Dags för bok två som jag läste under sjukhelg.Om jag hade höga förväntningar och pirrade lite inför att läsa Mårten Sandéns "De dödas imperium" så var jag lite mer skeptisk till Hanna Jedviks "Snart är jag borta".
Maja och Lina är kompisar, tvillingsjälar och helt perfekta ihop men Maja har mått väldigt dåligt och skurit sig själv mycket tidigare och när boken börjar har Lina precis blivit utsatt för en brutal gruppvåldtäkt. Och ungefär där tänker jag "åh nej, inte ännu en sån här boken, där allt bara är svart svart svart och tjejerna mår dåligt och allt bara är skit". Men det fick jag ta tillbaka en bit in boken. För även om det är tungt på ett sätt så är det inte för mycket, det är lite mer realistiskt. Tjejerna känns normala, deras vänskap är väldigt fin och föräldrarna är inga puckon som bara bryr sig om sig själva. Det känns helt enkelt som att det här är en bit av en möjlig verklighet och alla de små sakerna som blir betydande, vad vissa händelser kan göra med en och att människor faktiskt bryr sig även om det inte alltid är så lätt.
Så läs den för då väntar en väldigt bra och inte alltför svart "eländesskildring" där man verkligen vill veta vad som händer Maja, Lina och deras vänskap.
P.S. Men varför är en del böcker så dåligt korrlästa? Jag klagade på att "De dödas imperium" var det och den här är också det. Småord som fattas, en bokstav för mycket eller för lite här och där.
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar