirkeln. Det var rätt olika böcker som kom fram under inslagningarna.

Totte hade fått en av Lauras favoritböcker "Arra" men tycket att den mest var ett nja. Han tyckte att den var alldeles för misärig.

En annan favoritbok som också fick sig en törn var Simons favorit "Skämmerskans dotter" som Linnea inte riktigt tyckte om. I den diskussion som följde koms det visst fram till att Linnea har övernaturliga förmågor när det gäller att känna igen böcker och associera till andra böcker. Det återstår att bevisa detta.

Paula hade fått "Gone - de övergivna" av Emma och hon tyckte att den var sorglig och bra och uppmanade oss att läsa den.

Simon hade fått "Ginnys rike" av Linnea som han tyckte var bra men lite seg i början.

Laura hade tyvärr fått en bok som hon redan hade läst av Paula, "Vampyrens märke". Det finns ju alltid en sån risk, men bra ändå att det bara var en bok av åtta som redan var läst. De pratade istället om serien i sig och att en annan vampyr-serie, "Vampire academy", nog är bättre.

Evelina hade fått "En lat djävuls guide till MVG" av Totte som hon tyckte var rolig men är tveksam om alla tips verkligen funkar.

Emma hade fått en av mina favoritböcker, "Tonje och det hemliga brevet" av mig som hon tyckte precis lika mycket om som jag. Hon håller också med mig om omslaget och titeln.

Jag hade fått "Om jag stannar" av Evelina som jag tyckte var väldigt bra. Jag har tyckt att den verkar lite flummig men den var ju mycket bättre än jag hade kunnat tänka mig.

Jätteintressant varje gång vi gör det här, tycker jag. Kul att läsa en bok utan att veta nåt - omslag, titel, författare eller vad som står på baksidan. Och dom flesta av oss tyckte om de böcker vi hade fått. Det här gör vi nog igen, i alla fall om jag får välja!

Från att ha pratat om hemliga böcker började vi prata om hat-böcker. Kanske inte så mycket speciella böcker utan mer genrer vi inte tål. För till nästa gång ska vi alla läsa en sån bok. Vi var alla ärliga (hoppas jag!) och berättade vilka genrer vi inte tål och så fick de andra välja en bok för just den personen. Vilka böcker det blev och vad vi tycker om dom får ni läsa om i nästa bokcirkel-inlägg.

/Anna

Antiloper

Astrid och Ellen är bästa vänner. De lever lite grann i sin egen värld som dom trivs i men är annorlunda. Men när Ellen alltmer börjar dra sig undan och förlorar lite av sig själv tycker Astrid att det blir för jobbigt. Hon har dåligt samvete för att hon drar sig undan och istället börjar vara med ytliga Olina. Men med Olina är allt så mycket enklare. Astrid vill inte heller se att Ellen är deprimerad och skjuter det bara ifrån sig och försöker bortförklara. Inte ens när Ellens pappa ringer till Astrid för att fråga om hur det verkligen är med Ellen så kan Astrid inte få ur sig orden, om hur det verkligen är med Ellen. Och när Olina frågar Astrid om hon vill flytta med henne till London efter att dom har gått ut gymnasiet säger hon ja. För det känns enklare att göra det än att försöka få Ellen att vilja leva det liv dom två har pratat om så länge ska vänta på dom efter gymnasiet - att flytta till Barcelona, att komma bort från småstaden och bli något annat. Så Astrid väljer det enkla och sig själv. Men vad händer då med Ellen?

Ester Roxbergs "Antiloper" går rätt in i mig. Den där tiden i livet då allt känns så enkelt men ändå så svårt. Då man längtar bort till nåt annat och förväntar sig att hela livet ska börja bara man slutar skolan eller flyttar till en annan stad eller... Och att bästa vännen man har alltid ska finnas där och vara precis exakt likadan som hon alltid har varit. Jag får känslan av att den här boken ligger väldigt nära Ester Roxberg själv, för den känns så äkta och personlig.

Och tack för spellistor i böcker - det tycker jag om!

/Anna

Fantastiskt annorlunda

Kim, Bella och Momo lever i en värld som inte är deras. Det är pojkarnas värld. Det är de som hörs, syns och bestämmer. Det är de som tafsar på Bellas stora bröst och tror att det är ok. Och ingen vågar säga något annat. Men då Kim, Bella och Momo upptäcker att nektarn från den fantastiska blomman som växer i Bellas växthus har en förmåga att förvandla dom till pojkar ändras allt. För även om de alla upplever förändringen som intressant så är det Kim som trillar dit hårt. Hon kan inte låta bli att smyga ut till växthuset varje natt för att uppleva den frihet som hon aldrig har upplevt som tjej. Och i den där friheten finns också Tony. Tony som hon bara vill att han ska godkänna henne, inte bara som kille utan helst även som tjej.

Jessica Schiefauers "Pojkarna" är en fantastisk bok som betyder att den både är oerhört bra och att den befinner sig ett steg bortom det vanliga livet. När jag läste den sveptes jag in i den världen som är oerhört realistisk och magisk samtidigt. Läs den om ni vill ha en annorlunda men väldigt bra läsupplevelse!

Och vilket underbart fint omslag!

/Anna

Alldeles tillräcklig med kärlek

Timotej af Lilja flyttar från Stockholm till London tillsammans med mamma och mammans nya Göran. Timmy (som hon helst kallas) tycker att det ska bli kul och är inte särskilt ledsen för att lämna Sverige. Även om hennes älskade bror stannar kvar. Timmy lever ett överklassliv där inget saknas när det gäller saker. Men det är värre med det andra. Hennes pappa är en egoistisk sprätt som bara bryr sig om sina barn ibland (varken dom "gamla" eller "nya" barnen) utan slänger pengar på dom när det blir jobbigt. Dessutom kan Timmy inte låta bli att bli kär i princip alla killar som kommer i hennes väg. Och hon byter föremål för kärleken ungefär var femte minut och hon är ganska osäker på om hon vet hur det verkligen är att vara kär.

När jag började läsa Lina Forss "Kär i kärleken" tänkte jag "åh, vad skönt, en bok som inte är så himla deppig och svart utan är rolig". Men det var inte riktigt det som väntade mig. Den är rolig och hon är lite löjlig ibland, Timmy, men allteftersom jag läste blev hennes problem större och större. Det jobbiga förhållandet med pappan blir större, kärleksproblemen blir allvarligare och hon blir ju faktiskt deprimerad. Jag säger inte att det var dåligt men jag blev lite förvånad och besviken att boken inte kunde få vara lite gladare hela vägen. Det gör att jag nog faktiskt inte vet vad jag tycker om boken. Den är ganska bra men jag undrar om jag hade tyckt annorlunda om den (bättre eller sämre?) om jag hade vetat att den skulle bli så allvarlig innan jag började läsa. Men den är absolut värd att läsa. Jag ägnade en stor del av en femtimmarsresa till Göteborg med att läsa den. Och det hade jag inte gjort om jag ogillat den. Men graden av gillande... svårt att säga. Vad tycker du?

/Anna

Bokcirkel gånger två

Vi har precis haft terminens andra bokcirkel och jag har fortfarande inte bloggat om den första gången. Så här kommer ett två-i-ett-inlägg.

Förra gången hade vi en typisk första gång där nya medlemmar presenterades. Välkomna Emma, Simon och Paula! Vi pratade om vad vi hade läst under sommaren där flera hade läst om Harry Potter-böckerna, någon hade läst "Hungerspelen". Andra böcker som kom upp var "Tankeläsaren" av Cashore (jättebra!), "Reckless" av Funke och "Fienden - de levande döda" av Higson. Det var många titlar som flög och många diskussioner. En bra första gång.

Idag blev det uppenbart att om man vill få alla att prata i den här cirkeln så är det Harry Potter man ska prata om. Det är nästan så att man borde döpa om cirkeln till en Harry Potter-cirkel. Jag försöker kämpa emot och prata om annat men då stannar det av. Vi måste ju prata om några andra böcker än Harry Potter! Eller? Vi pratade om en bok som har betytt något och alla (utom jag) sa Harry Potter. Så just där och då föreslog jag att julavslutningen i år skulle bli en Potter-kväll där vi verkligen badar i Rowlings värld och även ser en film eller två. Alla verkade tycka att det var en bra idé. Även gamla bokcirklare är välkomna.

Jo, just det! Vi bytte hemliga böcker med varandra som vi ska ha läst till nästa gång.

Och en sista sak - det är Harry Potter-kväll på biblioteket i Handen onsdag 2 november (under höstlovet). Biljetterna släpps senare i oktober.

Nu ska jag varken säga eller skriva Harry Potter på några dagar. Det blev alldeles tillräcklig idag.

/Anna

Farligt kollo?

Jag har tänkt länge nu "Jag måste blogga!" men det har helt enkelt inte hunnits eller orkats med. Det har varit full rulle här och det är massor av elever som har velat ha tips på nya böcker. Jätteroligt tycker jag men det är synd när de bästa böckerna är utlånade (för att man har tipsat om dom) så att man inte kan fortsätta tipsa om dom. Ännu värre är det när man är lite slut i huvudet och inte kommer på något annat att tipsa om. Men här kommer i alla fall ett tips!

"Rum 213" av Ingelin Angerborn (hon som skrev braiga "Sorgfjäril"). Elvira åker på kollo och får dela rum med två tjejer, Bea och Meja. Dom blir vänner direkt och gör allt tillsammans. Fast allra mest pratar dom nog om vilka av killarna på kollot dom tycker är söta. Men det är något väldigt mystiskt med deras rum. Det börjar försvinna saker därifrån, spårlöst, fast de låg där alldeles nyss. Dessutom vaknar Bea flera nätter och ser någon som står i deras rum. En tjej med långt rött hår. Vem är tjejen? Är hon ett spöke? Är det hon som har tagit deras saker? Eller är det någon annan på kollot som har gjort det?

Jag tyckte om boken, även om den inte var alls lika bra som "Sorgfjäril". Ingelin Angerborn lyckas ändå med att få till det där krypande, det som gör att man inte riktigt vågar vända ryggen bort från lampan när man ligger och läser. När man inte riktigt vet som händer eller vad man ska tro.

Förresten, visst är omslaget jättejättefint!

/Anna

Bokcirkelavslutning gånger 2

Nu när terminen är slut har jag äntligen tid att blogga om bokcirkeln.

Vi träffades en sista gång för "vanlig" bokcirkel i slutet av maj. En cirkel där vi började prata om just "Cirkeln" av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Några hade läst den och tyckte att den var rätt bra. Men Totte tyckte att det var alldeles för många tjejer, var är killarna? typ. Och där spårade diskussionen ur helt och hållet. Vi gled runt i ett konstigt träsk av förslag om exakt könsfördelning, hur kentaurer och sjöjungfrur förökar sig, huruvida Dumbledore är gay eller inte (och hur ligger det egentligen till med hans och Harrys förhållande?), om teletubbies har någon könstillhörighet eller inte. Någonstans i allt detta fanns det också spår av en seriös hbt-diskussion som var rätt intressant och jag lyckades pracka på Johan "Egalias döttrar" av Gerd Brantenberg som är omvända världen när det gäller kvinnor och män. Johan hade också några konspirationsteorier om kvinnor och män som nog är bäst att jag inte skriver om här. Mycket intressant diskussion faktiskt trots att den var lite konstig ibland.

Veckan efter hade vi sista hänget tillsammans då vi åkte in till stan. Vi gick på SF-bokhandeln och The english bookshop i Gamla stan. Sen gick vi till stora Akademibokhandeln och till sist till Kungliga biblioteket där vi förgäves letade efter Djävulsbibeln men den var visst inlåst. Sen avslutade vi med knytisfika i Humlegården.

En underbar dag tillsammans med bokcirkeln! Tyvärr har vi behövt säga hej då till Linnea, Jennifer, Ellen, Deniz och Johan eftersom dom slutar nian. Jag kommer att sakna er väldigt mycket! Några har hängt med ända sedan jag startade cirkeln för ungefär två år sedan så det känns lite extra mycket just nu. Kom och hälsa på och hoppas alla får en bra sommar.

/Anna

Sommarlov+läsning=sant

Imorrn är det skolavslutning här på skolan. Idag var alltså sista "vanliga" skoldagen (nja, så vanlig var den egentligen inte men ni vet vad jag menar...) och jag tycker alltid att det är lika roligt sista veckan eller så innan avslutning för oj, vad man märker att folk lånar. Det bara forsar in böcker och så är det många som måste låna så att det räcker över sommaren. Det känns lite svettigt (men mest kul) när någon kommer in och säger "jag vill ha tips på bra böcker, jag behöver 10 stycken". Och så går dom härifrån med en jättetrave med böcker. Nästan inga av mina favoritböcker finns kvar i hyllan för dom har jag tipsat om. Hungerspelsböckerna är så klart utlånade. Varenda bok i varenda del i serien! Den har ett eget liv.

Sen är det alltid lika roligt när man får börja dela ut "Sommarboken" som vi har här varje sommar i Haninge. Det är ett häfte som man tar med sig hem, läser minst fem böcker och skriver om dom. Sen när man tar med sig häftet tillbaka så får man välja en bok. Lämna måste man göra senast 1 september. Kom in och hämta på något av biblioteken i Haninge!

Själv ska jag gneta på med jobbet några veckor till men kommer nog ta en paus från bloggandet. Men om jag läser en riktigt bra (eller dålig) bok kommer jag nog inte kunna hålla mig ifrån att blogga så vi ses kanske i sommar.

Glad sommar!

Och glöm inte att läsa!

/Anna

Blodet droppar

Det märks att det snart är sommarlov, allt ska hinnas med de här sista veckorna och de går ju så himla snabbt. Så snabbt att man en dag kommer på att man (jag!) inte har hunnit blogga om en riktigt bra bok. En bok som jag har rekommenderat flera gånger sen jag läste den och som fortfarande dyker upp i mitt huvud lite då och då.

Vilken bok är det då? Jo, Jenny Jägerfelds underbara "Här ligger jag och blöder". Det första som händer är att Maja sågar av sig en bit av sin vänstra tumme med en elektrisk såg. Det blöder och blöder och Maja svimmar (vem skulle inte göra det?!). Hon blir omplåstrad men det gör rejält ont när hon till helgen åker till sin mamma i Norrköping. Det konstiga är att mamma inte dyker upp. Mamma som alltid brukar vänta på perrongen när tåger kommer. Men mamma dyker inte upp på hela helgen och hon har glömt mobilen hemma så det är ingen mening att ringa den. Maja vet inte riktigt vad hon ska tro. Och mitt i det här fortsätter hennes otur. Hon får en sticka i foten och eftersom halva vänsterhanden är inslagen och gör väldigt ont går det inte så bra att få ut stickan. Hon går över till en granne för hjälp. Där är det fest och mitt i festen springer hon på en kille som hjälper henne och som dessutom verkar vara ganska mycket hennes stil. Men mamma är ju fortfarande borta, tummen är fortfarande avsågad och hemma har Maja en pappa som tror att han är casanova så det finns liksom kanske inte så mycket tid att tänka på den där killen. Eller kanske ändå...

Åh, så bra! Jag får samma känslosvall som jag fick av Jandy Nelsons bok men den här boken är roligare och tar sig själv på lagom mycket allvar. Jandys bok var liksom mer... amerikansk. Jennys är mer tillbakalutad, lugn och lyckas baka in massor med känslor utan att det blir översvallande eller för mycket. Och man (jag) skrattar fakiskt flera gånger trots att den är ganska allvarlig. (Missförstå mig inte, jag tycker fortfarande att Jandys bok är bra.)

Perfekt sommarläsning i en dag eller två (längre tid tar det inte, ni kommer vilja läsa ut den direkt!).

/Anna

Bokcirkel och fir

Igår hade vi bokcirkel igen! Den här gången var det extra trevlig för Laura fyller år snart så vi firade henne och det fanns saft och jättegoda chokladbollar. Så grattis Laura! Sen kom vi visst på att vi har missat att fira Totte och båda Linneorna. Så grattis till er också!

Jag påminde mig själv om att jag måste få till vår fina "Böcker som måste läsas"-lista i färg och sätta upp den.

Till igår hade dom flesta av oss läst "Intet" av Janne Teller. Jag har ju skrivit om att den är en av dom där böckerna som jag har tänkt läsa länge men att det aldrig har blivit av. Så, hur löser man problemet? Jo, man prackar på sina fina bokcirkelungdomar den och säger att den är bra att diskutera (vilket jag faktiskt har hört att den är). Problemet löst!

Och den var väldigt bra att diskutera. Jag tror aldrig vi har diskuterar så engagerat och ilsket någon gång. Vi pratade om meningen med livet; om man ska vara positiv eller negativ; och hur ska man egentligen hantera det där med livet? Mycket intressant och oj, vad folk tyckte olika. Den som var mest bestämd hade inte ens läst boken utan bara fått den väldigt ingående beskriven för sig. (Ja, jag tittar på dig nu Laura!) Uppenbarligen behöver man inte ha läst boken för att ändå få till en bra diskussion. Det bästa var att Laura kom in idag och ska skriva en recension på boken, som hon fortfarande inte har läst och inte tänker läsa. Jag tyckte att hon kanske skulle kunna läsa lite i alla fall, bara lite lite...

Och du, kan du inte lösa en sak vi är oeniga om? Fjärilen längst ned vid burken på omslaget - är den inne eller utanför burken? Vi kunde inte enas om det så hjälp oss.

Vi pratade om nästan sönderhajpade "Cirkeln" av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren. Evelina har läst den (hon har kontakter) och tyckte om den. Vi bestämde att dom som kan och hinner läsa den till nästa gång.

Nästa gång blir tyvärr sista gången innan sommaren. Sista gången med fem stycken som slutar nian nu. Tråkigt tycker jag. Men vi hade tänkt att vi skulle dra till stan och picknicka lite och ha en riktigt avslutning där vi bara är tillsammans, en gång efter nästa gång. Så egentligen blir det ju faktiskt näst sista gången nästa gång. Om man ska vara petig.

/Anna

Ny längtserie?

Igår, ganska sent och ganska sömnigt, läste jag ut Martin Widmarks senaste bok "Den dansande djävulen".

I boken härskar en grym (och kanske galen?) hertig över ett land där hans pengar kommer från gruvor. Tyko är en föräldralös kille som jobbar i en gruva sen han var fyra år (nu är han tretton) och det är inget roligt liv. Han är en "grävling", en som tar sig in i berget genom sprickor för att få tag på stenprover så att man vet om det finns till exempel silver som man gräva fram. Hela veckorna bor alla dom som jobbar i gruvan nere i gruvan. Ett ständigt mörker och en hemsk tillvaro. Bara på söndagarna får dom komma upp för att gå i kyrkan. Under en söndag somnar Tyko under ett träd och drömmer om en skata. Den här skatan pratar med Tyko (vilket gör honom ännu mer övertygad om att det är en dröm) och säger en mystisk ramsa till honom. Tyko vaknar och blir bestraffad för att ha somnat. Straffet är att gå in i en gammal nedrasad gruvgång för att hämta stenprover. Tyko funderar över det här med skatans ramsa och varför förmannen bestraffade Tyko så hårt men kan inte riktigt få ihop det. När han även hittar en lapp i sin säng som säger åt honom att åka upp med korgen till jordytan klockan tolv på natten så blir han ännu mer fundersam över vad det är som händer. För han vet inte vem som har skrivit lapp, varför eller om han verkligen vågar ta risker för att komma med korgen.

Boken var mycket spännande och jag knappt vänta tills fortsättningen kommer. För det kommer en fortsättning - "Fyrtornet i Son-Li" och även en tredje bok ska komma, "Polyhymnias guld". Jag hoppas att dom kommer snart men tyvärr står det inget på Martin Widmarks hemsida, bara att dom ska komma under året. Det kan tyvärr bli ett långt år för mig.

Förresten - det är ett väldigt fint omslag, tycker jag i alla fall!

/Anna

Din favoritbok genom alla tider

Sista inlägget blir även det ett delat inlägg.

Per Nilssons "Hjärtans fröjd" läste jag för 7 år sedan och rekommenderar den fortfarande och den verkar gå hem hos eleverna. En riktigt fin kärlekshistoria som är skriven på ett speciellt sätt. Jag tycker om att han har skrivit utifrån sakerna som finns i kärlekshistorien och att han på det sättet berättar vad som händer tjejen och killen.

Art Spiegelmans "Maus I & II" är två böcker som jag tycker att alla måste läsa någon gång i livet. Handlar om Arts pappa och hur han genomlevde förintelsen. Men den handlar lika mycket om Art och hans pappa och deras jättejobbiga relation med varandra (pappan är en riktig surboll om man säger så). "Maus" är tecknad och Art har ritat alla judar som möss och nazisterna som råttor. "Maus" är helt fantastisk och jag läser om den då och då.

Den här måste ALLA läsa! (Någon gång.)

Så, det var sista inlägget i 30 dagar av böcker. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle klara av det till slutet. Och jag tyckte att det var riktigt roligt! Sen är jag lite stolt över att jag bara passade på två stycken inlägg. Nu blir det bara "vanligt" bloggande, vilket nog kommer att kännas lite tråkigt.

/Anna

En bok alla hatade men som du tyckte om

Nä, helt blankt. Inte en endaste liten bok dyker upp. Visst, det har funnits böcker som man har haft olika åsikter om men jag har nog aldrig varit med om att jag har varit den enda som jag vet om som gillar en bok. Så näst sista inlägget i "30 dagar av böcker" blir ett enda stort PASS. /Anna

Bästa titel på en bok

Utan tvekan "My swordhand is singing"! Åh, så fin, dramatisk och nästan poetisk den är. Och så blir den ju ännu finare när den är skriven på ett så fint omslag. Har tyckt om boken här tidigare. /Anna

Den mest överraskande vändningen i en bok

Det finns ju många böcker som kan få en att tappa hakan mer eller mindre. Till exempel hela Hungerspelstrilogin har ju en del oväntade vändningar men den som ändå förvånade mig mest var "Lilis bok" av Valèrie Dayre. Jag tänker absolut inte säga vad det är som händer men den fick mig verkligen att haja till. Mest för att jag inte trodde att det skulle komma en sån vändning, inte i en sån bok. Jag hade liksom föreställt mig att den skulle vara en "vanlig" bok utan några såna där vändningar. Riktigt bra i övrigt också. Det är inte bara vändningen som gör boken. /Anna

En bok som har fått dig att ändra åsikt om något

Det satt långt inne men till slut måste jag erkänna att Eoin Colfers "Aeronauten" fick mig att inse att historiska böcker och äventyrsböcker kanske ändå är något för mig. Jag har alltid dragit mig för att läsa såna böcker men det var ändå nåt som fick mig att läsa den. Fast jag i vanliga fall aldrig skulle ha gjort det. Kan inte säga vad det var men läste den gjorde jag. Och blev helt uppslukad - den var ju riktigt bra! Och spännande! Det hade jag aldrig kunnat tro. Så den boken fick mig att ändra åsikt om just den sortens böcker.

/Anna

En karaktär som du kan känna igen dig i

Agnes i Johanna Lindbäcks "Tänk om det där är jag". Absolut! Den där ängsligheten och viljan av att vara till lags. Hela tiden tanken om att man inte riktigt räcker till som man är. Om man bara var lite mer intressant, spännande, snygg, smal och så vidare, då skulle allt vara annorlunda. Precis sån var jag i tonåren och kanske fortfarande lite så. Jag har redan tyckt om den här boken här tidigare. /Anna

En bok som du önskar att fler ska läsa

Åsa Anderberg Strollos "Bryta om" är en bok som ALLA borde läsa. Så stark och så viktig. Även om jag vanligtvis inte tycker att böcker måste vara "viktiga" för att få finnas men den här gången så tycker jag faktiskt att den är viktig. Och det känns som om författaren också tycker det, utan att det blir en massa pekpinnar och övermoraliska floskler. Nej, hon har lyckats med att skriva nåt riktigt jäkla bra som handlar om nåt riktigt jäkla viktigt.

/Anna

Bokcirkeln säger sitt

I måndags hade vi bokcirkel igen, vilket alltid är trevligt. Tyvärr var vi ganska få, några hade glömt och några kunde inte. Men som tur var så var det två nya medlemmar med. Välkomna Linnea och Evelina! Den här gången skulle vi göra en lista med böcker som vi tycker att alla borde läsa. Vi började med att spåna och alla fick bara slänga ur sig böcker och jag skrev upp dom. En del blev så himla ivriga över vissa böcker så att dom knappt kunde sitta stilla och Johan frågade mig om jag kanske hade lite valium för nerlugnande. Det hade jag inte. Efter att alla titlar var på bordet fick vi berätta om dom för dom andra och motivera varför dom skulle vara med. Sen röstade vi och bestämde att alla titlar som hade fått fler än tre röster kommer med på listan och efter röstandet så fick vi fram 20 titlar. Listan ska snyggas till och sen kommer den upp här på bloggen. Håll utkik! /Anna

En bok som du har velat läsa länge men ännu inte har läst

Nu går jag tillbaka till det där "jag kan inte välja så jag skriver flera böcker"-grejen som jag redan har gjort flera gånger under det 30 dagar av böcker-bloggandet.

Janne Tellers "Intet" har legat många gånger på både mitt skrivbord på jobbet och hemma på nattduksbordet men jag har aldrig kommit mig för att börja läsa. Problemet är inte att jag tror att den är dålig, nejdå! Det är bara det att den känns så speciell så att det måste vara helt rätt tillfälle att läsa den. När det här tillfället kommer har jag ingen aning om men jag känner att det kanske kanske börjar närma sig.

Naomi Noviks böcker om Temeraire (den första heter "Hans majestäts drake") har jag också gått och suktat efter. Men den har blivit en sån där typisk bok som jobbet har förstört lite för mig. Jag läser delvis för att jag tycker om att läsa och delvis för att kunna tipsa och ofta försöker jag läsa böcker som folk själva inte hittar till. Den här är en sån bok som det känns som om folk hittar till i alla fall, alldeles själva och då försvinner liksom lite av varför jag ska läsa den. Jag vill fortfarande läsa den men eftersom det inte känns viktigt i jobbet längre så halkar den ganska långt ner på min "att läsa-lista". Tyvärr! Nån dag, då ska den läsas! Och då hoppas jag verkligen att den är bra!

Sen finns det väl en hel bunt med andra böcker som man går och suger på och tänker att "bara jag får tid över och lust så ska jag läsa den" men det är ju så lätt att dom blir så många så att man inte vet vilken man ska välja. Alla dessa beslut som måste tas! (Dagens I-lands-problem.)

/Anna

Favoritbok som du äger

"Var är min syster?" av Sven Nordqvist. Utan tvekan. Det här kanske verkar vara en bilderbok men jag anser bestämt att det är en bok för alla, vilken ålder du än är. Den är så fantastiskt intressant och rolig. Man kan sitta hur länge som helst och titta på ett enda uppslag och se fler och fler detaljer hela tiden. Tanken är att man ska leta efter systern som ska finnas någonstans på varje uppslag (jag har hittat henne på alla utom ett) men i jakten efter henne ser man massor med annat.

Jag önskade mig den i julklapp av några vänner för några år sedan och de bara kollade knäppt på mig. Typ "en barnbok? Jaja, du är ju bibliotekarie så vi förstår kanske att du är lite konstig." Men de missade nog att kolla i den för den är underbar och jag säger "Sven Nordqvist är ett geni!" Han har gjort massor med annat men i den här boken så visar han hur bra han är. Kolla in alla bilder, gärna tillsammans med andra (det blir mycket roligare då) och njuuuut!

/Anna

Favoritbok från din barndom

Som jag redan har skrivit - Hjältar och monster på himlavalvet. Älskade dom då och älskar dom nu, de innehåller allt möjligt och för att låta så där trist och vuxen så lär man sig en himla massa, fast man inte ens märker det. När jag läste litteraturvetenskap när jag var typ 20 så satt jag där på föreläsningar och kom på "Jag kan ju det här! Det är ju från hjältar och monster" fast det var mer än 10 år sedan jag läste dom för första gången. Så ibland är kunskapen fördröjd med en så där 10 år, men den finns där. Men det finns många många andra anledningar att tycka om dom här böckerna.

Läs dom själv för att upptäcka det!

Förresten! Böckerna blev julkalender 1981, den hette "Stjärnhuset". Då var jag bara fyra år men jag kommer ihåg att jag brukade titta på den med min bror.

/Anna

Favorit - romantisk bok

Ännu en Oscars-kategori.

Det här kommer ju knappast som en överraskning: "Nick & Norahs oändliga låtlista". Ni måste vara sååå lessa på att höra mig tjata om denna bok men den är så underbar. Det är precis så där jag vill träffa någon - av en slump, man har massor gemensamt och man bara dras till varandra utan att det egentligen finns något man kan göra åt det. Åh, så underbart! Jag blir så där smörigt romantisk som jag egentligen inte är eller vill vara av den här boken. Jag har älskat den här och här tidigare.

/Anna

Favoritfilmatisering av en bok

Här är det ganska dåligt urval tyvärr. Det är inte så många barn- och ungdomsböcker som blir filmer och de få som faktiskt blir det har jag antingen inte läst boken eller sett filmen.

Till exempel:

"I taket lyser stjärnorna"- läst boken och tyckte om, inte sett filmen.

"Tusen gånger starkare" - varken sett filmen eller läst boken.

Så det är inte så mycket att välja på och de jag faktiskt har kommit på är "Nick & Norahs oändliga låtlista" som jag ju älskar som bok. Synd bara att dom pajar den helt som film. Tyckte inte alls om den! Det är massor med saker som dom har ändrat på och jag fattar inte varför. Så den är definitivt ingen favoritfilmatisering.

Så då finns det i princip bara ett alternativ kvar: Harry Potter. Tyckte om böckerna och tycker om filmerna också. Dom har lyckats bra med att föra över hela den där världen och faktiskt gjort den ganska underbar. Så det får nog bli Harry Potter.

/Anna

En bok som du blev besviken på

Jag blir ganska ofta besviken på böcker. Man kanske har gått och väntat och känt lite spänning inför en bok och så var den inte alls lika bra som man trodde att den skulle vara.

Men på senare tid så är det nog ändå "Revolt" av Suzanne Collins som har varit lite av en besvikelse. Jag älskar verkligen Hungerspelstrilogin och tycker nästan att tvåan är bättre än ettan men när jag kom fram till trean (Revolt alltså) så blev det lite av ett antiklimax. De två första var ju så oerhört bra och nu skulle allt avslutas och knytas ihop och man skulle få reda på vem som överlever och inte, vem Katniss väljer och... ja ALLT skulle bli sagt. Och det är nog det som är problemet, att allt måste bli sagt och gjort. Boken blir för mycket samtidigt som den liksom blev lite seg, det tog tid innan det blev action.

Jag ångrar inte att jag har läst den för jag ville verkligen veta vad som skulle hända men det är ju alltid synd när en bok inte riktigt kan leva upp till de förväntningar man har på den.

/Anna

Favoritcitat från din favoritbok

Det här kanske blir den enda kategori som jag inte kan klämma fram ens en antydan till svar. Jag har ingen aning! Jag skulle inte ens kunna klämma fram ett favoritcitat från någon bok överhuvudtaget. Om frågan istället hade varit favoritcitat från film så hade det strömmat fram svar men det är det ju inte. Så tyvärr... just idag är jag hjärnlös.

/Anna

Din favoritkaraktär - kvinnlig

Och nästa Oscar går till...

inte helt otippat Jannike Faltin! Hon är så tuff, lite lätt övermänsklig och komplex. Jag har bönat och bett Mårten Sandén tidigare på den här bloggen om att fortsätta skriva om henne och jag är inte för stolt att göra det igen. Snäääääälla Mårten!

/Anna

Din favoritkaraktär - manlig

Lät nästan som en Oscars-kategori det där...

Utan tvekan Gabriel i David Levithan (hmm, har jag skrivit hans namn tidigare idag?) och Rachel Cohns "Naomi & Elys kyssförbudslista".

Gabriel är portvakten som är förälskad i Naomi fast hon ser ju inte honom utan trånar bara efter Ely. Gabriel försöker få henne att förstå genom att ge henne blandband (eller skivor men jag tycker alltid att det låter finare med blandband) där varje låt är noga genomtänkt och massor med mening i. Synd bara att Naomi inte fattar, mest för att hon har så himla dålig musiksmak. Gabriel - du kan tycka om mig istället! Jag skulle uppskatta dina blandband och låtlistor. Och för er som är nya här - jag ÄLSKAR låtlistor!

/Anna

Din favoritbok av din favoritförfattare

Jaha, det finns ju inte en chans att jag ska kunna begränsa mig till en bok. Speciellt med tanke på att jag just har listat fem författare som mina favoriter...

Men! OM jag måste välja så blir det nog David Levithans "Ibland bara måste man". Helt underbar kärlekshistoria, rolig och alldeles, alldeles underbar! Och så fint omslag! Den gjorde mig så himla glad, så där att jag kom på mig själv att flina fånigt lyckligt. Läs för tusan!

/Anna

Din favoritförfattare

Jag har egentligen ingen favoritförfattare. Men det finns vissa författare som skriver böcker som jag ser fram emot väldigt mycket, eller vissa av deras böcker i alla fall.

Dessa är:

- Mårten Sandén och hans Jannike-böcker

- David Levithan

- Ingrid Olsson

- Martin Widmarks David och Larissa-böcker

- Lena Ollmarks Krabbsjögrund-böcker

David Levithan är helt underbar. Som författare alltså, vet inget om honom privat. Han har skrivit flera böcker tillsammans med Rachel Cohn, till exempel "Nick & Norahs oändliga låtlista" som jag har älskat ihjäl här och som jag har tjatat om så länge så jag nääästan blir less på mig själv. De har precis kommit ut med en ny bok - "Dash & Lily's book of dares" som jag med största sannolikhet kommer att läsa inom en väldigt snar framtid. Hoppas att den kommer ut på svenska också - snart! Sen har jag också läst "Ibland bara måste man" som han har skrivit utan medförfattare.

Ingrid Olsson har jag aldrig tänkt på som en av mina favoriter men jag har läst varenda bok hon har skrivit och tyckt om dom allihopa så när jag tänker efter så är hon nog en favorit.

/Anna

Allt är inte guld som glimmar

Här kommer en gammal hederlig sågning och bryter av i mitt försök till 30 dagar av böcker. Och till den här sågningen har Candace Bushnells "The Carrie diaries" blivit utvald.

"The Carrie diaries" handlar om Carrie Bradshaws sista år i high school (gymnasiet) och allt som händer med kompisar, pojkvän och familjen.

Jag vill bara från början säga att jag ÄLSKAR tv-serien Sex and the city (filmerna inte lika mycket...) så om någon vill kritisera den här sågningen så kan ni i alla fall inte skylla på att jag hyser hat mot SATC. Och det kanske är så att mitt älsk av tv-serien ställer till det i läsningen av den här boken.

För problemet är att det som sägs om Carries tonårstid i serien inte stämmer med det som står i boken. Och ja, allt det här är Candace Bushnells påhitt men jag tycker ändå inte att hon kan bortse att Carrie i tv-serien har en frånvarande pappa och bara en mamma. I boken har hon en död mamma, en högst närvarande pappa och två lillasystrar. Hela mitt jag skriker bara "NEEEEEEJ! Vad är det här!? Man kan ju inte bara göra om det."

Som en i min bokcirkel sa: Det känns som om Candace Bushnell har skrivit en chicklit-bok och sen liksom kommit på efteråt att "vänta här nu, jag kan ju säga att det är Carrie för då blir det mycket mer pengar på banken". Åh, så dåligt!

Och ovanpå det så blir det ju inte bättre av unkna könsroller (som tjej får man inte vara för lättfotad och verka för ivrig enligt Carrie i boken); ingen story utan bara massa episoder som inte leder någonstans; så typiska personer - den svekfulla bästisen, den otrogna pojkvännen, den onda fienden, den homosexuelle killkompisen. Åh, så trååååkigt!

Och för att inte göra saker bättre så är omslaget alldeles för glansigt att ligga och läsa en solig eftermiddag, man blir ju bara bländad av det.

Jag är ingen stor läsare av chicklit (och stör mig också på att det måste heta så) men jag förstod av min bokcirkel att det här är riktigt uselt även om man plockar bort min irritation över att det inte stämmer med tv-serien.

Så nej, håll er borta från det här och se hellre serien en gång till om ni tycker om den eller så låter ni bli. Men lova mig att inte läsa detta. Det finns bättre chicklit (har jag förstått)!

/Anna

En bok du tyckte om förr men inte tycker om längre

Det är väldigt sällan jag ändrar mig när det gäller böcker men ett undantag är faktiskt P.C. & Kristin Casts "Vampyrens märke". Inte så att jag ogillar den nu men jag har liksom ändrat mig. Eller... om jag försöker reda ut det lite bättre. Jag läste "Vampyrens märke" och Richelle Meads "Törst" väldigt tätt inpå varandra och direkt efter tyckte jag mycket bättre om märket än törsten. Det är det här och det här inlägget bevis på. Antagligen för att märket var så lättläst och jag fastnade och ville bara läsa på. Törsten var det lite mer motstånd i, det tog emot och jag var tvungen att pressa mig själv lite mer innan jag kom in i den. Men efter några månader så kom jag nog fram till att törsten hade lite mer - mer innehåll, mer som jag kommer ihåg, mer intressant. Märket var liksom lite mer nöje för stunden som inte bet sig kvar. Och nej, jag läste aldrig del två av någon av serierna.

/Anna

En bok du hatade

Här är det väldigt jämnt skägg mellan Klauses "Blod och choklad" som jag har hatat här tidigare och Twilight-böckerna som jag har ogillat både här och där.

Men egentligen tror jag att det är Klause som tar hem pokalen för att den är så himla fånig, utseendefixerad (ok, det är ju Twilight också...) och Harlequinaktig. Tål den inte och låter inte något tillfälle gå förbi för att få tala illa om den.

Så, nu räcker det med hatet för den här gången!

/Anna

Favoritklassiker

Det har blivit ett litet uppehåll här på några dagar, jag har varit på semester.

Dessutom ser jag att det här blir det hundrade inlägget vilket känns lite halvstort så där. Hurra för Bokbrand (typ)! Synd bara att inlägget består av den ynkans texten här nedanför.

Jag är väldigt dålig på att läsa ungdomsklassiker och kan nog inte minnas att jag har läst en enda. Om jag har gjort det så var den uppenbarligen inte så speciell så att den klamrade sig fast i min hjärna. Så det här blir nog det enda inlägget där inte en enda bok kommer att nämnas. Sårry!

/Anna

En bok du inte trodde att du skulle tycka om men älskade

Egentligen så stämmer det inte riktigt med rubriken men jag kan ändå inte låta bli att välja Johanna Lindbäcks "Tänk om det där är jag". Jag hade absolut inget emot den innan jag började läsa den, tvärtom. Tycker om Johannas böcker och trodde att jag skulle tycka om den här också. Det är bara det att jag inte hade förväntat mig så mycket känslor när jag läste den. Först så ogillade jag den lite, mest för att jag störde mig så enormt på huvudpersonen Agnes. Hon är så ängslig, orolig och vill alltid göra rätt och blir feg på grund av det. Och jag ville bara slå till henne lite lätt och säga "men sluta oroa dig, du ser väl att dina vänner visst tycker om dig, släpp sargen!". Och sen insåg jag varför jag störde mig så mycket på henne. Jag är så väldigt lik henne. Det var störande att läsa om sina egna fjantiga grejer som är jobbiga men som man liksom av vana inte riktigt kan släppa.

Dessutom var den väldigt bra i övrigt och en sömnlös natt låg jag och läste och oroade (och störde) mig på Agnes. Det är över ett år sen jag läste den men den har liksom aldrig riktigt lämnat mig. Den finns där i bakhuvudet och kurar och väntar på en situation som gör att den kan få komma fram.

Så jag kanske egentligen borde skriva "en bok som jag trodde att jag skulle tycka om men som jag istället älskade".

/Anna

Mest överskattade boken

Utan tvekan Twilight-serien. Som jag har skrivit om tidigare tycker jag inte om den. Visst, det finns saker som inte är helt oävna men de överväger inte att det finns alldeles för många saker som jag stör mig på. Till exempel: Edward och hans gigantiska pinne i häcken som gör honom stelare än jagvetintevad, att Bella är sina föräldrars mamma och måste tvätta, diska och laga mat hos pappa för att han inte kan ta hand om sig själv, att hon väljer Edward framför Jacob.

Jaja, ni ska inte behöva höra min klagan något mer men det är definitivt den mest överskattade bokserien just nu.

/Anna

Mest underskattade bok

Svårt att säga egentligen men rent allmänt tycker jag att fantasy är alldeles för underskattad. Många bestämmer sig för att dom inte tycker om fantasy utan att inse hur otroligt många sorters fantasy det finns och att de ibland handlar om så mycket mer än bara fantasy-ytan (en drake, ett magiskt föremål, ett uppdrag och så vidare).

Med det sagt så väljer jag nog Lene Kaaberböls "Silverhästen", första delen av tre om Kat som bor med sin mamma, många småsyskon och en ogillad styvfar - Kornelius, i ett land där det är kvinnorna som har makten, de äger det mesta bland annat. Första boken är en typisk förstabok där massa trådar läggs ut som sen fortsätter i dom andra två böckerna, "Hermelinen" och "Isfågeln": Kat träffar en ryttare och häst som blir betydelsefulla så småningom, Kat upptäcker saker om Kornelius och blir ivägskickad och en massa andra saker. Mycket spännande på många sätt.

Jag brukar prata om den här boken men tyvärr är det inte så många som är intresserade och blir nog ganska avskräckta av att den heter Silverhästen och tror att det är en hästbok. Det är det inte! Hade det varit det så hade jag nog inte läst och tyckt om den så mycket, är inte så förtjust i hästböcker. (Nu verkar jag ju lika fördömande mot hästböcker som jag klagar på att vissa är mot fantasyböcker. Fy mig!) Men läs den, tycker jag!

/Anna

En bok som gör dig ledsen

Det är nog Jenny Downhams "Innan jag dör". Handlar om Tessa som är 16 år och kommer att dö snart. Det är oundvikligt för cancern tuggar obönhörligt på hennes kropp och allt som skulle kunna ha hjälpt är redan gjort. Pappan vägrar acceptera men Tessa bestämmer sig för att hon ska hinna med så mycket som möjligt och gör en lista.

Självklart är den oerhört sorglig för att det är en så ung person som dör (för det gör hon, inget mirakelmedel dyker upp i slutet) men också för den där känslan av panik som finns, allt man inte hunnit med, allt man vill göra och allt man aldrig kommer att få uppleva. Det var inte utan att jag själv satt och tänkte "om det här skulle hända mig, vad vill jag göra? vad har jag hela tiden skjutit framåt och tänkt att jag hinner med sen". Dyka, är det första som jag kommer på. Har drömt om det ända sen jag var liten men har fortfarande inte gjort det.

Det är det här som jag tycker gör en riktigt bra bok, att du lever dig in så mycket att du börjar tänka på ditt eget liv och sätter in dig själv i bokens personer. Att det inte finns det där avståndet mellan boken och dig. Så när man gråter för Tessas skull så gråter man kanske lite lite för sin egen skull också.

/Anna

En bok som gör dig glad

Definitivt Maria Parrs "Tonje och det hemliga brevet". Som jag har skrivit tidigare, tyvärr dåligt omslag och inte en helt lysande titel men innehållet är så himla bra. Jag blev så himla glad när jag läste den och det var nästan som om jag hade små vingar under fötterna. Men den var samtidigt inte en bok som inte tog något på allvar. Den var allvarlig men den hade hela tiden en gladhet i sig och i huvudpersonen som gjorde den glad och rolig (utan att bli skämtsam). Lycka i en liten bok helt enkelt!

/Anna

Din favoritbok i din favoritserie

Det blir nog del två i Mårten Sandéns Jannike Faltin-serie: "Det viskande barnet". Del ett ("Den femte systern") var väldigt bra men det var helt nya människor och en ny värld att ta sig i in. När det var dags att läsa del två så hade man koll på alla och dessutom var den storyn klart mycket mer läskig. Det var så att man ville kura ihop sig lite extra och att det kröp lite på en. Del tre ("De dödas imperium") var bra men lite för rörig och svår att hänga med i.

/Anna

Din favoritserie

Det måste nog bli Mårten Sandéns Jannike Faltin-serie. Har ju skrivit om den tidigare och uttryckt min kärlek. Älskar den för att han har lyckats så bra med att blanda flera genrer (rysare, fantasy och lite allmän övernaturlighet) utan att det blir för mycket eller konstigt. Man köper hela paketet och det funkar.
Jag brukar oftast acceptera att en serie tar slut och inte gråta särskilt mycket över det. Men den här serien önskar jag verkligen att Mårten kunde skriva fler delar. Snälla snälla!


/Anna

En bok som du har läst fler än tre gånger

Definitivt "Hjältar och monster på himlavalvet" av Maj Samzelius! Älskade dom när jag var liten och älskar dom fortfarande. Brukar läsa om dom en gång vartannat år ungefär.

Det är fyra böcker som handlar om dom gamla historierna om hur stjärnbilderna kom till. Det är spännande, roligt och fantasikittlande med människor som beger sig ner i dödsriket för att hämta sin älskade, fåglar som förvandlas till harar, gamla profetior som går i uppfyllelse och allt annat som händer i dom här fyra böckerna.

Det enda som jag inte tycker om är att det inte går att köpa dom längre. Jag skulle verkligen vilja äga dessa böcker men inget förlag är ju smart nog att ge ut dom igen. Det skulle dom kunna tjäna mycket pengar på för det är inte bara jag som vill att dom ska ges ut igen. Så det blir till att låna på biblioteket (vilket absolut inte är en dålig tanke alls men vissa böcker vill man äga) och hoppas att dom inte försvinner därifrån.

/Anna

Favoritbok som du läste förra året

Ok, då kör vi! Första inlägget i 30-dagarsserien. Får se hur det går.

Eftersom det här är en ungdomsboksblogg svarar jag helt och hållet utifrån mitt barn- och ungdomsboksläsande, inte mitt "privata". Då var den brasklappen inklämd också!


Oj, oj, här har vi många alternativ. Svårt att välja en bästa bok under förra året, jag läste många bra under 2010. Till exempel Jandy Nelson, Hanna Jedvik, Sonya Sones. Tyvärr kan jag inte välja så det blir istället dom fyra bästa böckerna under 2010.


Den allra första bok jag läste ut 2010 var Mårten Sandéns "Det viskande barnet". Alla som har läst den här bloggen tidigare vet att jag älskar hans serie om Jannike Faltin och det här är nog min absoluta favorit i serien. Läskiga clowner, försvunna barn och en riktigt tuff huvudperson. Och så en härlig cliffhanger-effekt på slutet. Älskar!



Andra boken på listan är Marcus Sedgwicks "My swordhand is singing" (kommer ut på svenska i mars, heter "De som går igen", inte lika fin titel som den engelska tyvärr). Jag fastnade för omslaget, så otroligt vackert! Och titeln! Peter och hans pappa är resande skogshuggare och hamnar i en liten by som blir "invaderad" av vampyrer. Glöm Twilight, det här är som vampyrer ska vara! Riktigt spännande med läskiga vampyrer och ett förflutet som kryper närmare. Spännande så jag visste knappt vart jag skulle ta vägen.


Tredje boken är tvåan i Suzanne Collins Hungerspelstrilogi - "Fatta eld". Jag hade förväntat mig en trist uppföljare och fick något så otroligt spännande. Och den blev inte mindre bra efter att ha pratat väldigt mycket om den i en bokcirkel. Den blev liksom ännu bättre i efterhand.


Fjärde boken är Maria Parrs "Tonja och det hemliga brevet". Så trist omslag, tråkig titel men så otroligt rolig. Jag slukades upp av den och var tvungen att läsa om vissa kapitel för att dom var så underbart härliga. Jag lyfte nästan av lycka under den här läsningen och hade någon sett mig hade dom bara sett ett enda stort leende.


Jaha, det bådar ju inte gott att jag börjar med att fuska. Ses imorrn!


/Anna

Bokcirkel - återkomsten

Nu när jag äntligen är tillbaka i Brandbergen (har ju varit på utflykt i Västerhaninge i ett halvår ungefär) så träffades vi äntligen i bokcirkeln igen. Mysigt tycker jag! Synd bara att Johan och Jennifer inte kunde komma. Men vi andra babblade på som vanligt, ibland i mun på varandra. Jo, och så har vi ju en ny medlem! Välkommen Totte! Jag lyckades visst sno med mig honom från Västerhaninge på nått sätt.

Vi pratade om lite allt möjligt men framför allt så var det hård kritik från Laura, Deniz och Etienne mot House of night-serien av Kristin och P.C. Cast. De tycker att tredje boken ("Utvald")var så oerhört dålig att den knappt gick att läsa, en rejäl störtdykning för serien. Linnea håller med om att trean är lite för mycket men att serien faktiskt blir bättre i de andra böckerna.

Däremot tyckte Laura, Linnea och Etienne "Blod och choklad". Jag kunde inte låta bli att säga vad jag tyckte. Om ni inte redan läst det så kan ni kolla här.

Vi pratade om att vi ska göra topplistor. Kanske månadens böcker enligt bokcirkeln? Till nästa gång ska vi ha skrivit upp en topplista själva och så ska vi försöka göra en topplista enligt bokcirkeln. Typ, det här måste du läsa! Och ska vi sätta upp den på biblioteket.

Till nästa gång ska vi också fundera på vilka nya medlemmar det kanske finns på skolan. När det är dags för skolavslutning förlorar vi nämligen fyra medlemmar (de kommer att vara djupt saknade) och vi blir bara fyra kvar så vi behöver några nyisar.

Det pratades också Sherlock Holmes, musik, dans och lite matte. Men faktiskt inga killar den här gången. Har det hänt nåt när jag var borta?

/Anna

Att våga eller inte våga...

Hmm... jag funderar på om jag ska ge mig i kast med den där 30 dagars-utmaningen som jag har sett att många har på sina bokbloggar, bland andra Lucy och Bokhora.

Ni har ju säkert märkt att det kan gå ganska så lång tid mellan gångerna jag bloggar och jag vet inte riktigt om jag kommer att klara av att blogga varje dag i en hel månad. Jag får nog tänka på det lite till. Fast det skulle vara kul så kanske kanske att jag testar. Och om jag inte hinnar blogga varje dag så kanske det är ok att jag gör flera inlägg på en dag, eller?!

Vad tycker ni?

/Anna

Dumpad och olycklig

Jeppe är dumpad. Helt oväntat. Han vet inte alls vad som hände. Men nu bor han i en riktigt sunkig liten andrahandslägenhet som kostar jättemycket. Pengar, ja. Det har han inte så mycket av. Och han vill verkligen inte tala om för mamma och pappa att Emma har dumpat honom utan han glider undan när han pratar med dom och låtsas som att allt är ok. Lite stereotypa kompisen Juggo är den enda som vet och försöker dra med Jeppe ut i sommarledigheten hela tiden. För Juggo verkar tro att enda botet mot ett krossat hjärta är att gå på fest och träffa nya tjejer hela tiden. Jeppe håller inte riktigt med utan vill mest bara hänga i lägenheten och göra låtlistor med olycklig-kärlek-hjärta-smärta-låtar på Spotify, lyssna på dessa och hoppas på att allt kommer att lösa sig med Emma, att hon kommer att vilja ha honom tillbaka.

Jag tyckte om Ingrid Olssons "Komma över". Hon lyckas verkligen få en att förstå Jeppes genomdeppighet. Den där tomma känslan när man är nydumpad och bara vill att den andra ska komma tillbaka så att man inte behöver känna så där längre. Det där att man så oreflekterande vill ha tillbaka den andra. Vi ser att Emma verkar vara ett ganska så stort egosvin men det gör inte Jeppe, för han vill bara att allt ska bli bra igen. Själv ville jag bara säga till honom på skarpen att hon inte är värd honom, att han borde gå vidare och strunta i honom. Men ibland så måste man bara vara så där genomdeppig för att kanske kanske gå vidare när man kommer ut på andra sidan.

/Anna

Varulvsskräp är skräp

Ok, nu får det faktiskt räcka! Jag har i princip inget emot den här vampyr- och varulvstrenden som har svept fram och fortfarande sveper fram över världen men när det börjar komma riktiga skitböcker så får det faktiskt räcka! Ni vet sen tidigare att jag inte är något fan av Twilight-böckerna men "Blod och choklad" av Annette Curtis Klause är några snäpp värre i min dåliga-bok-skala. Bredvid Klause är Meyer ett författargeni (eller ok, kanske inte...).

Vivian är en varulv och har problem. Hennes pappa (ledarvarulven) har blivit innebränd och hela flocken har varit tvungna att flytta. Nu har dom bott ett tag i den nya staden men Vivian har fortfarande inga vänner men bestämmer sig för att det ska ändras på. Dessutom blir hon kär i en köttkille (människa) och hon vet inte om hon ska berätta för honom att hon är varulv eller inte. Dessutom är det massa interna maktkamper i flocken.

Ja, den var jättelättläst, det gick fort och jag ville veta hur det ska sluta. Men... egentligen är det här bara en Harlequin-bok i varulvsform. Varannan mening består av beskrivningar av hur fantastiskt snygg, slank och underbar Vivian är ("mitt underbara hår, mina slanka ben" bla bla bla). Och kan man ta en bok på allvar som har det typiska Harlequin-språket, "han tog mig i sina muskulösa armar och kysste mig kärleksfullt men ändå manligt och kraftfullt..." bla bla bla bla. Dra mig baklänges vad genomdåligt! Hela boken är bara fluff, dåligt fluff dessutom!

Jag hade dumt nog med mig den här på boken på bussen när jag åkte hit och dit och jag satt och skämdes för den. Försökte smussla upp och ned den ur väskan så att ingen skulle se vad jag läste. Ville ställa mig upp och tala om att jag läste den bara för att jag är bibliotekarie, jag måste läsa även usla böcker.

Bara för att det handlar om varulvar behöver det inte översättas! Hör ni mig Bonnier Carlsen!?

/Anna

En annan sorts kärlek

Jag hade verkligen sett fram emot att läsa Rachel Cohn och David Levithans "Naomi och Elys kyssförbudslista", mest för att jag älskade deras förra bok, "Nick och Norahs oändliga låtlista" så oerhört mycket. Jag var beredd att bli förälskad, totalt störtförälskad och började läsa och jag kände... ingenting! Bara ett stort "jaha" och där dog den potentiella förälskelsen. Jag småläste lite då och då men fastnade aldrig riktigt. Men så till slut tänkte jag "nä nu måste jag ju bara ta och läsa ut den, om inte annat så att jag kan bocka av den på listan". Så då började jag läsa lite mer på allvar och då slog det till på allvar. Jag fastnade och det visade sig att om jag blev blixtförälskad i Nick och Norah så var min kärlek till Naomi och Ely lite mer en sån som smyger sig på och till slut så inser man att jag visst älskar den här boken, även om det började på andra änden av skalan.

Naomi och Ely är bästa vänner och delar allt. Det lilla problemet är att Naomi är kär i Ely. Ely är inte kär i Naomi. Naomi har länge tänkt att det ska bli dom till slut men när Ely blir ihop med Naomis ex Bruce den andra faller hennes värld sönder och även deras kyssförbudslista. Naomi och Ely är plötsligt inte längre bästa vänner och de börjar lämna tillbaka alla saker, Naomi gör upp en plan för hur de ska göra när de möts i hallen (de bor i samma hus) och vilka Starbucks som är tillåtna och inte. Det verkar som att allt är åt helvete och att det aldrig kommer att fixa sig.

Det som jag tycker väldigt mycket om är alla underbara personer runt omkring Naomi och Ely. Portvakten Gabriel som är kär i Naomi, Bruce den första och Robin och Robin. Älska alla dom mer eller mindre underliga typer som bara flyter omkring i marginalen men som är så viktiga.

Dessutom, en stor anledning till att mitt hårda hjärta smälte lite till var att det plötsligt dök upp låtlistor också i den här boken. Älskar låtlistor!

En annan sorts kärlek men ändå kärlek!

/Anna

Jaha, det var det det!

Under julen läste jag ut sista delen i Suzanne Collins Hungerspelstrilogi, "Mockingjay" eller "Revolt" på svenska. Jag tänker inte skriva så mycket om vad som händer för jag vill inte avslöja för mycket men jag kan säga att man får reda det man vill få reda på.

Jag tycker inte att den är den bästa delen i trilogin - "Hungerspelen" var så bra för att den var annorlunda, något nytt för mig; "Fatta eld" var så bra för att jag hade förväntat mig en trött andra del, en upprepning, men fick något helt annat och den är nog min favoritdel i trilogin. Men som sista del är "Mockingjay" bra men tyvärr lite trött. Man får vänta ganska länge på att det blir riktigt spännande men då blir det ordentlig action. Och det var inte utan att jag nästan satt och hoppade lite när jag läste för att jag var så orolig för allt som kunde hända och att jag ville veta vad som skulle hända men samtidigt inte riktigt ville läsa ut den, för då var Hungerspelen slut - på gott och ont.

Jag tänker inte ens tänka på någon bästa- eller sämsta-lista för 2010 men en sak som jag har tänkt på är att det har varit ett år av flera avslutade serier för mig. Dom där serierna som jag har älskat och väntat på nästa del men sen blivit så ledsen för att det är slut. Det är svårt när man längtar efter något men samtidigt inte riktigt vill att den stunden ska komma, för då är det över, slut, inga fler bra böcker att vänta på. Och just då känner jag ofta att det aldrig mer kommer att komma en lika bra serie, som jag kan försvinna in i och få längta efter.

/Anna