Bli kär!

I onsdags träffades en av mina bokcirklar (jag är med i fyra, vet inte hur det gick till men så är det...) för att prata om Jandy Nelsons "Himlen börjar här".

Lennie och Bailey är systrar som delar en försvunnen mamma, en närvarande fin mormor och en äktenskapstokig morbror som heter Big. Bailey är tillsammans med Toby som är såååå snygg och verkar vara någon slags djurviskare, alla djur älskar honom. En dag dör Bailey under en teaterrepetition av en hjärtattack. Helt oväntat. Världen rasar samman för Lennie. Bailey var hennes allt, inte bara hennes syster utan också hennes bästa vän. Dom delade allt och nu är det borta och kommer aldrig tillbaka. Lennie har en så stor sorg att hon inte vet vart hon ska ta vägen, den bara finns där som en stor mörk mur runt henne, hela tiden. Den enda som faktiskt lyckas knacka ner muren lite och dela hennes sorg är Toby. Lennie och Toby dras till varandra och börjar hångla lite här och var. Inte för att dom egentligen är förälskade i varandra utan för att det är ett sätt att mota bort sorgen lite.

Efter att ha varit hemma från skolan några veckor kommer Lennie tillbaka till skolan. Bästa vännen Sarah försöker nå henne men lyckas inte, Lennie fortsätter att dras till Toby i sorgen. Men så är det Joe, den nya killen i skolan och skolorkestern. Han är helt fantastisk tycker alla, även Lennie kan se det mitt i sorgen men hon tänker sig inte att han någonsin skulle kunna vilja vara med henne. Men det verkar faktiskt som att han vill det. Han kommmer hem till henne och charmar mormor och morbror, och till slut även Lennie. Hon faller handlöst för Joe och när dom kysser varandra är det som att allt annat upphör. Men så plötsligt slår sorgen till igen. Och så är det där lilla problemet att hon fortfarande inte riktigt kan hålla sig ifrån Toby.

Det är en underbar bok där det är väldigt uppenbart vad som ska hända men det struntar man i. För man följer med Lennie i hennes känslor, hennes avgrundsdjupa sorg och den ständiga chocken att Bailey inte kommer tillbaka och hennes himlastormande förälskelse i Joe. Det är för att komma åt känslorna och få känna dom själv som man läser den här boken. Och det tycker jag att du också ska göra! Läs den för tusan, om du vill bli ledsen, om du vill bli glad och om du vill bli lite förälskad.

Och gud vilket fint omslag, förresten!

/Anna

Halvgammal ny goding

Det var ett ganska bra tag sen jag läste Petter Lidbecks och Max Elmberg Sjöholms "De tusende" men jag har av någon anledning inte bloggat om den. Vad som gör att jag faktiskt väljer att göra det nu är att jag märker att jag har pratat väldigt mycket om den på sistone.

Det är någon slags framtid, en smitta härjar och människor dör i massor. De som smittas skickas ut på en ö där de ska dö isolerade för att inte riskera att smitta ännu fler. Det är några få av dom smittade som överlever. De blir svårt ärrade och kan aldrig återvända till fastlandet och har istället fått som uppgift att ta hand om de smittade som skickas till ön, endera att hjälpa dom få som överlever, eller bränna de dödas kroppar. Gruppens ledare är en gammal kapten som ser deras uppgift som väldigt viktig. Men så finns Gecko, en yngre man som är hatisk och försöker få alla att förstå att dom borde revoltera mot dom på fastlandet - varför ska dom på ön vara slavar? En dag dör kaptenen och allt ser ut som att det är en naturlig död men en ung kille (som vi aldrig får veta namnet på) och hans bästa vän Mercer misstänker att Gecko ligger bakom. Gecko fortsätter att elda på allas hat och snart är den unga killen, Mercer och kaptenens dotter hotade av Gecko och alla som håller med honom.

"De tusende" är en grafisk roman (många illustrationer som är viktiga i handlingen) är jättespännande och riktigt snygg. En riktigt bra kombination av text och bild som passar perfekt ihop. Grattis Petter och Max till ett riktigt bra jobb!

/Anna

En favorit!

Igår var jag och en kollega/vän (ibland är människor två i en) på Arkitekturmuséet och kollade på pepparkaksutställningen. Underbar! Om ni har möjlighet, gå dit och kolla in alla fantastiska pepparkaksskapelser.

Efteråt åt vi på fiket där och pratade om boken vi hade läst tills igår. Vi var rörande överens om att Maria Parrs "Tonje och det hemliga brevet" är en fantastisk bok som tyvärr har en missvisande titel och ett ganska tråkigt omslag men strunta för tusan i det och läs den i alla fall! Tro mig, den här boken är helt underbart rolig, rörande och så fin i alla detaljerna. Den handlar om Tonje som bor i en liten by och är det enda barnet där. Hennes bästa vän är en halvraggig gammal gubbe som heter Gunnvald. Tonje älskar sin Glimmerdal och nåde den som vågar göra något där utan att hon har koll! Oftast är det halvonda campingägaren Klaus Hagen som Tonje tittar ilsket på. Det är svårt att berätta om handlingen utan att fastna i detaljer så jag skriver bara att det är Tonjes liv med alla stora och små detaljer och att saker går upp och ner. Passar perfekt att läsa tillsammans med andra, läsa högt eller bara läsa själv och sen tvinga andra att lyssna när man läser högt ur vissa avsnitt.

Om ni inte redan har förstått det så är det här ett enda stort rop: Läs den!

Nu läser jag hennes andra bok "Våffelhjärtat" och hoppas att den är lika bra som Tonje.

/Anna