Egentligen så stämmer det inte riktigt med rubriken men jag kan ändå inte låta bli att välja Johanna Lindbäcks "Tänk om det där är jag". Jag hade absolut inget emot den innan jag började läsa den, tvärtom. Tycker om Johannas böcker och trodde att jag skulle tycka om den här också. Det är bara det att jag inte hade förväntat mig så mycket känslor när jag läste den. Först så ogillade jag den lite, mest för att jag störde mig så enormt på huvudpersonen Agnes. Hon är så ängslig, orolig och vill alltid göra rätt och blir feg på grund av det. Och jag ville bara slå till henne lite lätt och säga "men sluta oroa dig, du ser väl att dina vänner visst tycker om dig, släpp sargen!". Och sen insåg jag varför jag störde mig så mycket på henne. Jag är så väldigt lik henne. Det var störande att läsa om sina egna fjantiga grejer som är jobbiga men som man liksom av vana inte riktigt kan släppa.Dessutom var den väldigt bra i övrigt och en sömnlös natt låg jag och läste och oroade (och störde) mig på Agnes. Det är över ett år sen jag läste den men den har liksom aldrig riktigt lämnat mig. Den finns där i bakhuvudet och kurar och väntar på en situation som gör att den kan få komma fram.
Så jag kanske egentligen borde skriva "en bok som jag trodde att jag skulle tycka om men som jag istället älskade".
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar