En karaktär som du kan känna igen dig i

Agnes i Johanna Lindbäcks "Tänk om det där är jag". Absolut! Den där ängsligheten och viljan av att vara till lags. Hela tiden tanken om att man inte riktigt räcker till som man är. Om man bara var lite mer intressant, spännande, snygg, smal och så vidare, då skulle allt vara annorlunda. Precis sån var jag i tonåren och kanske fortfarande lite så. Jag har redan tyckt om den här boken här tidigare. /Anna

En bok som du önskar att fler ska läsa

Åsa Anderberg Strollos "Bryta om" är en bok som ALLA borde läsa. Så stark och så viktig. Även om jag vanligtvis inte tycker att böcker måste vara "viktiga" för att få finnas men den här gången så tycker jag faktiskt att den är viktig. Och det känns som om författaren också tycker det, utan att det blir en massa pekpinnar och övermoraliska floskler. Nej, hon har lyckats med att skriva nåt riktigt jäkla bra som handlar om nåt riktigt jäkla viktigt.

/Anna

Bokcirkeln säger sitt

I måndags hade vi bokcirkel igen, vilket alltid är trevligt. Tyvärr var vi ganska få, några hade glömt och några kunde inte. Men som tur var så var det två nya medlemmar med. Välkomna Linnea och Evelina! Den här gången skulle vi göra en lista med böcker som vi tycker att alla borde läsa. Vi började med att spåna och alla fick bara slänga ur sig böcker och jag skrev upp dom. En del blev så himla ivriga över vissa böcker så att dom knappt kunde sitta stilla och Johan frågade mig om jag kanske hade lite valium för nerlugnande. Det hade jag inte. Efter att alla titlar var på bordet fick vi berätta om dom för dom andra och motivera varför dom skulle vara med. Sen röstade vi och bestämde att alla titlar som hade fått fler än tre röster kommer med på listan och efter röstandet så fick vi fram 20 titlar. Listan ska snyggas till och sen kommer den upp här på bloggen. Håll utkik! /Anna

En bok som du har velat läsa länge men ännu inte har läst

Nu går jag tillbaka till det där "jag kan inte välja så jag skriver flera böcker"-grejen som jag redan har gjort flera gånger under det 30 dagar av böcker-bloggandet.

Janne Tellers "Intet" har legat många gånger på både mitt skrivbord på jobbet och hemma på nattduksbordet men jag har aldrig kommit mig för att börja läsa. Problemet är inte att jag tror att den är dålig, nejdå! Det är bara det att den känns så speciell så att det måste vara helt rätt tillfälle att läsa den. När det här tillfället kommer har jag ingen aning om men jag känner att det kanske kanske börjar närma sig.

Naomi Noviks böcker om Temeraire (den första heter "Hans majestäts drake") har jag också gått och suktat efter. Men den har blivit en sån där typisk bok som jobbet har förstört lite för mig. Jag läser delvis för att jag tycker om att läsa och delvis för att kunna tipsa och ofta försöker jag läsa böcker som folk själva inte hittar till. Den här är en sån bok som det känns som om folk hittar till i alla fall, alldeles själva och då försvinner liksom lite av varför jag ska läsa den. Jag vill fortfarande läsa den men eftersom det inte känns viktigt i jobbet längre så halkar den ganska långt ner på min "att läsa-lista". Tyvärr! Nån dag, då ska den läsas! Och då hoppas jag verkligen att den är bra!

Sen finns det väl en hel bunt med andra böcker som man går och suger på och tänker att "bara jag får tid över och lust så ska jag läsa den" men det är ju så lätt att dom blir så många så att man inte vet vilken man ska välja. Alla dessa beslut som måste tas! (Dagens I-lands-problem.)

/Anna

Favoritbok som du äger

"Var är min syster?" av Sven Nordqvist. Utan tvekan. Det här kanske verkar vara en bilderbok men jag anser bestämt att det är en bok för alla, vilken ålder du än är. Den är så fantastiskt intressant och rolig. Man kan sitta hur länge som helst och titta på ett enda uppslag och se fler och fler detaljer hela tiden. Tanken är att man ska leta efter systern som ska finnas någonstans på varje uppslag (jag har hittat henne på alla utom ett) men i jakten efter henne ser man massor med annat.

Jag önskade mig den i julklapp av några vänner för några år sedan och de bara kollade knäppt på mig. Typ "en barnbok? Jaja, du är ju bibliotekarie så vi förstår kanske att du är lite konstig." Men de missade nog att kolla i den för den är underbar och jag säger "Sven Nordqvist är ett geni!" Han har gjort massor med annat men i den här boken så visar han hur bra han är. Kolla in alla bilder, gärna tillsammans med andra (det blir mycket roligare då) och njuuuut!

/Anna

Favoritbok från din barndom

Som jag redan har skrivit - Hjältar och monster på himlavalvet. Älskade dom då och älskar dom nu, de innehåller allt möjligt och för att låta så där trist och vuxen så lär man sig en himla massa, fast man inte ens märker det. När jag läste litteraturvetenskap när jag var typ 20 så satt jag där på föreläsningar och kom på "Jag kan ju det här! Det är ju från hjältar och monster" fast det var mer än 10 år sedan jag läste dom för första gången. Så ibland är kunskapen fördröjd med en så där 10 år, men den finns där. Men det finns många många andra anledningar att tycka om dom här böckerna.

Läs dom själv för att upptäcka det!

Förresten! Böckerna blev julkalender 1981, den hette "Stjärnhuset". Då var jag bara fyra år men jag kommer ihåg att jag brukade titta på den med min bror.

/Anna

Favorit - romantisk bok

Ännu en Oscars-kategori.

Det här kommer ju knappast som en överraskning: "Nick & Norahs oändliga låtlista". Ni måste vara sååå lessa på att höra mig tjata om denna bok men den är så underbar. Det är precis så där jag vill träffa någon - av en slump, man har massor gemensamt och man bara dras till varandra utan att det egentligen finns något man kan göra åt det. Åh, så underbart! Jag blir så där smörigt romantisk som jag egentligen inte är eller vill vara av den här boken. Jag har älskat den här och här tidigare.

/Anna

Favoritfilmatisering av en bok

Här är det ganska dåligt urval tyvärr. Det är inte så många barn- och ungdomsböcker som blir filmer och de få som faktiskt blir det har jag antingen inte läst boken eller sett filmen.

Till exempel:

"I taket lyser stjärnorna"- läst boken och tyckte om, inte sett filmen.

"Tusen gånger starkare" - varken sett filmen eller läst boken.

Så det är inte så mycket att välja på och de jag faktiskt har kommit på är "Nick & Norahs oändliga låtlista" som jag ju älskar som bok. Synd bara att dom pajar den helt som film. Tyckte inte alls om den! Det är massor med saker som dom har ändrat på och jag fattar inte varför. Så den är definitivt ingen favoritfilmatisering.

Så då finns det i princip bara ett alternativ kvar: Harry Potter. Tyckte om böckerna och tycker om filmerna också. Dom har lyckats bra med att föra över hela den där världen och faktiskt gjort den ganska underbar. Så det får nog bli Harry Potter.

/Anna

En bok som du blev besviken på

Jag blir ganska ofta besviken på böcker. Man kanske har gått och väntat och känt lite spänning inför en bok och så var den inte alls lika bra som man trodde att den skulle vara.

Men på senare tid så är det nog ändå "Revolt" av Suzanne Collins som har varit lite av en besvikelse. Jag älskar verkligen Hungerspelstrilogin och tycker nästan att tvåan är bättre än ettan men när jag kom fram till trean (Revolt alltså) så blev det lite av ett antiklimax. De två första var ju så oerhört bra och nu skulle allt avslutas och knytas ihop och man skulle få reda på vem som överlever och inte, vem Katniss väljer och... ja ALLT skulle bli sagt. Och det är nog det som är problemet, att allt måste bli sagt och gjort. Boken blir för mycket samtidigt som den liksom blev lite seg, det tog tid innan det blev action.

Jag ångrar inte att jag har läst den för jag ville verkligen veta vad som skulle hända men det är ju alltid synd när en bok inte riktigt kan leva upp till de förväntningar man har på den.

/Anna

Favoritcitat från din favoritbok

Det här kanske blir den enda kategori som jag inte kan klämma fram ens en antydan till svar. Jag har ingen aning! Jag skulle inte ens kunna klämma fram ett favoritcitat från någon bok överhuvudtaget. Om frågan istället hade varit favoritcitat från film så hade det strömmat fram svar men det är det ju inte. Så tyvärr... just idag är jag hjärnlös.

/Anna

Din favoritkaraktär - kvinnlig

Och nästa Oscar går till...

inte helt otippat Jannike Faltin! Hon är så tuff, lite lätt övermänsklig och komplex. Jag har bönat och bett Mårten Sandén tidigare på den här bloggen om att fortsätta skriva om henne och jag är inte för stolt att göra det igen. Snäääääälla Mårten!

/Anna

Din favoritkaraktär - manlig

Lät nästan som en Oscars-kategori det där...

Utan tvekan Gabriel i David Levithan (hmm, har jag skrivit hans namn tidigare idag?) och Rachel Cohns "Naomi & Elys kyssförbudslista".

Gabriel är portvakten som är förälskad i Naomi fast hon ser ju inte honom utan trånar bara efter Ely. Gabriel försöker få henne att förstå genom att ge henne blandband (eller skivor men jag tycker alltid att det låter finare med blandband) där varje låt är noga genomtänkt och massor med mening i. Synd bara att Naomi inte fattar, mest för att hon har så himla dålig musiksmak. Gabriel - du kan tycka om mig istället! Jag skulle uppskatta dina blandband och låtlistor. Och för er som är nya här - jag ÄLSKAR låtlistor!

/Anna

Din favoritbok av din favoritförfattare

Jaha, det finns ju inte en chans att jag ska kunna begränsa mig till en bok. Speciellt med tanke på att jag just har listat fem författare som mina favoriter...

Men! OM jag måste välja så blir det nog David Levithans "Ibland bara måste man". Helt underbar kärlekshistoria, rolig och alldeles, alldeles underbar! Och så fint omslag! Den gjorde mig så himla glad, så där att jag kom på mig själv att flina fånigt lyckligt. Läs för tusan!

/Anna

Din favoritförfattare

Jag har egentligen ingen favoritförfattare. Men det finns vissa författare som skriver böcker som jag ser fram emot väldigt mycket, eller vissa av deras böcker i alla fall.

Dessa är:

- Mårten Sandén och hans Jannike-böcker

- David Levithan

- Ingrid Olsson

- Martin Widmarks David och Larissa-böcker

- Lena Ollmarks Krabbsjögrund-böcker

David Levithan är helt underbar. Som författare alltså, vet inget om honom privat. Han har skrivit flera böcker tillsammans med Rachel Cohn, till exempel "Nick & Norahs oändliga låtlista" som jag har älskat ihjäl här och som jag har tjatat om så länge så jag nääästan blir less på mig själv. De har precis kommit ut med en ny bok - "Dash & Lily's book of dares" som jag med största sannolikhet kommer att läsa inom en väldigt snar framtid. Hoppas att den kommer ut på svenska också - snart! Sen har jag också läst "Ibland bara måste man" som han har skrivit utan medförfattare.

Ingrid Olsson har jag aldrig tänkt på som en av mina favoriter men jag har läst varenda bok hon har skrivit och tyckt om dom allihopa så när jag tänker efter så är hon nog en favorit.

/Anna

Allt är inte guld som glimmar

Här kommer en gammal hederlig sågning och bryter av i mitt försök till 30 dagar av böcker. Och till den här sågningen har Candace Bushnells "The Carrie diaries" blivit utvald.

"The Carrie diaries" handlar om Carrie Bradshaws sista år i high school (gymnasiet) och allt som händer med kompisar, pojkvän och familjen.

Jag vill bara från början säga att jag ÄLSKAR tv-serien Sex and the city (filmerna inte lika mycket...) så om någon vill kritisera den här sågningen så kan ni i alla fall inte skylla på att jag hyser hat mot SATC. Och det kanske är så att mitt älsk av tv-serien ställer till det i läsningen av den här boken.

För problemet är att det som sägs om Carries tonårstid i serien inte stämmer med det som står i boken. Och ja, allt det här är Candace Bushnells påhitt men jag tycker ändå inte att hon kan bortse att Carrie i tv-serien har en frånvarande pappa och bara en mamma. I boken har hon en död mamma, en högst närvarande pappa och två lillasystrar. Hela mitt jag skriker bara "NEEEEEEJ! Vad är det här!? Man kan ju inte bara göra om det."

Som en i min bokcirkel sa: Det känns som om Candace Bushnell har skrivit en chicklit-bok och sen liksom kommit på efteråt att "vänta här nu, jag kan ju säga att det är Carrie för då blir det mycket mer pengar på banken". Åh, så dåligt!

Och ovanpå det så blir det ju inte bättre av unkna könsroller (som tjej får man inte vara för lättfotad och verka för ivrig enligt Carrie i boken); ingen story utan bara massa episoder som inte leder någonstans; så typiska personer - den svekfulla bästisen, den otrogna pojkvännen, den onda fienden, den homosexuelle killkompisen. Åh, så trååååkigt!

Och för att inte göra saker bättre så är omslaget alldeles för glansigt att ligga och läsa en solig eftermiddag, man blir ju bara bländad av det.

Jag är ingen stor läsare av chicklit (och stör mig också på att det måste heta så) men jag förstod av min bokcirkel att det här är riktigt uselt även om man plockar bort min irritation över att det inte stämmer med tv-serien.

Så nej, håll er borta från det här och se hellre serien en gång till om ni tycker om den eller så låter ni bli. Men lova mig att inte läsa detta. Det finns bättre chicklit (har jag förstått)!

/Anna

En bok du tyckte om förr men inte tycker om längre

Det är väldigt sällan jag ändrar mig när det gäller böcker men ett undantag är faktiskt P.C. & Kristin Casts "Vampyrens märke". Inte så att jag ogillar den nu men jag har liksom ändrat mig. Eller... om jag försöker reda ut det lite bättre. Jag läste "Vampyrens märke" och Richelle Meads "Törst" väldigt tätt inpå varandra och direkt efter tyckte jag mycket bättre om märket än törsten. Det är det här och det här inlägget bevis på. Antagligen för att märket var så lättläst och jag fastnade och ville bara läsa på. Törsten var det lite mer motstånd i, det tog emot och jag var tvungen att pressa mig själv lite mer innan jag kom in i den. Men efter några månader så kom jag nog fram till att törsten hade lite mer - mer innehåll, mer som jag kommer ihåg, mer intressant. Märket var liksom lite mer nöje för stunden som inte bet sig kvar. Och nej, jag läste aldrig del två av någon av serierna.

/Anna

En bok du hatade

Här är det väldigt jämnt skägg mellan Klauses "Blod och choklad" som jag har hatat här tidigare och Twilight-böckerna som jag har ogillat både här och där.

Men egentligen tror jag att det är Klause som tar hem pokalen för att den är så himla fånig, utseendefixerad (ok, det är ju Twilight också...) och Harlequinaktig. Tål den inte och låter inte något tillfälle gå förbi för att få tala illa om den.

Så, nu räcker det med hatet för den här gången!

/Anna

Favoritklassiker

Det har blivit ett litet uppehåll här på några dagar, jag har varit på semester.

Dessutom ser jag att det här blir det hundrade inlägget vilket känns lite halvstort så där. Hurra för Bokbrand (typ)! Synd bara att inlägget består av den ynkans texten här nedanför.

Jag är väldigt dålig på att läsa ungdomsklassiker och kan nog inte minnas att jag har läst en enda. Om jag har gjort det så var den uppenbarligen inte så speciell så att den klamrade sig fast i min hjärna. Så det här blir nog det enda inlägget där inte en enda bok kommer att nämnas. Sårry!

/Anna

En bok du inte trodde att du skulle tycka om men älskade

Egentligen så stämmer det inte riktigt med rubriken men jag kan ändå inte låta bli att välja Johanna Lindbäcks "Tänk om det där är jag". Jag hade absolut inget emot den innan jag började läsa den, tvärtom. Tycker om Johannas böcker och trodde att jag skulle tycka om den här också. Det är bara det att jag inte hade förväntat mig så mycket känslor när jag läste den. Först så ogillade jag den lite, mest för att jag störde mig så enormt på huvudpersonen Agnes. Hon är så ängslig, orolig och vill alltid göra rätt och blir feg på grund av det. Och jag ville bara slå till henne lite lätt och säga "men sluta oroa dig, du ser väl att dina vänner visst tycker om dig, släpp sargen!". Och sen insåg jag varför jag störde mig så mycket på henne. Jag är så väldigt lik henne. Det var störande att läsa om sina egna fjantiga grejer som är jobbiga men som man liksom av vana inte riktigt kan släppa.

Dessutom var den väldigt bra i övrigt och en sömnlös natt låg jag och läste och oroade (och störde) mig på Agnes. Det är över ett år sen jag läste den men den har liksom aldrig riktigt lämnat mig. Den finns där i bakhuvudet och kurar och väntar på en situation som gör att den kan få komma fram.

Så jag kanske egentligen borde skriva "en bok som jag trodde att jag skulle tycka om men som jag istället älskade".

/Anna

Mest överskattade boken

Utan tvekan Twilight-serien. Som jag har skrivit om tidigare tycker jag inte om den. Visst, det finns saker som inte är helt oävna men de överväger inte att det finns alldeles för många saker som jag stör mig på. Till exempel: Edward och hans gigantiska pinne i häcken som gör honom stelare än jagvetintevad, att Bella är sina föräldrars mamma och måste tvätta, diska och laga mat hos pappa för att han inte kan ta hand om sig själv, att hon väljer Edward framför Jacob.

Jaja, ni ska inte behöva höra min klagan något mer men det är definitivt den mest överskattade bokserien just nu.

/Anna

Mest underskattade bok

Svårt att säga egentligen men rent allmänt tycker jag att fantasy är alldeles för underskattad. Många bestämmer sig för att dom inte tycker om fantasy utan att inse hur otroligt många sorters fantasy det finns och att de ibland handlar om så mycket mer än bara fantasy-ytan (en drake, ett magiskt föremål, ett uppdrag och så vidare).

Med det sagt så väljer jag nog Lene Kaaberböls "Silverhästen", första delen av tre om Kat som bor med sin mamma, många småsyskon och en ogillad styvfar - Kornelius, i ett land där det är kvinnorna som har makten, de äger det mesta bland annat. Första boken är en typisk förstabok där massa trådar läggs ut som sen fortsätter i dom andra två böckerna, "Hermelinen" och "Isfågeln": Kat träffar en ryttare och häst som blir betydelsefulla så småningom, Kat upptäcker saker om Kornelius och blir ivägskickad och en massa andra saker. Mycket spännande på många sätt.

Jag brukar prata om den här boken men tyvärr är det inte så många som är intresserade och blir nog ganska avskräckta av att den heter Silverhästen och tror att det är en hästbok. Det är det inte! Hade det varit det så hade jag nog inte läst och tyckt om den så mycket, är inte så förtjust i hästböcker. (Nu verkar jag ju lika fördömande mot hästböcker som jag klagar på att vissa är mot fantasyböcker. Fy mig!) Men läs den, tycker jag!

/Anna

En bok som gör dig ledsen

Det är nog Jenny Downhams "Innan jag dör". Handlar om Tessa som är 16 år och kommer att dö snart. Det är oundvikligt för cancern tuggar obönhörligt på hennes kropp och allt som skulle kunna ha hjälpt är redan gjort. Pappan vägrar acceptera men Tessa bestämmer sig för att hon ska hinna med så mycket som möjligt och gör en lista.

Självklart är den oerhört sorglig för att det är en så ung person som dör (för det gör hon, inget mirakelmedel dyker upp i slutet) men också för den där känslan av panik som finns, allt man inte hunnit med, allt man vill göra och allt man aldrig kommer att få uppleva. Det var inte utan att jag själv satt och tänkte "om det här skulle hända mig, vad vill jag göra? vad har jag hela tiden skjutit framåt och tänkt att jag hinner med sen". Dyka, är det första som jag kommer på. Har drömt om det ända sen jag var liten men har fortfarande inte gjort det.

Det är det här som jag tycker gör en riktigt bra bok, att du lever dig in så mycket att du börjar tänka på ditt eget liv och sätter in dig själv i bokens personer. Att det inte finns det där avståndet mellan boken och dig. Så när man gråter för Tessas skull så gråter man kanske lite lite för sin egen skull också.

/Anna