Bokcirkeln frossar

Både förra gången vi träffades och idag har vi bara pratat Hungerspelen. Nästan alla har läst alla böckerna minst en gång och några har faktiskt sett filmen. Idag var vi bara fem och det var bara en av oss som hade sett filmen. Men vi pratade på i alla fall. Mycket utifrån vad som skiljer sig från filmen och boken.

Speciellt hur vi tycker att personerna borde se ut. De vi stör oss allra mest på är Peeta och Snow. Enligt Totte ska Snow se ut som en smalare variant av Leif G W Persson. Några andra att han ska vara som en mindre orange version av Ranelid, en sån där som är gammal men vill se yngre ut och gör allt för att uppnå det. Och förresten - varför har de gett Haymitch långt hår? Helt fel enligt oss!

Vi pratade vidare om slutet på Revolt och huruvida Coin är ond eller god (vad vill hon egentligen?). Idag är jag stolt över att säga att vi höll oss till ämnet hela tiden även om vi fladdrade runt inom ämnet väldigt mycket. En bra bokcirkel där i alla fall jag fick diskutera allt där det där som har gått och gnagt i mig när det gäller böckerna och filmen kontra boken. Hoppas att ni andra också tyckte det var bra.

/Anna

Nedräkning

Är det någon som har missat att Hungerspelen har biopremiär på fredag? Nä, trodde väl inte det. Några i bokcirkeln har lyckats få tag på biljetter till smygpremiären i morgon och jag är bara lite lite avundsjuk på dom. Men jag förväntar mig en rapport på fredag då vi ska ha bokcirkel. Men jag har sagt att dom inte får säga för mycket, lite spänning vill man ju ha kvar. Jag vet allt som händer men det ska bli spännande att se hur världen ser ut, och människorna. Fast efter att ha sett trailerna är jag inte helt nöjd med Peeta. Han ser liksom... fjunig ut. Visst, han ska vara den ärliga och lite oskuldsfulla men fjunig? Nej! Men jag kanske ändrar mig. Jag får vänta en hel vecka tills jag kanske ändrar mig. Nästa fredag ska jag se den och hoppas hoppas att den här veckan går fort. Och ni som ser den redan den här helgen - njut!

Julen kom sent den här gången

Ni som har läst den här bloggen tidigare vet nog att jag har en förälskelse i David Levithan och Rachel Cohn och framför allt i deras böcker. I slutet av förra året kom deras senaste bok på svenska - "Dash och Lilys utmaningsbok". Självklart var jag på den som en liten girig haj som inte ätit på alldeles för länge. Den blev mitt sällskap på väg hem till föräldrarna norröver över julen. Och det var den perfekt för, för boken utspelar sig under jul och nyår. Det enda som fattades var lite mer snö så hade julen varit perfekt, för mig och kanske också för Dash och Lily.

När boken börjar känner Dash och Lily inte varandra men det dröjer inte länge innan Dash upptäcker en röd anteckningsbok instucken bland andra böcker på hans favoritbokhandel i New York. Han plockar självklart fram den och läser och upptäcker snart att anteckningsboken har utmaningar i sig, att söka sig vidare till en ny bok i bokhandeln för att få en ledtråd. Ganska snart lär Dash och Lily känna varandra genom anteckningsboken genom att skriva utmaningar till varandra och lämna boken på speciella ställen. Det tar ju inte särskilt lång tid innan de blir nyfikna på varandra och funderar på att träffas. Men är det så smart egentligen? Kan de verkligen leva upp till bilderna de har av varandra?

Ni vet att ingen bok någonsin kan bli lika bra som "Nick & Norahs oändliga låtlista" men Dash och Lily är precis lika bra som Rachel och Davids andra böcker. Man blir varm i kroppen av dom och "Dash och Lilys utmaningsbok" blir man lite extra varm av om man älskar julen (vilket jag gör). Så läs den till jul! Eller förresten... det är alldeles för långt tills dess. Läs den nu och låtsats att det är jul.

/Anna