Engelska böcker

Jag utlovade i förra bloggposten att skriva om de engelska böckerna jag hade läst. Nu kommer det inte bli en redovisning av alla böcker utan jag plockar russinen ur läshögen (för alla jag läste var inte så fantastiskt bra). Det var väldigt många rysare i min läshög, det kommer ni att märka.

E.E. Richardson skriver rysare i massor. Jag har tidigare skrivit om "Djävulens fotspår" och "Inkräktarna" som hon har skrivit och nu har jag också läst "Devil for sale" och "Grave dirt".

"Devil for sale" handlar om en kille som har blivit medtvingad av sin mamma till en loppis. Där ser han en man som är väldigt nervös och bara har en enda sak som han vill sälja på sitt bord, en statyett. Mannen lyckas lura killen att köpa den, fast han egentligen inte vill ha den. Killen tar med sig statyetten hem och försöker komma på vad som är så speciellt med den och varför mannen så gärna ville bli av med den. Och snart får han reda på det, vare sig han vill det eller inte...

I "Grave dirt" har Darren förlorat sin bästa vän i en olycka och kan inte komma över att de skildes åt som ovänner precis innan olyckan. Allt han vill är att få säga att han är ledsen och få träffa honom en sista gång och plötsligt kommer han på ett sätt som kanske kan fungera. Innan hans galna granne Mad Mary dog talade hon om att hon hade en docka som kan göra att döda kan komma tillbaka om man gräver upp lite jord från graven och offrar lite av sitt eget blod. Darren vet inte om han tror på det men tänker att han i alla fall ska försöka. Han hittar dockan och gör det han ska men han är inte beredd på det som händer sen...

I James Lovegroves "Kill swap" har Jack stora problem, eller rättare sagt, Jacks pappa har stora problem. Pappan har lyckats skaffa sig enorma spelskulder och nu börjar familjen bli hotad för att skuldindrivarna ska få sina pengar. Jack måste lösa det här på något sätt och det enklaste sättet skulle vara att bli av med han som pappan är skyldig. Men Jack vet att om det skulle hända något med honom skulle hans familj genast bli misstänkta, det måste lösas på något annat sätt och en dag får han ett erbjudande som han inte kan tacka nej, trots att det handlar om mord.

I Anthony Masters "Biker city war" lever Tod och hans familj i en framtid som inte är särskilt trevlig. Det har blivit enorm vattenbrist och större delen av planeten är uttorkad och vatten betyder pengar och makt. Tods pappa brukar leta efter vatten och vara borta ganska länge på dagarna men en dag kommer han inte tillbaka alls och Tod och hans mamma börjar bli oroliga och snart förstår de att det nog är det lokala motorcykelgänget som har kidnappat pappan. Tod och hans mamma måste göra något men var ska de börja leta?

/Anna

Ännu en rysare

Det har inte blivit så många boktips upplagda här på sistone men det beror inte på att jag inte har läst. Jag har läst engelska böcker till bokprat så att det nästan står mig upp i halsen. Jag kommer lägga upp några av favoriterna av dom lite senare men just nu tänker jag skriva om E.E. Richardsons "Djävulens fotspår".

Den här boken har jag väntat på att läsa ganska länge och nu har det äntligen blivit av. Jag ville läsa den för att jag tycker om omslaget men mest för att jag tyckte om hennes förra bok "Inkräktarna" som jag har skrivit om här.

Bryans äldre bror Adam har varit borta i fem år. Ingen vet vad som hände med honom, utom Bryan och honom är det ingen som lyssnar på. Han var bara åtta år när Mörkermannen tog Adam, efter att han hade lekt på de stenar som kallas Djävulens fotspår, och självklart var det ingen av de vuxna som lyssnade på Bryans prat om Mörkermannen, de trodde det bara var fantasier. Men Bryan vet att det är sant för han möter fortfarande Mörkermannen då och då, eller i alla fall känslan av honom. Den ligger över hans lilla hemstad och påverkar alla men ingen pratar om det. Framför allt inte de vuxna, för de kan inte se Mörkermannen, han syns bara för barn och de flesta som har sett honom eller känner av honom lever i skräck, de som har överlevt vill säga. För de flesta barn som ser honom försvinner och hittas aldrig mer. Bryan har levt ensam med det här väldigt länge och varken han eller hans föräldrar kan komma över Adams försvinnande. Men så börjar Bryan lära känna Stephen och de börjar undersöka vad det är som händer och varför Mörkermannen finns och vem han är. I sökandet träffar de en kille vars syster har försvunnit och som också har förstått att det har med Mörkermannen att göra. De fortsätter sökandet tillsammans och börjar söka upp de ställen där de vet att Mörkermannen brukar hålla till för att få svar på sina frågor.

Jag hade tyvärr lite för höga förväntningar på den här boken för att jag skulle tycka att den var riktigt bra. Jag parallell-läste boken på engelska och svenska vilket gjorde att jag upptäckte att översättaren (Mats Wänblad, som även är författare) har döpt om Stephen till Smokey. Det här störde mig något enormt vilket nog tyvärr förstörde en stor del av läsupplevelsen. Det hade kunnat bli en bra rysarläsning men nu blev det tyvärr inte det, bara en ganska blaskig och medelmåttig sådan.

/Anna

Bokcirkeln har diskuterat

...omslag. Vi pratade bokomslag och det första vi slog fast var att de svenska omslagen till Harry Potter-böckerna är snyggast av de vi har sett. Embla och jag var överens om att det franska var otroligt fult. Det som är intressant med de svenska omslagen är att han ofta har vävt in delar av handlingen i bilden utan att avslöja något, det är först när man läser och kollar på omslaget som man fattar alla delar. Mycket bra gjort! Om man är intresserad av Alvaro Tapia, som har gjort de svenska omslagen, kan man gå till Seriegalleriet som har en utställning med hans bilder just nu. Här finns öppettider, adress och hur länge utställningen håller på.

Vi pratade också om alla bra äldre böcker som har fula omslag som gör att de inte lånas så mycket som de kanske förtjänar. Eller som Embla sa: Varför inte göra om alla fula gamla omslag till klassiker? Sen behöver ju inte böcker vara så gamla som klassiker för att förtjäna och behöva ett nytt omslag. T.ex. Maria Gripes böcker tycker jag är väldigt bra men har oftast väldigt trista omslag, vi kollade på omslaget till "Agnes Cecilia - en sällsam historia" och ingen kände sig direkt lockad av att läsa den, inte ens jag som faktiskt har läst den.

Vi kom även in på att prata om Disneyfiering av böcker, översättningar (Varför reagerar man ofta på dåliga omslag och översättningar men så sällan på bra sådana?) och även lite idrott (i vår bokcirkel tränas det karate och orientering och en bok som tycks om är Madeleine Krells "De kallade mig Ise" så lite bokanknytning blev det ändå...).

Nästa gång ska vi ha med oss våra topplistor och prata om våra bästa böcker, vilka böcker som har gett mest känslor vid läsning och vilka böcker som har betytt mest.

/Anna