Karina Berg Johanssons "Synvilla" skulle ha kunnat vara en riktigt bra bok men det är den tyvärr inte. Det är så typiskt att Samuel som ska begå självmord är svarthårig, svartklädd och har en långrock. Dessutom är det inte trovärdigt att en av killarna i klassen, Nicholas som är ett riktigt slemmo lyckas lura precis alla vuxna att han är en himla trevlig kille, dessutom under så lång tid. Riktigt så lättlurade är vi inte.
Men det som jag hade absolut svårast för var slutet. Jag ska utan att avslöja slutet ändå ta mig friheten att säga att det var ett enormt dåligt slut som känns överdramatiskt och inte så särskilt trovärdigt. Men samtidigt så är boken inte särskilt trovärdig i övrigt så varför kräva det av slutet?
Det intressanta med den här boken är att jag läste den till en bokcirkel. Innan vi träffades igår tyckte jag att den var en bok som jag nog egentligen inte tyckte så mycket om, en axelryckning liksom. Men när vi diskuterade den kom jag på allt fler saker som jag störde mig på, fast jag inte riktigt hade tänkt på det. Nu blev den här boken sämre när vi pratade men det finns också böcker som har blivit bättre när man har pratat om den med andra, t.ex. Hungerspelsböckerna.
Så prata med andra om böckerna som ni läser, det kommer ge så enormt mycket! Men just den här boken kan ni faktiskt strunta i att läsa alls!
/Anna
2 kommentarer:
Såg nu att vi verkar vara ganska få i synvilleskeptikernas skara. Jag har i alla fall dragit mitt strå till stacken och sågat boken i min blogg. Nu är det bara att vänta in kommentarerna...
Läste din sågning, som var klart mycket bättre än min. Men nu håller vi såghuvudet högt och försöker frälsa folket ifrån ondo.
/Anna
Skicka en kommentar