torsdag 19 maj 2011

Blodet droppar

Det märks att det snart är sommarlov, allt ska hinnas med de här sista veckorna och de går ju så himla snabbt. Så snabbt att man en dag kommer på att man (jag!) inte har hunnit blogga om en riktigt bra bok. En bok som jag har rekommenderat flera gånger sen jag läste den och som fortfarande dyker upp i mitt huvud lite då och då.



Vilken bok är det då? Jo, Jenny Jägerfelds underbara "Här ligger jag och blöder". Det första som händer är att Maja sågar av sig en bit av sin vänstra tumme med en elektrisk såg. Det blöder och blöder och Maja svimmar (vem skulle inte göra det?!). Hon blir omplåstrad men det gör rejält ont när hon till helgen åker till sin mamma i Norrköping. Det konstiga är att mamma inte dyker upp. Mamma som alltid brukar vänta på perrongen när tåger kommer. Men mamma dyker inte upp på hela helgen och hon har glömt mobilen hemma så det är ingen mening att ringa den. Maja vet inte riktigt vad hon ska tro. Och mitt i det här fortsätter hennes otur. Hon får en sticka i foten och eftersom halva vänsterhanden är inslagen och gör väldigt ont går det inte så bra att få ut stickan. Hon går över till en granne för hjälp. Där är det fest och mitt i festen springer hon på en kille som hjälper henne och som dessutom verkar vara ganska mycket hennes stil. Men mamma är ju fortfarande borta, tummen är fortfarande avsågad och hemma har Maja en pappa som tror att han är casanova så det finns liksom kanske inte så mycket tid att tänka på den där killen. Eller kanske ändå...



Åh, så bra! Jag får samma känslosvall som jag fick av Jandy Nelsons bok men den här boken är roligare och tar sig själv på lagom mycket allvar. Jandys bok var liksom mer... amerikansk. Jennys är mer tillbakalutad, lugn och lyckas baka in massor med känslor utan att det blir översvallande eller för mycket. Och man (jag) skrattar fakiskt flera gånger trots att den är ganska allvarlig. (Missförstå mig inte, jag tycker fortfarande att Jandys bok är bra.)



Perfekt sommarläsning i en dag eller två (längre tid tar det inte, ni kommer vilja läsa ut den direkt!).



/Anna

tisdag 3 maj 2011

Bokcirkel och fir

Igår hade vi bokcirkel igen! Den här gången var det extra trevlig för Laura fyller år snart så vi firade henne och det fanns saft och jättegoda chokladbollar. Så grattis Laura! Sen kom vi visst på att vi har missat att fira Totte och båda Linneorna. Så grattis till er också!




Jag påminde mig själv om att jag måste få till vår fina "Böcker som måste läsas"-lista i färg och sätta upp den.

Till igår hade dom flesta av oss läst "Intet" av Janne Teller. Jag har ju skrivit om att den är en av dom där böckerna som jag har tänkt läsa länge men att det aldrig har blivit av. Så, hur löser man problemet? Jo, man prackar på sina fina bokcirkelungdomar den och säger att den är bra att diskutera (vilket jag faktiskt har hört att den är). Problemet löst!


Och den var väldigt bra att diskutera. Jag tror aldrig vi har diskuterar så engagerat och ilsket någon gång. Vi pratade om meningen med livet; om man ska vara positiv eller negativ; och hur ska man egentligen hantera det där med livet? Mycket intressant och oj, vad folk tyckte olika. Den som var mest bestämd hade inte ens läst boken utan bara fått den väldigt ingående beskriven för sig. (Ja, jag tittar på dig nu Laura!) Uppenbarligen behöver man inte ha läst boken för att ändå få till en bra diskussion. Det bästa var att Laura kom in idag och ska skriva en recension på boken, som hon fortfarande inte har läst och inte tänker läsa. Jag tyckte att hon kanske skulle kunna läsa lite i alla fall, bara lite lite...


Och du, kan du inte lösa en sak vi är oeniga om? Fjärilen längst ned vid burken på omslaget - är den inne eller utanför burken? Vi kunde inte enas om det så hjälp oss.

Vi pratade om nästan sönderhajpade "Cirkeln" av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren. Evelina har läst den (hon har kontakter) och tyckte om den. Vi bestämde att dom som kan och hinner läsa den till nästa gång.

Nästa gång blir tyvärr sista gången innan sommaren. Sista gången med fem stycken som slutar nian nu. Tråkigt tycker jag. Men vi hade tänkt att vi skulle dra till stan och picknicka lite och ha en riktigt avslutning där vi bara är tillsammans, en gång efter nästa gång. Så egentligen blir det ju faktiskt näst sista gången nästa gång. Om man ska vara petig.


/Anna

onsdag 13 april 2011

Ny längtserie?

Igår, ganska sent och ganska sömnigt, läste jag ut Martin Widmarks senaste bok "Den dansande djävulen".


I boken härskar en grym (och kanske galen?) hertig över ett land där hans pengar kommer från gruvor. Tyko är en föräldralös kille som jobbar i en gruva sen han var fyra år (nu är han tretton) och det är inget roligt liv. Han är en "grävling", en som tar sig in i berget genom sprickor för att få tag på stenprover så att man vet om det finns till exempel silver som man gräva fram. Hela veckorna bor alla dom som jobbar i gruvan nere i gruvan. Ett ständigt mörker och en hemsk tillvaro. Bara på söndagarna får dom komma upp för att gå i kyrkan. Under en söndag somnar Tyko under ett träd och drömmer om en skata. Den här skatan pratar med Tyko (vilket gör honom ännu mer övertygad om att det är en dröm) och säger en mystisk ramsa till honom. Tyko vaknar och blir bestraffad för att ha somnat. Straffet är att gå in i en gammal nedrasad gruvgång för att hämta stenprover. Tyko funderar över det här med skatans ramsa och varför förmannen bestraffade Tyko så hårt men kan inte riktigt få ihop det. När han även hittar en lapp i sin säng som säger åt honom att åka upp med korgen till jordytan klockan tolv på natten så blir han ännu mer fundersam över vad det är som händer. För han vet inte vem som har skrivit lapp, varför eller om han verkligen vågar ta risker för att komma med korgen.


Boken var mycket spännande och jag knappt vänta tills fortsättningen kommer. För det kommer en fortsättning - "Fyrtornet i Son-Li" och även en tredje bok ska komma, "Polyhymnias guld". Jag hoppas att dom kommer snart men tyvärr står det inget på Martin Widmarks hemsida, bara att dom ska komma under året. Det kan tyvärr bli ett långt år för mig.


Förresten - det är ett väldigt fint omslag, tycker jag i alla fall!


/Anna

fredag 8 april 2011

Din favoritbok genom alla tider

Sista inlägget blir även det ett delat inlägg.

Per Nilssons "Hjärtans fröjd" läste jag för 7 år sedan och rekommenderar den fortfarande och den verkar gå hem hos eleverna. En riktigt fin kärlekshistoria som är skriven på ett speciellt sätt. Jag tycker om att han har skrivit utifrån sakerna som finns i kärlekshistorien och att han på det sättet berättar vad som händer tjejen och killen.


Art Spiegelmans "Maus I & II" är två böcker som jag tycker att alla måste läsa någon gång i livet. Handlar om Arts pappa och hur han genomlevde förintelsen. Men den handlar lika mycket om Art och hans pappa och deras jättejobbiga relation med varandra (pappan är en riktig surboll om man säger så). "Maus" är tecknad och Art har ritat alla judar som möss och nazisterna som råttor. "Maus" är helt fantastisk och jag läser om den då och då.


Den här måste ALLA läsa! (Någon gång.)


Så, det var sista inlägget i 30 dagar av böcker. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle klara av det till slutet. Och jag tyckte att det var riktigt roligt! Sen är jag lite stolt över att jag bara passade på två stycken inlägg. Nu blir det bara "vanligt" bloggande, vilket nog kommer att kännas lite tråkigt.

/Anna

En bok alla hatade men som du tyckte om

Nä, helt blankt. Inte en endaste liten bok dyker upp. Visst, det har funnits böcker som man har haft olika åsikter om men jag har nog aldrig varit med om att jag har varit den enda som jag vet om som gillar en bok. Så näst sista inlägget i "30 dagar av böcker" blir ett enda stort PASS. /Anna

tisdag 5 april 2011

Bästa titel på en bok

Utan tvekan "My swordhand is singing"! Åh, så fin, dramatisk och nästan poetisk den är. Och så blir den ju ännu finare när den är skriven på ett så fint omslag. Har tyckt om boken här tidigare. /Anna

Den mest överraskande vändningen i en bok

Det finns ju många böcker som kan få en att tappa hakan mer eller mindre. Till exempel hela Hungerspelstrilogin har ju en del oväntade vändningar men den som ändå förvånade mig mest var "Lilis bok" av Valèrie Dayre. Jag tänker absolut inte säga vad det är som händer men den fick mig verkligen att haja till. Mest för att jag inte trodde att det skulle komma en sån vändning, inte i en sån bok. Jag hade liksom föreställt mig att den skulle vara en "vanlig" bok utan några såna där vändningar. Riktigt bra i övrigt också. Det är inte bara vändningen som gör boken. /Anna

En bok som har fått dig att ändra åsikt om något

Det satt långt inne men till slut måste jag erkänna att Eoin Colfers "Aeronauten" fick mig att inse att historiska böcker och äventyrsböcker kanske ändå är något för mig. Jag har alltid dragit mig för att läsa såna böcker men det var ändå nåt som fick mig att läsa den. Fast jag i vanliga fall aldrig skulle ha gjort det. Kan inte säga vad det var men läste den gjorde jag. Och blev helt uppslukad - den var ju riktigt bra! Och spännande! Det hade jag aldrig kunnat tro. Så den boken fick mig att ändra åsikt om just den sortens böcker.

/Anna

torsdag 31 mars 2011

En karaktär som du kan känna igen dig i

Agnes i Johanna Lindbäcks "Tänk om det där är jag". Absolut! Den där ängsligheten och viljan av att vara till lags. Hela tiden tanken om att man inte riktigt räcker till som man är. Om man bara var lite mer intressant, spännande, snygg, smal och så vidare, då skulle allt vara annorlunda. Precis sån var jag i tonåren och kanske fortfarande lite så. Jag har redan tyckt om den här boken här tidigare. /Anna

En bok som du önskar att fler ska läsa

Åsa Anderberg Strollos "Bryta om" är en bok som ALLA borde läsa. Så stark och så viktig. Även om jag vanligtvis inte tycker att böcker måste vara "viktiga" för att få finnas men den här gången så tycker jag faktiskt att den är viktig. Och det känns som om författaren också tycker det, utan att det blir en massa pekpinnar och övermoraliska floskler. Nej, hon har lyckats med att skriva nåt riktigt jäkla bra som handlar om nåt riktigt jäkla viktigt.

/Anna