Jenny är inte nöjd med sig själv, nej - hon hatar sig själv. På sommarlovet innan åttan bestämmer hon sig för att hon ska bli någon, någon som alla andra tittar avundsjukt på och det vet hon att de kommer göra om hon bara blir smal. Så hon börjar motionera och slutar att äta nästan helt men hon är ändå inte nöjd. Så träffar hon Betty och tillsammans leder de varandra in i en värld som bara handlar om mat mat mat. För de lever i sin egen värld dit ingen annan tränger in och de sluter sig allt mer. Betty blir allt sämre men Jenny ser inget fel i det. Till slut kommer Jenny till en punkt där hon måste välja - leva eller dö."Decembergatans hungriga andar" av Ulrika Lidbo är så stark och så fruktansvärt bra. Man sugs in i den och Bettys och Jennys värld och man förstår så väl vad som driver dom och hur det kunde bli så där samtidigt som det är så oerhört sorgligt och nästan plågsamt att följa deras långsamma nedstigning i helvetet (för det är så jag upplever det).
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar