Mörka tider

I Lene Kaaberböls "Skuggporten" är Anna stum och har varit det så länge hon kan minnas men vet inte varför hon är det. Hon trivs inte så bra i skolan (och det beror mest på stormobbaren Ivan) och hemma är hennes pappa mest konstig och fixerad vid sin ogräsbrännare. Han har dessutom flyttat ut sig själv och Anna från deras stora fina hus till det lilla växthuset på baksidan utan att egentligen förklara varför. Han har förbjudit Anna att gå in i huset och har alltid nyckeln till huset på sig. Dessutom vägrar han att prata om Annas mamma som har varit försvunnen i sju år. Anna är fruktansvärt frustrerad över att inte veta så mycket som hon skulle vilja och till slut så stjäl hon nyckeln till huset från sin pappa och tar sig in där tillsammans med Aian (som inte heller har det så bra hemma). Aian tar nyckeln och låser upp ett konstigt märke i husets golv och försvinner in i ett annat land, ett land som Anna visar sig ha väldigt starka band till. Anna måste hitta honom och på vägen lär hon sig en hel del om vem hon är och vart hon kommer ifrån.

Mycket bra och spännande fantasy och enligt mig ett av de snyggaste omslagen på länge.

Tack Maria för tipset som gjorde att jag faktiskt kom mig för att läsa den!

/Anna

När bästa vännen dör

Janis bästa vän Emelie är död och Janis sörjer. Det är inte bara det att Emelie är död utan det är sättet hon dog på som plågar Janis nästa lika mycket. Emelie tog livet av sig på skolan, framför Janis, rektorn och några poliser och innan hon gjorde det valde hon att ta med sig flera av sina mobbande plågoandar i döden. Janis plågas av att Emelie aldrig sa något om hur dåligt hon mådde och om Janis hade kunnat göra något för att hjälpa Emelie. För att göra något av sin sorg snor Janis sin älskade brors älskade bil och åker norrut för att hitta det ultimata, något som Janis och Emelie hade pratat om. Under resan gör hon mer eller mindre bra saker, träffar olika speciella människor men framför allt så sörjer hon Emelie.

Åh, så bra Johanna Nilssons "Janis den magnifika" är! Jag drogs in i boken och Janis känslor och jag kunde nästan ta på hennes enorma sorg. För boken är väldigt sorglig samtidigt som man blir glad av (nästan) alla människor som hon träffar på vägen.

/Anna

Spänning på hög nivå

I Kevin Brooks "Jagad" är Robert en helt normal kille som ska gå på en helt vanlig läkarundersökning för att han har problem med sin mage. Han får lugnande medel och blir medvetslös ett tag och när han vaknar hör han att flera personer, både läkare och några som verkar vara poliser, står och pratar om honom och om vad som finns inuti honom. För det är något inuti honom, något som han själv inte vet om, något som de står och tittar på för de har öppnat hans mage. Han tar sig upp från undersökningsbritsen, tvingar till sig kläder och lyckas ta sig ut från sjukhuset. Han vet inte vart han ska ta vägen, vem han egentligen är eller vad han egentligen är. För bara några timmar sedan var han en helt normal sextonåring och nu är han plötsligt jagad för något han inte vet något om. Robert försöker lista ut vad han ska göra och hur han ska kunna ta reda på vad som egentligen händer med honom.

Boken är väldigt spännande och det är fartfyllt, redan från första kapitlet kastas vi in i det som är Roberts liv som jagad. Och vi får följa med i Roberts sökande efter vem och vad han är och vilka som jagar honom och varför.

/Anna

Fredagsbokcirkel

Idag träffades bokcirkeln igen, även om vi var lite splittrade den här gången. Vi kom överens om att tills nästa gång ska alla ha läst boken vi egentligen skulle ha pratat om idag ("Bryta om" av Åsa Anderberg Strollo) så att vi kan diskutera den eftersom det inte blev av den här gången, mest på grund av att vi var lite tidspressade. Men vi hann ändå med att prata om våra "viktigaste" böcker, de som har betytt mest för oss och väckt flest känslor.

Harry Potter-böckerna var en gemensam nämnare för de flesta av oss och även Roald Dahls böcker har varit viktiga. Just Harry Potter har fått flera av oss att ligga uppe om nätterna och läsa bara för att man måste få reda på vad som händer sen. Vissa med lampa, vissa utan.

För Embla har även böcker som "Hans majestäts drake", "Bilbo" och "Kalle och chokladfabriken" varit viktiga. Linnéa höll fram "Skulduggery pleasant" och för Sara är Sherlock Holmes-böckerna och mangan "Mästerdetektiven Conan" viktiga. Johan var den enda av oss som inte nämnde Harry Potter utan för honom var det en serie med böcker av Alfred Hitchcock och "De kallade mig Ise" (som har nämnts på varje bokcirkel hittills) som varit viktiga. För mig har "Hjältar och monster på himlavalvet" och "Innan jag dör" betytt mycket.

Utifrån "Innan jag dör" (som jag har skrivit om här) började vi diskutera vad man själv skulle göra om man visste att man skulle dö snart. Vi var rätt så eniga om att man skulle säga vad man tyckte till alla, inte hålla inne med några åsikter, varken bra eller dåliga. Vi funderade också över om man skulle göra något brottsligt och om man bara skulle göra saker som man tyckte om eller om man skulle utmana sig själv lite. Mycket intressant diskussion, tyckte jag i alla fall!

Nästa gång ska vi göra studiebesök på något bibliotek och några bokhandlar (och så kanske det blir någon glass också...) för det blir sista gången för terminen. Det är ju faktiskt bara 20 skoldagar kvar på vårterminen!

Ett perfekt sätt att avsluta veckan på - bokcirkel med trevliga människor!

/Anna

Skräckfantasy?

Mårten Sandéns "Den femte systern" är en väldigt speciell bok, mycket bra men väldigt speciell.

Jannike har en ganska besvärlig bakgrund men har äntligen landat hos Elisabet som jobbar på ett museum. En morgon dyker en vätte upp som uppenbarligen inte har något gott i sinnet. Han är beväpnad med en yxa och är ute efter Elisabet. Något väcks i Jannike som lyckas försvara Elisabet och skicka in vätten i frysen. Efter att han är djupfrusen stoppar de ned honom i en frysväska och kontaktar polisen och blir skjutsade till Stockholm. Efter det blir inget sig likt och de får reda på saker om den värld vi sällan ser men även om sig själva. Det verkar som att Jannike inte bara är en vanlig tonårstjej och att det barn Elisabet är gravid med nog inte bara är ett vanligt barn. Och att allt nog har en koppling till en mystisk rit som en man och hans fem döttrar utförde för flera hundra år sedan.

Mycket bra fantasyskräcknånting! Den har en stämning som gör att jag fastnade och bara ville veta vad som skulle hända sen. Gissa hur glad jag blev när jag fick reda på idag att uppföljaren "Det viskande barnet" kommer i september?!

/Anna

Hungriga andar

Jenny är inte nöjd med sig själv, nej - hon hatar sig själv. På sommarlovet innan åttan bestämmer hon sig för att hon ska bli någon, någon som alla andra tittar avundsjukt på och det vet hon att de kommer göra om hon bara blir smal. Så hon börjar motionera och slutar att äta nästan helt men hon är ändå inte nöjd. Så träffar hon Betty och tillsammans leder de varandra in i en värld som bara handlar om mat mat mat. För de lever i sin egen värld dit ingen annan tränger in och de sluter sig allt mer. Betty blir allt sämre men Jenny ser inget fel i det. Till slut kommer Jenny till en punkt där hon måste välja - leva eller dö.

"Decembergatans hungriga andar" av Ulrika Lidbo är så stark och så fruktansvärt bra. Man sugs in i den och Bettys och Jennys värld och man förstår så väl vad som driver dom och hur det kunde bli så där samtidigt som det är så oerhört sorgligt och nästan plågsamt att följa deras långsamma nedstigning i helvetet (för det är så jag upplever det).

/Anna

Vad ska man tro?

I "Om du var jag" av Jessica Schiefauer är Agnes och Louise bästa vänner. De är väldigt olika men någonstans är de väldigt lika också och kompletterar varandra. Louise är den som tar för sig och vågar synas. Agnes är den som är mer osäker på sig själv och har en tendens att jämföra sig med Louise. Det är i början av sommaren och de har precis gått ut gymnasiet och flyttat ihop i en lägenhet. Snart börjar Louise prata om att skaffa jobb utomlands och hon vill att Agnes ska följa med men Agnes vet inte, för det är ju det där med Hannes som Agnes precis har träffat och som hon nog börjar bli kär i, och kanske han i henne?! När Louise har åkt börjar Agnes förstå att allt som Louise sa nog inte var vad det verkade vara.

Det är så många känslor i den här boken så att det nästan är jobbigt. Det är Agnes man får följa och alla hennes känslor, för hon är verkligen sprängfylld av känslor. Det är känslor för hur hon ska vara, vem hon ska vara, för Hannes och framför allt för Louise och hur allt det här ska passa ihop. Det är ett driv i boken som gör att man vill veta vad som ska hända, både på Agnes utsida men också vad som händer på hennes insida, vem hon kanske håller på att bli.

/Anna