tisdag 10 april 2012

Vad vill hon?

Sonya Sones har skrivit två av mina favoritböcker (som hänger ihop) så när hon skulle komma ut med en ny bok så stod jag självklart beredd att sno åt mig den så fort jag kunde. "En sån där vidrig bok där mamman dör" läste jag i en sittning men när jag hade läst klart den var jag lite förvirrad, Vad vill hon med den här boken?



Rubys mamma har dött och måste flytta från Boston och sin älskade moster, bästa kompisen och pojkvännen till sin pappa i Los Angeles. Pappan har hon inte träffat och han är dessutom en superkänd skådespelare. Hon hatar självklart både honom och det ytliga L.A. så fort hon kommer dit. Och det är det som jag har så svårt med den här boken. Man ser precis vad som ska hända på flera mils avstånd. Och det är bara att pricka av på listan.


Varning för spoilers!






Los Angeles är jätteytligt och klyschigt. Check!


Bästa kompisen och pojkvännen får ihop det. Check!


Pappan är egentligen jättesnäll och det är inte hans fel att Ruby aldrig haft någon kontakt med honom, utan det är mammans. Check!


Pappan är tillsammans med supersnälla "assistenten" Max. Check!


Det blir en fin smörig gruppkram på slutet och allting ordnar sig och Ruby älskar plötsligt L.A. Check!




Å, så tröttsamt det är när det blir så förutsägbart! Men jag kan liksom inte komma fram till varför hon skriver så här. Är det för att det ska vara en söt liten förutsägbar historia eller vill hon nåt annat? Vill hon säga nåt med det här?



Och på nåt sätt så kan jag inte ändå inte låta bli att tycka om den, lite lite. Den kanske var precis vad jag behövde den där stunden jag läste den, nåt lättsmält som inte bråkar med mig.



/Anna

Inga kommentarer: