Favorit - romantisk bok

Ännu en Oscars-kategori.

Det här kommer ju knappast som en överraskning: "Nick & Norahs oändliga låtlista". Ni måste vara sååå lessa på att höra mig tjata om denna bok men den är så underbar. Det är precis så där jag vill träffa någon - av en slump, man har massor gemensamt och man bara dras till varandra utan att det egentligen finns något man kan göra åt det. Åh, så underbart! Jag blir så där smörigt romantisk som jag egentligen inte är eller vill vara av den här boken. Jag har älskat den här och här tidigare.

/Anna

Favoritfilmatisering av en bok

Här är det ganska dåligt urval tyvärr. Det är inte så många barn- och ungdomsböcker som blir filmer och de få som faktiskt blir det har jag antingen inte läst boken eller sett filmen.

Till exempel:

"I taket lyser stjärnorna"- läst boken och tyckte om, inte sett filmen.

"Tusen gånger starkare" - varken sett filmen eller läst boken.

Så det är inte så mycket att välja på och de jag faktiskt har kommit på är "Nick & Norahs oändliga låtlista" som jag ju älskar som bok. Synd bara att dom pajar den helt som film. Tyckte inte alls om den! Det är massor med saker som dom har ändrat på och jag fattar inte varför. Så den är definitivt ingen favoritfilmatisering.

Så då finns det i princip bara ett alternativ kvar: Harry Potter. Tyckte om böckerna och tycker om filmerna också. Dom har lyckats bra med att föra över hela den där världen och faktiskt gjort den ganska underbar. Så det får nog bli Harry Potter.

/Anna

En bok som du blev besviken på

Jag blir ganska ofta besviken på böcker. Man kanske har gått och väntat och känt lite spänning inför en bok och så var den inte alls lika bra som man trodde att den skulle vara.

Men på senare tid så är det nog ändå "Revolt" av Suzanne Collins som har varit lite av en besvikelse. Jag älskar verkligen Hungerspelstrilogin och tycker nästan att tvåan är bättre än ettan men när jag kom fram till trean (Revolt alltså) så blev det lite av ett antiklimax. De två första var ju så oerhört bra och nu skulle allt avslutas och knytas ihop och man skulle få reda på vem som överlever och inte, vem Katniss väljer och... ja ALLT skulle bli sagt. Och det är nog det som är problemet, att allt måste bli sagt och gjort. Boken blir för mycket samtidigt som den liksom blev lite seg, det tog tid innan det blev action.

Jag ångrar inte att jag har läst den för jag ville verkligen veta vad som skulle hända men det är ju alltid synd när en bok inte riktigt kan leva upp till de förväntningar man har på den.

/Anna

Favoritcitat från din favoritbok

Det här kanske blir den enda kategori som jag inte kan klämma fram ens en antydan till svar. Jag har ingen aning! Jag skulle inte ens kunna klämma fram ett favoritcitat från någon bok överhuvudtaget. Om frågan istället hade varit favoritcitat från film så hade det strömmat fram svar men det är det ju inte. Så tyvärr... just idag är jag hjärnlös.

/Anna

Din favoritkaraktär - kvinnlig

Och nästa Oscar går till...

inte helt otippat Jannike Faltin! Hon är så tuff, lite lätt övermänsklig och komplex. Jag har bönat och bett Mårten Sandén tidigare på den här bloggen om att fortsätta skriva om henne och jag är inte för stolt att göra det igen. Snäääääälla Mårten!

/Anna

Din favoritkaraktär - manlig

Lät nästan som en Oscars-kategori det där...

Utan tvekan Gabriel i David Levithan (hmm, har jag skrivit hans namn tidigare idag?) och Rachel Cohns "Naomi & Elys kyssförbudslista".

Gabriel är portvakten som är förälskad i Naomi fast hon ser ju inte honom utan trånar bara efter Ely. Gabriel försöker få henne att förstå genom att ge henne blandband (eller skivor men jag tycker alltid att det låter finare med blandband) där varje låt är noga genomtänkt och massor med mening i. Synd bara att Naomi inte fattar, mest för att hon har så himla dålig musiksmak. Gabriel - du kan tycka om mig istället! Jag skulle uppskatta dina blandband och låtlistor. Och för er som är nya här - jag ÄLSKAR låtlistor!

/Anna

Din favoritbok av din favoritförfattare

Jaha, det finns ju inte en chans att jag ska kunna begränsa mig till en bok. Speciellt med tanke på att jag just har listat fem författare som mina favoriter...

Men! OM jag måste välja så blir det nog David Levithans "Ibland bara måste man". Helt underbar kärlekshistoria, rolig och alldeles, alldeles underbar! Och så fint omslag! Den gjorde mig så himla glad, så där att jag kom på mig själv att flina fånigt lyckligt. Läs för tusan!

/Anna

Din favoritförfattare

Jag har egentligen ingen favoritförfattare. Men det finns vissa författare som skriver böcker som jag ser fram emot väldigt mycket, eller vissa av deras böcker i alla fall.

Dessa är:

- Mårten Sandén och hans Jannike-böcker

- David Levithan

- Ingrid Olsson

- Martin Widmarks David och Larissa-böcker

- Lena Ollmarks Krabbsjögrund-böcker

David Levithan är helt underbar. Som författare alltså, vet inget om honom privat. Han har skrivit flera böcker tillsammans med Rachel Cohn, till exempel "Nick & Norahs oändliga låtlista" som jag har älskat ihjäl här och som jag har tjatat om så länge så jag nääästan blir less på mig själv. De har precis kommit ut med en ny bok - "Dash & Lily's book of dares" som jag med största sannolikhet kommer att läsa inom en väldigt snar framtid. Hoppas att den kommer ut på svenska också - snart! Sen har jag också läst "Ibland bara måste man" som han har skrivit utan medförfattare.

Ingrid Olsson har jag aldrig tänkt på som en av mina favoriter men jag har läst varenda bok hon har skrivit och tyckt om dom allihopa så när jag tänker efter så är hon nog en favorit.

/Anna

Allt är inte guld som glimmar

Här kommer en gammal hederlig sågning och bryter av i mitt försök till 30 dagar av böcker. Och till den här sågningen har Candace Bushnells "The Carrie diaries" blivit utvald.

"The Carrie diaries" handlar om Carrie Bradshaws sista år i high school (gymnasiet) och allt som händer med kompisar, pojkvän och familjen.

Jag vill bara från början säga att jag ÄLSKAR tv-serien Sex and the city (filmerna inte lika mycket...) så om någon vill kritisera den här sågningen så kan ni i alla fall inte skylla på att jag hyser hat mot SATC. Och det kanske är så att mitt älsk av tv-serien ställer till det i läsningen av den här boken.

För problemet är att det som sägs om Carries tonårstid i serien inte stämmer med det som står i boken. Och ja, allt det här är Candace Bushnells påhitt men jag tycker ändå inte att hon kan bortse att Carrie i tv-serien har en frånvarande pappa och bara en mamma. I boken har hon en död mamma, en högst närvarande pappa och två lillasystrar. Hela mitt jag skriker bara "NEEEEEEJ! Vad är det här!? Man kan ju inte bara göra om det."

Som en i min bokcirkel sa: Det känns som om Candace Bushnell har skrivit en chicklit-bok och sen liksom kommit på efteråt att "vänta här nu, jag kan ju säga att det är Carrie för då blir det mycket mer pengar på banken". Åh, så dåligt!

Och ovanpå det så blir det ju inte bättre av unkna könsroller (som tjej får man inte vara för lättfotad och verka för ivrig enligt Carrie i boken); ingen story utan bara massa episoder som inte leder någonstans; så typiska personer - den svekfulla bästisen, den otrogna pojkvännen, den onda fienden, den homosexuelle killkompisen. Åh, så trååååkigt!

Och för att inte göra saker bättre så är omslaget alldeles för glansigt att ligga och läsa en solig eftermiddag, man blir ju bara bländad av det.

Jag är ingen stor läsare av chicklit (och stör mig också på att det måste heta så) men jag förstod av min bokcirkel att det här är riktigt uselt även om man plockar bort min irritation över att det inte stämmer med tv-serien.

Så nej, håll er borta från det här och se hellre serien en gång till om ni tycker om den eller så låter ni bli. Men lova mig att inte läsa detta. Det finns bättre chicklit (har jag förstått)!

/Anna

En bok du tyckte om förr men inte tycker om längre

Det är väldigt sällan jag ändrar mig när det gäller böcker men ett undantag är faktiskt P.C. & Kristin Casts "Vampyrens märke". Inte så att jag ogillar den nu men jag har liksom ändrat mig. Eller... om jag försöker reda ut det lite bättre. Jag läste "Vampyrens märke" och Richelle Meads "Törst" väldigt tätt inpå varandra och direkt efter tyckte jag mycket bättre om märket än törsten. Det är det här och det här inlägget bevis på. Antagligen för att märket var så lättläst och jag fastnade och ville bara läsa på. Törsten var det lite mer motstånd i, det tog emot och jag var tvungen att pressa mig själv lite mer innan jag kom in i den. Men efter några månader så kom jag nog fram till att törsten hade lite mer - mer innehåll, mer som jag kommer ihåg, mer intressant. Märket var liksom lite mer nöje för stunden som inte bet sig kvar. Och nej, jag läste aldrig del två av någon av serierna.

/Anna