Spin the black circle

Jag kan inte säga att jag är lika nördig som Allie i Yvonne Prinz "Vinylprinsessan" men det är något speciellt med vinylskivor. En fläkt från barndomen, kravet på att byta sida och den där ritualen att ta fram skivan och lägga ned nålen i rätt spår... det är nåt som gör mig lite varm i hjärtat.

Men Allie, hon är inte bara vinylnörd, hon är musiknörd på en nivå som jag aldrig kan nå upp till. Hon bor i Berkeley i Kalifornien, jobbar på skivaffären Bob & Bob's, har en mamma (som verkar vara lite spaceig), en bästa kompis som heter Kit och ett helt sommarlov framför sig. Egentligen så är det inte så mycket mer att säga än det här, för det är liksom inte så mycket till handling i den här boken. Och det är nog därför den något krystade sidohistorien om de rån som sker på den gata där Allie jobbar känns som att den bara är där för att ge någon slags uppstyrning och riktning i boken. Frågan är om den verkligen behövs. För den gör tyvärr att vissa saker i historien blir så uppenbara att det känns som en neonskylt blinkar en rakt i ansiktet.

Det låter ju definitivt som att jag inte gillar den här boken. Men det gör jag! Jag är själv lite förvånad för även om jag stör mig på det uppenbara i historien så är det ändå något som gör mig glad. Det är inte en bok jag kommer att komma ihåg någon längre tid, eller som kommer dyka upp om en månad och pocka på min uppmärksamhet igen. Men det var rätt trevligt så länge det varade...

/Anna

Hungerspelskväll

I onsdags hade vi Hungerspelskväll på biblioteket i Handen. Först var det bara som vilken vanlig temakväll på ett lov som helst - det quizades, pratades, fikades och pysslades. Sen, när biblioteket hade stängt, tog vi oss ut i det nedsläckta biblioteket för att påbörja vårt eget Hungerspel.

Alla blev tilldelade ett distrikt och efter en något mindre blodig version av starten vid ymnighetshornet (dessutom utan horn) gav de sig ut i mörkret med uppgifter som skulle göras och halvkassa ficklampor till sin enda hjälp. Sen blev det delfinaler med diverse bokrelaterade uppgifter (bara gallrade böcker användes i bokkastningen och -staplingen) och efter en final hade vi en vinnare.

Ingen dog, vi bjöd på fika och alla verkade ha trevligt - en något snällare och bokig version av Hungerspelen, men ändå rätt bra. Och det var inte bara vara vi spelledare som var nöjda.

/Anna (för kvällen i rollen som Seneca Crane)