Timotej af Lilja flyttar från Stockholm till London tillsammans med mamma och mammans nya Göran. Timmy (som hon helst kallas) tycker att det ska bli kul och är inte särskilt ledsen för att lämna Sverige. Även om hennes älskade bror stannar kvar. Timmy lever ett överklassliv där inget saknas när det gäller saker. Men det är värre med det andra. Hennes pappa är en egoistisk sprätt som bara bryr sig om sina barn ibland (varken dom "gamla" eller "nya" barnen) utan slänger pengar på dom när det blir jobbigt. Dessutom kan Timmy inte låta bli att bli kär i princip alla killar som kommer i hennes väg. Och hon byter föremål för kärleken ungefär var femte minut och hon är ganska osäker på om hon vet hur det verkligen är att vara kär.När jag började läsa Lina Forss "Kär i kärleken" tänkte jag "åh, vad skönt, en bok som inte är så himla deppig och svart utan är rolig". Men det var inte riktigt det som väntade mig. Den är rolig och hon är lite löjlig ibland, Timmy, men allteftersom jag läste blev hennes problem större och större. Det jobbiga förhållandet med pappan blir större, kärleksproblemen blir allvarligare och hon blir ju faktiskt deprimerad. Jag säger inte att det var dåligt men jag blev lite förvånad och besviken att boken inte kunde få vara lite gladare hela vägen. Det gör att jag nog faktiskt inte vet vad jag tycker om boken. Den är ganska bra men jag undrar om jag hade tyckt annorlunda om den (bättre eller sämre?) om jag hade vetat att den skulle bli så allvarlig innan jag började läsa. Men den är absolut värd att läsa. Jag ägnade en stor del av en femtimmarsresa till Göteborg med att läsa den. Och det hade jag inte gjort om jag ogillat den. Men graden av gillande... svårt att säga. Vad tycker du?
/Anna
