Varulvsskräp är skräp

Ok, nu får det faktiskt räcka! Jag har i princip inget emot den här vampyr- och varulvstrenden som har svept fram och fortfarande sveper fram över världen men när det börjar komma riktiga skitböcker så får det faktiskt räcka! Ni vet sen tidigare att jag inte är något fan av Twilight-böckerna men "Blod och choklad" av Annette Curtis Klause är några snäpp värre i min dåliga-bok-skala. Bredvid Klause är Meyer ett författargeni (eller ok, kanske inte...).

Vivian är en varulv och har problem. Hennes pappa (ledarvarulven) har blivit innebränd och hela flocken har varit tvungna att flytta. Nu har dom bott ett tag i den nya staden men Vivian har fortfarande inga vänner men bestämmer sig för att det ska ändras på. Dessutom blir hon kär i en köttkille (människa) och hon vet inte om hon ska berätta för honom att hon är varulv eller inte. Dessutom är det massa interna maktkamper i flocken.

Ja, den var jättelättläst, det gick fort och jag ville veta hur det ska sluta. Men... egentligen är det här bara en Harlequin-bok i varulvsform. Varannan mening består av beskrivningar av hur fantastiskt snygg, slank och underbar Vivian är ("mitt underbara hår, mina slanka ben" bla bla bla). Och kan man ta en bok på allvar som har det typiska Harlequin-språket, "han tog mig i sina muskulösa armar och kysste mig kärleksfullt men ändå manligt och kraftfullt..." bla bla bla bla. Dra mig baklänges vad genomdåligt! Hela boken är bara fluff, dåligt fluff dessutom!

Jag hade dumt nog med mig den här på boken på bussen när jag åkte hit och dit och jag satt och skämdes för den. Försökte smussla upp och ned den ur väskan så att ingen skulle se vad jag läste. Ville ställa mig upp och tala om att jag läste den bara för att jag är bibliotekarie, jag måste läsa även usla böcker.

Bara för att det handlar om varulvar behöver det inte översättas! Hör ni mig Bonnier Carlsen!?

/Anna