Bokbrand

Jag lever!

2012-02-09T18:08:00.002+01:00

Ni få stackars läsare som finns kvar på den här bloggen måste ju tro att jag dött vid det här laget. Men så är det faktiskt inte! Det har bara kommit en julledighet, nytt stressigt jobb (fast på samma ställe) och en himla massa andra saker att göra emellan. Trots alla dessa ursäkter så har jag faktiskt hunnit läsa en del ungdomsböcker under den här frånvarotiden. Så nu är min tanke att det ska radas upp några inlägg här framöver där jag skriver om de här böckerna som har lyckats leta sig in i mitt stressade schema. Lovar att bättra mig och att det kanske kanske kommer ett inlägg redan imorgon.

/Anna

Mörkt, blött och spännande

2011-11-17T16:21:00.003+01:00

Ty lever på havsbottnen och har gjort det i hela sitt liv. Han har inga planer på att lämna havet för uppe på det land som finns kvar är det varmt, torrt och väldigt trångt. Det är en ganska dyster framtid där stora delar av den värld vi lever i har rasat ner i havet och det är väldigt många människor som ska samsas på den plätt som är kvar. Därför flyttade några människor ner på havsbottnen för att skapa nya liv i nya sorters hus och bli havsbönder. Där nere föds Ty men när boken börjar har hunnit bli 17 år och det enda han drömmer om är att kunna muta in sin egen del av havsbottnen när han blir 18 år. Men så dyker Gemma upp, en tjej som letar efter sin bror. Hon är tuff och klarar sig själv men har inte riiiktigt koll på hur det funkar i havet och bland dom som bor och jobbar där. Så Ty måste försöka hjälpa henne utan att dom båda blir dödade på köpet. För det finns mindre trevlig personer och pirater i havet också.

Kat Falls "Mörkt liv" började lite segt ( i alla fall för mig) men när jag väl hade kommit in i den fastnade jag. Spännande och blött! Jag älskar vatten och den här boken passade perfekt för mig. Och även om jag inte är så överförtjust i pirater så funkar det väldigt bra för allt eftersom man läser vecklar historien upp sig, tar nya vändningar och det blir några överraskningar.

Jag trodde inte att jag gillade äventyr men det gör jag visst, för den här älskar jag och "Aeronauten" tyckte jag också om väldigt mycket. Man skulle nästan kunna säga att "Mörkt liv" är någon slags blandning mellan "Aeronauten" och "Ingo", typ.

Och ännu ett snyggt omslag!

/Anna

Bokcirkelns hemliga böcker

2011-11-10T16:37:00.006+01:00

I måndags hade vi bokcirkel igen. Tills den här gången skulle alla ha läst sin hemliga bok, som var utvald av någon annan i cirkeln. Det var rätt olika böcker som kom fram under inslagningarna.

Totte hade fått en av Lauras favoritböcker "Arra" men tycket att den mest var ett nja. Han tyckte att den var alldeles för misärig.

En annan favoritbok som också fick sig en törn var Simons favorit "Skämmerskans dotter" som Linnea inte riktigt tyckte om. I den diskussion som följde koms det visst fram till att Linnea har övernaturliga förmågor när det gäller att känna igen böcker och associera till andra böcker. Det återstår att bevisa detta.

Paula hade fått "Gone - de övergivna" av Emma och hon tyckte att den var sorglig och bra och uppmanade oss att läsa den.

Simon hade fått "Ginnys rike" av Linnea som han tyckte var bra men lite seg i början.

Laura hade tyvärr fått en bok som hon redan hade läst av Paula, "Vampyrens märke". Det finns ju alltid en sån risk, men bra ändå att det bara var en bok av åtta som redan var läst. De pratade istället om serien i sig och att en annan vampyr-serie, "Vampire academy", nog är bättre.

Evelina hade fått "En lat djävuls guide till MVG" av Totte som hon tyckte var rolig men är tveksam om alla tips verkligen funkar.

Emma hade fått en av mina favoritböcker, "Tonje och det hemliga brevet" av mig som hon tyckte precis lika mycket om som jag. Hon håller också med mig om omslaget och titeln.

Jag hade fått "Om jag stannar" av Evelina som jag tyckte var väldigt bra. Jag har tyckt att den verkar lite flummig men den var ju mycket bättre än jag hade kunnat tänka mig.

Jätteintressant varje gång vi gör det här, tycker jag. Kul att läsa en bok utan att veta nåt - omslag, titel, författare eller vad som står på baksidan. Och dom flesta av oss tyckte om de böcker vi hade fått. Det här gör vi nog igen, i alla fall om jag får välja!

Från att ha pratat om hemliga böcker började vi prata om hat-böcker. Kanske inte så mycket speciella böcker utan mer genrer vi inte tål. För till nästa gång ska vi alla läsa en sån bok. Vi var alla ärliga (hoppas jag!) och berättade vilka genrer vi inte tål och så fick de andra välja en bok för just den personen. Vilka böcker det blev och vad vi tycker om dom får ni läsa om i nästa bokcirkel-inlägg.

/Anna

Antiloper

2011-11-03T11:00:00.004+01:00

Astrid och Ellen är bästa vänner. De lever lite grann i sin egen värld som dom trivs i men är annorlunda. Men när Ellen alltmer börjar dra sig undan och förlorar lite av sig själv tycker Astrid att det blir för jobbigt. Hon har dåligt samvete för att hon drar sig undan och istället börjar vara med ytliga Olina. Men med Olina är allt så mycket enklare. Astrid vill inte heller se att Ellen är deprimerad och skjuter det bara ifrån sig och försöker bortförklara. Inte ens när Ellens pappa ringer till Astrid för att fråga om hur det verkligen är med Ellen så kan Astrid inte få ur sig orden, om hur det verkligen är med Ellen. Och när Olina frågar Astrid om hon vill flytta med henne till London efter att dom har gått ut gymnasiet säger hon ja. För det känns enklare att göra det än att försöka få Ellen att vilja leva det liv dom två har pratat om så länge ska vänta på dom efter gymnasiet - att flytta till Barcelona, att komma bort från småstaden och bli något annat. Så Astrid väljer det enkla och sig själv. Men vad händer då med Ellen?

Ester Roxbergs "Antiloper" går rätt in i mig. Den där tiden i livet då allt känns så enkelt men ändå så svårt. Då man längtar bort till nåt annat och förväntar sig att hela livet ska börja bara man slutar skolan eller flyttar till en annan stad eller... Och att bästa vännen man har alltid ska finnas där och vara precis exakt likadan som hon alltid har varit. Jag får känslan av att den här boken ligger väldigt nära Ester Roxberg själv, för den känns så äkta och personlig.

Och tack för spellistor i böcker - det tycker jag om!

/Anna

Fantastiskt annorlunda

2011-11-03T10:26:00.005+01:00

Kim, Bella och Momo lever i en värld som inte är deras. Det är pojkarnas värld. Det är de som hörs, syns och bestämmer. Det är de som tafsar på Bellas stora bröst och tror att det är ok. Och ingen vågar säga något annat. Men då Kim, Bella och Momo upptäcker att nektarn från den fantastiska blomman som växer i Bellas växthus har en förmåga att förvandla dom till pojkar ändras allt. För även om de alla upplever förändringen som intressant så är det Kim som trillar dit hårt. Hon kan inte låta bli att smyga ut till växthuset varje natt för att uppleva den frihet som hon aldrig har upplevt som tjej. Och i den där friheten finns också Tony. Tony som hon bara vill att han ska godkänna henne, inte bara som kille utan helst även som tjej.

Jessica Schiefauers "Pojkarna" är en fantastisk bok som betyder att den både är oerhört bra och att den befinner sig ett steg bortom det vanliga livet. När jag läste den sveptes jag in i den världen som är oerhört realistisk och magisk samtidigt. Läs den om ni vill ha en annorlunda men väldigt bra läsupplevelse!

Och vilket underbart fint omslag!

/Anna

Alldeles tillräcklig med kärlek

2011-10-03T16:51:00.004+02:00

Timotej af Lilja flyttar från Stockholm till London tillsammans med mamma och mammans nya Göran. Timmy (som hon helst kallas) tycker att det ska bli kul och är inte särskilt ledsen för att lämna Sverige. Även om hennes älskade bror stannar kvar. Timmy lever ett överklassliv där inget saknas när det gäller saker. Men det är värre med det andra. Hennes pappa är en egoistisk sprätt som bara bryr sig om sina barn ibland (varken dom "gamla" eller "nya" barnen) utan slänger pengar på dom när det blir jobbigt. Dessutom kan Timmy inte låta bli att bli kär i princip alla killar som kommer i hennes väg. Och hon byter föremål för kärleken ungefär var femte minut och hon är ganska osäker på om hon vet hur det verkligen är att vara kär.

När jag började läsa Lina Forss "Kär i kärleken" tänkte jag "åh, vad skönt, en bok som inte är så himla deppig och svart utan är rolig". Men det var inte riktigt det som väntade mig. Den är rolig och hon är lite löjlig ibland, Timmy, men allteftersom jag läste blev hennes problem större och större. Det jobbiga förhållandet med pappan blir större, kärleksproblemen blir allvarligare och hon blir ju faktiskt deprimerad. Jag säger inte att det var dåligt men jag blev lite förvånad och besviken att boken inte kunde få vara lite gladare hela vägen. Det gör att jag nog faktiskt inte vet vad jag tycker om boken. Den är ganska bra men jag undrar om jag hade tyckt annorlunda om den (bättre eller sämre?) om jag hade vetat att den skulle bli så allvarlig innan jag började läsa. Men den är absolut värd att läsa. Jag ägnade en stor del av en femtimmarsresa till Göteborg med att läsa den. Och det hade jag inte gjort om jag ogillat den. Men graden av gillande... svårt att säga. Vad tycker du?

/Anna

Bokcirkel gånger två

2011-10-03T16:27:00.004+02:00

Vi har precis haft terminens andra bokcirkel och jag har fortfarande inte bloggat om den första gången. Så här kommer ett två-i-ett-inlägg.

Förra gången hade vi en typisk första gång där nya medlemmar presenterades. Välkomna Emma, Simon och Paula! Vi pratade om vad vi hade läst under sommaren där flera hade läst om Harry Potter-böckerna, någon hade läst "Hungerspelen". Andra böcker som kom upp var "Tankeläsaren" av Cashore (jättebra!), "Reckless" av Funke och "Fienden - de levande döda" av Higson. Det var många titlar som flög och många diskussioner. En bra första gång.

Idag blev det uppenbart att om man vill få alla att prata i den här cirkeln så är det Harry Potter man ska prata om. Det är nästan så att man borde döpa om cirkeln till en Harry Potter-cirkel. Jag försöker kämpa emot och prata om annat men då stannar det av. Vi måste ju prata om några andra böcker än Harry Potter! Eller? Vi pratade om en bok som har betytt något och alla (utom jag) sa Harry Potter. Så just där och då föreslog jag att julavslutningen i år skulle bli en Potter-kväll där vi verkligen badar i Rowlings värld och även ser en film eller två. Alla verkade tycka att det var en bra idé. Även gamla bokcirklare är välkomna.

Jo, just det! Vi bytte hemliga böcker med varandra som vi ska ha läst till nästa gång.

Och en sista sak - det är Harry Potter-kväll på biblioteket i Handen onsdag 2 november (under höstlovet). Biljetterna släpps senare i oktober.

Nu ska jag varken säga eller skriva Harry Potter på några dagar. Det blev alldeles tillräcklig idag.

/Anna

Farligt kollo?

2011-09-08T15:55:00.005+02:00

Jag har tänkt länge nu "Jag måste blogga!" men det har helt enkelt inte hunnits eller orkats med. Det har varit full rulle här och det är massor av elever som har velat ha tips på nya böcker. Jätteroligt tycker jag men det är synd när de bästa böckerna är utlånade (för att man har tipsat om dom) så att man inte kan fortsätta tipsa om dom. Ännu värre är det när man är lite slut i huvudet och inte kommer på något annat att tipsa om. Men här kommer i alla fall ett tips!

"Rum 213" av Ingelin Angerborn (hon som skrev braiga "Sorgfjäril"). Elvira åker på kollo och får dela rum med två tjejer, Bea och Meja. Dom blir vänner direkt och gör allt tillsammans. Fast allra mest pratar dom nog om vilka av killarna på kollot dom tycker är söta. Men det är något väldigt mystiskt med deras rum. Det börjar försvinna saker därifrån, spårlöst, fast de låg där alldeles nyss. Dessutom vaknar Bea flera nätter och ser någon som står i deras rum. En tjej med långt rött hår. Vem är tjejen? Är hon ett spöke? Är det hon som har tagit deras saker? Eller är det någon annan på kollot som har gjort det?

Jag tyckte om boken, även om den inte var alls lika bra som "Sorgfjäril". Ingelin Angerborn lyckas ändå med att få till det där krypande, det som gör att man inte riktigt vågar vända ryggen bort från lampan när man ligger och läser. När man inte riktigt vet som händer eller vad man ska tro.

Förresten, visst är omslaget jättejättefint!

/Anna

Bokcirkelavslutning gånger 2

2011-06-15T14:24:00.006+02:00

Nu när terminen är slut har jag äntligen tid att blogga om bokcirkeln.

Vi träffades en sista gång för "vanlig" bokcirkel i slutet av maj. En cirkel där vi började prata om just "Cirkeln" av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Några hade läst den och tyckte att den var rätt bra. Men Totte tyckte att det var alldeles för många tjejer, var är killarna? typ. Och där spårade diskussionen ur helt och hållet. Vi gled runt i ett konstigt träsk av förslag om exakt könsfördelning, hur kentaurer och sjöjungfrur förökar sig, huruvida Dumbledore är gay eller inte (och hur ligger det egentligen till med hans och Harrys förhållande?), om teletubbies har någon könstillhörighet eller inte. Någonstans i allt detta fanns det också spår av en seriös hbt-diskussion som var rätt intressant och jag lyckades pracka på Johan "Egalias döttrar" av Gerd Brantenberg som är omvända världen när det gäller kvinnor och män. Johan hade också några konspirationsteorier om kvinnor och män som nog är bäst att jag inte skriver om här. Mycket intressant diskussion faktiskt trots att den var lite konstig ibland.

Veckan efter hade vi sista hänget tillsammans då vi åkte in till stan. Vi gick på SF-bokhandeln och The english bookshop i Gamla stan. Sen gick vi till stora Akademibokhandeln och till sist till Kungliga biblioteket där vi förgäves letade efter Djävulsbibeln men den var visst inlåst. Sen avslutade vi med knytisfika i Humlegården.

En underbar dag tillsammans med bokcirkeln! Tyvärr har vi behövt säga hej då till Linnea, Jennifer, Ellen, Deniz och Johan eftersom dom slutar nian. Jag kommer att sakna er väldigt mycket! Några har hängt med ända sedan jag startade cirkeln för ungefär två år sedan så det känns lite extra mycket just nu. Kom och hälsa på och hoppas alla får en bra sommar.

/Anna

Sommarlov+läsning=sant

2011-06-13T15:27:00.003+02:00

Imorrn är det skolavslutning här på skolan. Idag var alltså sista "vanliga" skoldagen (nja, så vanlig var den egentligen inte men ni vet vad jag menar...) och jag tycker alltid att det är lika roligt sista veckan eller så innan avslutning för oj, vad man märker att folk lånar. Det bara forsar in böcker och så är det många som måste låna så att det räcker över sommaren. Det känns lite svettigt (men mest kul) när någon kommer in och säger "jag vill ha tips på bra böcker, jag behöver 10 stycken". Och så går dom härifrån med en jättetrave med böcker. Nästan inga av mina favoritböcker finns kvar i hyllan för dom har jag tipsat om. Hungerspelsböckerna är så klart utlånade. Varenda bok i varenda del i serien! Den har ett eget liv.

Sen är det alltid lika roligt när man får börja dela ut "Sommarboken" som vi har här varje sommar i Haninge. Det är ett häfte som man tar med sig hem, läser minst fem böcker och skriver om dom. Sen när man tar med sig häftet tillbaka så får man välja en bok. Lämna måste man göra senast 1 september. Kom in och hämta på något av biblioteken i Haninge!

Själv ska jag gneta på med jobbet några veckor till men kommer nog ta en paus från bloggandet. Men om jag läser en riktigt bra (eller dålig) bok kommer jag nog inte kunna hålla mig ifrån att blogga så vi ses kanske i sommar.

Glad sommar!

Och glöm inte att läsa!

/Anna

Blodet droppar

2011-05-19T15:46:00.005+02:00

Det märks att det snart är sommarlov, allt ska hinnas med de här sista veckorna och de går ju så himla snabbt. Så snabbt att man en dag kommer på att man (jag!) inte har hunnit blogga om en riktigt bra bok. En bok som jag har rekommenderat flera gånger sen jag läste den och som fortfarande dyker upp i mitt huvud lite då och då.

Vilken bok är det då? Jo, Jenny Jägerfelds underbara "Här ligger jag och blöder". Det första som händer är att Maja sågar av sig en bit av sin vänstra tumme med en elektrisk såg. Det blöder och blöder och Maja svimmar (vem skulle inte göra det?!). Hon blir omplåstrad men det gör rejält ont när hon till helgen åker till sin mamma i Norrköping. Det konstiga är att mamma inte dyker upp. Mamma som alltid brukar vänta på perrongen när tåger kommer. Men mamma dyker inte upp på hela helgen och hon har glömt mobilen hemma så det är ingen mening att ringa den. Maja vet inte riktigt vad hon ska tro. Och mitt i det här fortsätter hennes otur. Hon får en sticka i foten och eftersom halva vänsterhanden är inslagen och gör väldigt ont går det inte så bra att få ut stickan. Hon går över till en granne för hjälp. Där är det fest och mitt i festen springer hon på en kille som hjälper henne och som dessutom verkar vara ganska mycket hennes stil. Men mamma är ju fortfarande borta, tummen är fortfarande avsågad och hemma har Maja en pappa som tror att han är casanova så det finns liksom kanske inte så mycket tid att tänka på den där killen. Eller kanske ändå...

Åh, så bra! Jag får samma känslosvall som jag fick av Jandy Nelsons bok men den här boken är roligare och tar sig själv på lagom mycket allvar. Jandys bok var liksom mer... amerikansk. Jennys är mer tillbakalutad, lugn och lyckas baka in massor med känslor utan att det blir översvallande eller för mycket. Och man (jag) skrattar fakiskt flera gånger trots att den är ganska allvarlig. (Missförstå mig inte, jag tycker fortfarande att Jandys bok är bra.)

Perfekt sommarläsning i en dag eller två (längre tid tar det inte, ni kommer vilja läsa ut den direkt!).

/Anna

Bokcirkel och fir

2011-05-03T16:05:00.006+02:00

Igår hade vi bokcirkel igen! Den här gången var det extra trevlig för Laura fyller år snart så vi firade henne och det fanns saft och jättegoda chokladbollar. Så grattis Laura! Sen kom vi visst på att vi har missat att fira Totte och båda Linneorna. Så grattis till er också!

Jag påminde mig själv om att jag måste få till vår fina "Böcker som måste läsas"-lista i färg och sätta upp den.

Till igår hade dom flesta av oss läst "Intet" av Janne Teller. Jag har ju skrivit om att den är en av dom där böckerna som jag har tänkt läsa länge men att det aldrig har blivit av. Så, hur löser man problemet? Jo, man prackar på sina fina bokcirkelungdomar den och säger att den är bra att diskutera (vilket jag faktiskt har hört att den är). Problemet löst!

Och den var väldigt bra att diskutera. Jag tror aldrig vi har diskuterar så engagerat och ilsket någon gång. Vi pratade om meningen med livet; om man ska vara positiv eller negativ; och hur ska man egentligen hantera det där med livet? Mycket intressant och oj, vad folk tyckte olika. Den som var mest bestämd hade inte ens läst boken utan bara fått den väldigt ingående beskriven för sig. (Ja, jag tittar på dig nu Laura!) Uppenbarligen behöver man inte ha läst boken för att ändå få till en bra diskussion. Det bästa var att Laura kom in idag och ska skriva en recension på boken, som hon fortfarande inte har läst och inte tänker läsa. Jag tyckte att hon kanske skulle kunna läsa lite i alla fall, bara lite lite...

Och du, kan du inte lösa en sak vi är oeniga om? Fjärilen längst ned vid burken på omslaget - är den inne eller utanför burken? Vi kunde inte enas om det så hjälp oss.

Vi pratade om nästan sönderhajpade "Cirkeln" av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren. Evelina har läst den (hon har kontakter) och tyckte om den. Vi bestämde att dom som kan och hinner läsa den till nästa gång.

Nästa gång blir tyvärr sista gången innan sommaren. Sista gången med fem stycken som slutar nian nu. Tråkigt tycker jag. Men vi hade tänkt att vi skulle dra till stan och picknicka lite och ha en riktigt avslutning där vi bara är tillsammans, en gång efter nästa gång. Så egentligen blir det ju faktiskt näst sista gången nästa gång. Om man ska vara petig.

/Anna

Ny längtserie?

2011-04-13T15:42:00.005+02:00

Igår, ganska sent och ganska sömnigt, läste jag ut Martin Widmarks senaste bok "Den dansande djävulen".

I boken härskar en grym (och kanske galen?) hertig över ett land där hans pengar kommer från gruvor. Tyko är en föräldralös kille som jobbar i en gruva sen han var fyra år (nu är han tretton) och det är inget roligt liv. Han är en "grävling", en som tar sig in i berget genom sprickor för att få tag på stenprover så att man vet om det finns till exempel silver som man gräva fram. Hela veckorna bor alla dom som jobbar i gruvan nere i gruvan. Ett ständigt mörker och en hemsk tillvaro. Bara på söndagarna får dom komma upp för att gå i kyrkan. Under en söndag somnar Tyko under ett träd och drömmer om en skata. Den här skatan pratar med Tyko (vilket gör honom ännu mer övertygad om att det är en dröm) och säger en mystisk ramsa till honom. Tyko vaknar och blir bestraffad för att ha somnat. Straffet är att gå in i en gammal nedrasad gruvgång för att hämta stenprover. Tyko funderar över det här med skatans ramsa och varför förmannen bestraffade Tyko så hårt men kan inte riktigt få ihop det. När han även hittar en lapp i sin säng som säger åt honom att åka upp med korgen till jordytan klockan tolv på natten så blir han ännu mer fundersam över vad det är som händer. För han vet inte vem som har skrivit lapp, varför eller om han verkligen vågar ta risker för att komma med korgen.

Boken var mycket spännande och jag knappt vänta tills fortsättningen kommer. För det kommer en fortsättning - "Fyrtornet i Son-Li" och även en tredje bok ska komma, "Polyhymnias guld". Jag hoppas att dom kommer snart men tyvärr står det inget på Martin Widmarks hemsida, bara att dom ska komma under året. Det kan tyvärr bli ett långt år för mig.

Förresten - det är ett väldigt fint omslag, tycker jag i alla fall!

/Anna

Din favoritbok genom alla tider

2011-04-08T17:04:00.005+02:00

Sista inlägget blir även det ett delat inlägg.

Per Nilssons "Hjärtans fröjd" läste jag för 7 år sedan och rekommenderar den fortfarande och den verkar gå hem hos eleverna. En riktigt fin kärlekshistoria som är skriven på ett speciellt sätt. Jag tycker om att han har skrivit utifrån sakerna som finns i kärlekshistorien och att han på det sättet berättar vad som händer tjejen och killen.

Art Spiegelmans "Maus I & II" är två böcker som jag tycker att alla måste läsa någon gång i livet. Handlar om Arts pappa och hur han genomlevde förintelsen. Men den handlar lika mycket om Art och hans pappa och deras jättejobbiga relation med varandra (pappan är en riktig surboll om man säger så). "Maus" är tecknad och Art har ritat alla judar som möss och nazisterna som råttor. "Maus" är helt fantastisk och jag läser om den då och då.

Den här måste ALLA läsa! (Någon gång.)

Så, det var sista inlägget i 30 dagar av böcker. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle klara av det till slutet. Och jag tyckte att det var riktigt roligt! Sen är jag lite stolt över att jag bara passade på två stycken inlägg. Nu blir det bara "vanligt" bloggande, vilket nog kommer att kännas lite tråkigt.

/Anna

En bok alla hatade men som du tyckte om

2011-04-08T17:01:00.002+02:00

Nä, helt blankt. Inte en endaste liten bok dyker upp. Visst, det har funnits böcker som man har haft olika åsikter om men jag har nog aldrig varit med om att jag har varit den enda som jag vet om som gillar en bok. Så näst sista inlägget i "30 dagar av böcker" blir ett enda stort PASS. /Anna

Bästa titel på en bok

2011-04-05T16:13:00.004+02:00

Utan tvekan "My swordhand is singing"! Åh, så fin, dramatisk och nästan poetisk den är. Och så blir den ju ännu finare när den är skriven på ett så fint omslag. Har tyckt om boken här tidigare. /Anna

Den mest överraskande vändningen i en bok

2011-04-05T16:06:00.004+02:00

Det finns ju många böcker som kan få en att tappa hakan mer eller mindre. Till exempel hela Hungerspelstrilogin har ju en del oväntade vändningar men den som ändå förvånade mig mest var "Lilis bok" av Valèrie Dayre. Jag tänker absolut inte säga vad det är som händer men den fick mig verkligen att haja till. Mest för att jag inte trodde att det skulle komma en sån vändning, inte i en sån bok. Jag hade liksom föreställt mig att den skulle vara en "vanlig" bok utan några såna där vändningar. Riktigt bra i övrigt också. Det är inte bara vändningen som gör boken. /Anna

En bok som har fått dig att ändra åsikt om något

2011-04-05T16:01:00.004+02:00

Det satt långt inne men till slut måste jag erkänna att Eoin Colfers "Aeronauten" fick mig att inse att historiska böcker och äventyrsböcker kanske ändå är något för mig. Jag har alltid dragit mig för att läsa såna böcker men det var ändå nåt som fick mig att läsa den. Fast jag i vanliga fall aldrig skulle ha gjort det. Kan inte säga vad det var men läste den gjorde jag. Och blev helt uppslukad - den var ju riktigt bra! Och spännande! Det hade jag aldrig kunnat tro. Så den boken fick mig att ändra åsikt om just den sortens böcker.

/Anna

En karaktär som du kan känna igen dig i

2011-03-31T15:37:00.003+02:00

Agnes i Johanna Lindbäcks "Tänk om det där är jag". Absolut! Den där ängsligheten och viljan av att vara till lags. Hela tiden tanken om att man inte riktigt räcker till som man är. Om man bara var lite mer intressant, spännande, snygg, smal och så vidare, då skulle allt vara annorlunda. Precis sån var jag i tonåren och kanske fortfarande lite så. Jag har redan tyckt om den här boken här tidigare. /Anna

En bok som du önskar att fler ska läsa

2011-03-31T15:28:00.003+02:00

Åsa Anderberg Strollos "Bryta om" är en bok som ALLA borde läsa. Så stark och så viktig. Även om jag vanligtvis inte tycker att böcker måste vara "viktiga" för att få finnas men den här gången så tycker jag faktiskt att den är viktig. Och det känns som om författaren också tycker det, utan att det blir en massa pekpinnar och övermoraliska floskler. Nej, hon har lyckats med att skriva nåt riktigt jäkla bra som handlar om nåt riktigt jäkla viktigt.

/Anna

Bokcirkeln säger sitt

2011-03-30T16:25:00.002+02:00

I måndags hade vi bokcirkel igen, vilket alltid är trevligt. Tyvärr var vi ganska få, några hade glömt och några kunde inte. Men som tur var så var det två nya medlemmar med. Välkomna Linnea och Evelina! Den här gången skulle vi göra en lista med böcker som vi tycker att alla borde läsa. Vi började med att spåna och alla fick bara slänga ur sig böcker och jag skrev upp dom. En del blev så himla ivriga över vissa böcker så att dom knappt kunde sitta stilla och Johan frågade mig om jag kanske hade lite valium för nerlugnande. Det hade jag inte. Efter att alla titlar var på bordet fick vi berätta om dom för dom andra och motivera varför dom skulle vara med. Sen röstade vi och bestämde att alla titlar som hade fått fler än tre röster kommer med på listan och efter röstandet så fick vi fram 20 titlar. Listan ska snyggas till och sen kommer den upp här på bloggen. Håll utkik! /Anna

En bok som du har velat läsa länge men ännu inte har läst

2011-03-30T16:10:00.006+02:00

Nu går jag tillbaka till det där "jag kan inte välja så jag skriver flera böcker"-grejen som jag redan har gjort flera gånger under det 30 dagar av böcker-bloggandet.

Janne Tellers "Intet" har legat många gånger på både mitt skrivbord på jobbet och hemma på nattduksbordet men jag har aldrig kommit mig för att börja läsa. Problemet är inte att jag tror att den är dålig, nejdå! Det är bara det att den känns så speciell så att det måste vara helt rätt tillfälle att läsa den. När det här tillfället kommer har jag ingen aning om men jag känner att det kanske kanske börjar närma sig.

Naomi Noviks böcker om Temeraire (den första heter "Hans majestäts drake") har jag också gått och suktat efter. Men den har blivit en sån där typisk bok som jobbet har förstört lite för mig. Jag läser delvis för att jag tycker om att läsa och delvis för att kunna tipsa och ofta försöker jag läsa böcker som folk själva inte hittar till. Den här är en sån bok som det känns som om folk hittar till i alla fall, alldeles själva och då försvinner liksom lite av varför jag ska läsa den. Jag vill fortfarande läsa den men eftersom det inte känns viktigt i jobbet längre så halkar den ganska långt ner på min "att läsa-lista". Tyvärr! Nån dag, då ska den läsas! Och då hoppas jag verkligen att den är bra!

Sen finns det väl en hel bunt med andra böcker som man går och suger på och tänker att "bara jag får tid över och lust så ska jag läsa den" men det är ju så lätt att dom blir så många så att man inte vet vilken man ska välja. Alla dessa beslut som måste tas! (Dagens I-lands-problem.)

/Anna

Favoritbok som du äger

2011-03-29T16:55:00.003+02:00

"Var är min syster?" av Sven Nordqvist. Utan tvekan. Det här kanske verkar vara en bilderbok men jag anser bestämt att det är en bok för alla, vilken ålder du än är. Den är så fantastiskt intressant och rolig. Man kan sitta hur länge som helst och titta på ett enda uppslag och se fler och fler detaljer hela tiden. Tanken är att man ska leta efter systern som ska finnas någonstans på varje uppslag (jag har hittat henne på alla utom ett) men i jakten efter henne ser man massor med annat.

Jag önskade mig den i julklapp av några vänner för några år sedan och de bara kollade knäppt på mig. Typ "en barnbok? Jaja, du är ju bibliotekarie så vi förstår kanske att du är lite konstig." Men de missade nog att kolla i den för den är underbar och jag säger "Sven Nordqvist är ett geni!" Han har gjort massor med annat men i den här boken så visar han hur bra han är. Kolla in alla bilder, gärna tillsammans med andra (det blir mycket roligare då) och njuuuut!

/Anna

Favoritbok från din barndom

2011-03-29T16:42:00.004+02:00

Som jag redan har skrivit - Hjältar och monster på himlavalvet. Älskade dom då och älskar dom nu, de innehåller allt möjligt och för att låta så där trist och vuxen så lär man sig en himla massa, fast man inte ens märker det. När jag läste litteraturvetenskap när jag var typ 20 så satt jag där på föreläsningar och kom på "Jag kan ju det här! Det är ju från hjältar och monster" fast det var mer än 10 år sedan jag läste dom för första gången. Så ibland är kunskapen fördröjd med en så där 10 år, men den finns där. Men det finns många många andra anledningar att tycka om dom här böckerna.

Läs dom själv för att upptäcka det!

Förresten! Böckerna blev julkalender 1981, den hette "Stjärnhuset". Då var jag bara fyra år men jag kommer ihåg att jag brukade titta på den med min bror.

/Anna

Favorit - romantisk bok

2011-03-25T16:11:00.003+01:00

Ännu en Oscars-kategori.

Det här kommer ju knappast som en överraskning: "Nick & Norahs oändliga låtlista". Ni måste vara sååå lessa på att höra mig tjata om denna bok men den är så underbar. Det är precis så där jag vill träffa någon - av en slump, man har massor gemensamt och man bara dras till varandra utan att det egentligen finns något man kan göra åt det. Åh, så underbart! Jag blir så där smörigt romantisk som jag egentligen inte är eller vill vara av den här boken. Jag har älskat den här och här tidigare.

/Anna

Favoritfilmatisering av en bok

2011-03-25T16:01:00.004+01:00

Här är det ganska dåligt urval tyvärr. Det är inte så många barn- och ungdomsböcker som blir filmer och de få som faktiskt blir det har jag antingen inte läst boken eller sett filmen.

Till exempel:

"I taket lyser stjärnorna"- läst boken och tyckte om, inte sett filmen.

"Tusen gånger starkare" - varken sett filmen eller läst boken.

Så det är inte så mycket att välja på och de jag faktiskt har kommit på är "Nick & Norahs oändliga låtlista" som jag ju älskar som bok. Synd bara att dom pajar den helt som film. Tyckte inte alls om den! Det är massor med saker som dom har ändrat på och jag fattar inte varför. Så den är definitivt ingen favoritfilmatisering.

Så då finns det i princip bara ett alternativ kvar: Harry Potter. Tyckte om böckerna och tycker om filmerna också. Dom har lyckats bra med att föra över hela den där världen och faktiskt gjort den ganska underbar. Så det får nog bli Harry Potter.

/Anna

En bok som du blev besviken på

2011-03-25T15:54:00.003+01:00

Jag blir ganska ofta besviken på böcker. Man kanske har gått och väntat och känt lite spänning inför en bok och så var den inte alls lika bra som man trodde att den skulle vara.

Men på senare tid så är det nog ändå "Revolt" av Suzanne Collins som har varit lite av en besvikelse. Jag älskar verkligen Hungerspelstrilogin och tycker nästan att tvåan är bättre än ettan men när jag kom fram till trean (Revolt alltså) så blev det lite av ett antiklimax. De två första var ju så oerhört bra och nu skulle allt avslutas och knytas ihop och man skulle få reda på vem som överlever och inte, vem Katniss väljer och... ja ALLT skulle bli sagt. Och det är nog det som är problemet, att allt måste bli sagt och gjort. Boken blir för mycket samtidigt som den liksom blev lite seg, det tog tid innan det blev action.

Jag ångrar inte att jag har läst den för jag ville verkligen veta vad som skulle hända men det är ju alltid synd när en bok inte riktigt kan leva upp till de förväntningar man har på den.

/Anna

Favoritcitat från din favoritbok

2011-03-25T15:52:00.002+01:00

Det här kanske blir den enda kategori som jag inte kan klämma fram ens en antydan till svar. Jag har ingen aning! Jag skulle inte ens kunna klämma fram ett favoritcitat från någon bok överhuvudtaget. Om frågan istället hade varit favoritcitat från film så hade det strömmat fram svar men det är det ju inte. Så tyvärr... just idag är jag hjärnlös.

/Anna

Din favoritkaraktär - kvinnlig

2011-03-22T09:18:00.002+01:00

Och nästa Oscar går till...

inte helt otippat Jannike Faltin! Hon är så tuff, lite lätt övermänsklig och komplex. Jag har bönat och bett Mårten Sandén tidigare på den här bloggen om att fortsätta skriva om henne och jag är inte för stolt att göra det igen. Snäääääälla Mårten!

/Anna

Din favoritkaraktär - manlig

2011-03-22T09:12:00.004+01:00

Lät nästan som en Oscars-kategori det där...

Utan tvekan Gabriel i David Levithan (hmm, har jag skrivit hans namn tidigare idag?) och Rachel Cohns "Naomi & Elys kyssförbudslista".

Gabriel är portvakten som är förälskad i Naomi fast hon ser ju inte honom utan trånar bara efter Ely. Gabriel försöker få henne att förstå genom att ge henne blandband (eller skivor men jag tycker alltid att det låter finare med blandband) där varje låt är noga genomtänkt och massor med mening i. Synd bara att Naomi inte fattar, mest för att hon har så himla dålig musiksmak. Gabriel - du kan tycka om mig istället! Jag skulle uppskatta dina blandband och låtlistor. Och för er som är nya här - jag ÄLSKAR låtlistor!

/Anna

Din favoritbok av din favoritförfattare

2011-03-22T09:05:00.003+01:00

Jaha, det finns ju inte en chans att jag ska kunna begränsa mig till en bok. Speciellt med tanke på att jag just har listat fem författare som mina favoriter...

Men! OM jag måste välja så blir det nog David Levithans "Ibland bara måste man". Helt underbar kärlekshistoria, rolig och alldeles, alldeles underbar! Och så fint omslag! Den gjorde mig så himla glad, så där att jag kom på mig själv att flina fånigt lyckligt. Läs för tusan!

/Anna

Din favoritförfattare

2011-03-22T08:46:00.006+01:00

Jag har egentligen ingen favoritförfattare. Men det finns vissa författare som skriver böcker som jag ser fram emot väldigt mycket, eller vissa av deras böcker i alla fall.

Dessa är:

- Mårten Sandén och hans Jannike-böcker

- David Levithan

- Ingrid Olsson

- Martin Widmarks David och Larissa-böcker

- Lena Ollmarks Krabbsjögrund-böcker

David Levithan är helt underbar. Som författare alltså, vet inget om honom privat. Han har skrivit flera böcker tillsammans med Rachel Cohn, till exempel "Nick & Norahs oändliga låtlista" som jag har älskat ihjäl här och som jag har tjatat om så länge så jag nääästan blir less på mig själv. De har precis kommit ut med en ny bok - "Dash & Lily's book of dares" som jag med största sannolikhet kommer att läsa inom en väldigt snar framtid. Hoppas att den kommer ut på svenska också - snart! Sen har jag också läst "Ibland bara måste man" som han har skrivit utan medförfattare.

Ingrid Olsson har jag aldrig tänkt på som en av mina favoriter men jag har läst varenda bok hon har skrivit och tyckt om dom allihopa så när jag tänker efter så är hon nog en favorit.

/Anna

Allt är inte guld som glimmar

2011-03-17T17:36:00.003+01:00

Här kommer en gammal hederlig sågning och bryter av i mitt försök till 30 dagar av böcker. Och till den här sågningen har Candace Bushnells "The Carrie diaries" blivit utvald.

"The Carrie diaries" handlar om Carrie Bradshaws sista år i high school (gymnasiet) och allt som händer med kompisar, pojkvän och familjen.

Jag vill bara från början säga att jag ÄLSKAR tv-serien Sex and the city (filmerna inte lika mycket...) så om någon vill kritisera den här sågningen så kan ni i alla fall inte skylla på att jag hyser hat mot SATC. Och det kanske är så att mitt älsk av tv-serien ställer till det i läsningen av den här boken.

För problemet är att det som sägs om Carries tonårstid i serien inte stämmer med det som står i boken. Och ja, allt det här är Candace Bushnells påhitt men jag tycker ändå inte att hon kan bortse att Carrie i tv-serien har en frånvarande pappa och bara en mamma. I boken har hon en död mamma, en högst närvarande pappa och två lillasystrar. Hela mitt jag skriker bara "NEEEEEEJ! Vad är det här!? Man kan ju inte bara göra om det."

Som en i min bokcirkel sa: Det känns som om Candace Bushnell har skrivit en chicklit-bok och sen liksom kommit på efteråt att "vänta här nu, jag kan ju säga att det är Carrie för då blir det mycket mer pengar på banken". Åh, så dåligt!

Och ovanpå det så blir det ju inte bättre av unkna könsroller (som tjej får man inte vara för lättfotad och verka för ivrig enligt Carrie i boken); ingen story utan bara massa episoder som inte leder någonstans; så typiska personer - den svekfulla bästisen, den otrogna pojkvännen, den onda fienden, den homosexuelle killkompisen. Åh, så trååååkigt!

Och för att inte göra saker bättre så är omslaget alldeles för glansigt att ligga och läsa en solig eftermiddag, man blir ju bara bländad av det.

Jag är ingen stor läsare av chicklit (och stör mig också på att det måste heta så) men jag förstod av min bokcirkel att det här är riktigt uselt även om man plockar bort min irritation över att det inte stämmer med tv-serien.

Så nej, håll er borta från det här och se hellre serien en gång till om ni tycker om den eller så låter ni bli. Men lova mig att inte läsa detta. Det finns bättre chicklit (har jag förstått)!

/Anna

En bok du tyckte om förr men inte tycker om längre

2011-03-17T17:25:00.005+01:00

Det är väldigt sällan jag ändrar mig när det gäller böcker men ett undantag är faktiskt P.C. & Kristin Casts "Vampyrens märke". Inte så att jag ogillar den nu men jag har liksom ändrat mig. Eller... om jag försöker reda ut det lite bättre. Jag läste "Vampyrens märke" och Richelle Meads "Törst" väldigt tätt inpå varandra och direkt efter tyckte jag mycket bättre om märket än törsten. Det är det här och det här inlägget bevis på. Antagligen för att märket var så lättläst och jag fastnade och ville bara läsa på. Törsten var det lite mer motstånd i, det tog emot och jag var tvungen att pressa mig själv lite mer innan jag kom in i den. Men efter några månader så kom jag nog fram till att törsten hade lite mer - mer innehåll, mer som jag kommer ihåg, mer intressant. Märket var liksom lite mer nöje för stunden som inte bet sig kvar. Och nej, jag läste aldrig del två av någon av serierna.

/Anna

En bok du hatade

2011-03-10T16:23:00.003+01:00

Här är det väldigt jämnt skägg mellan Klauses "Blod och choklad" som jag har hatat här tidigare och Twilight-böckerna som jag har ogillat både här och där.

Men egentligen tror jag att det är Klause som tar hem pokalen för att den är så himla fånig, utseendefixerad (ok, det är ju Twilight också...) och Harlequinaktig. Tål den inte och låter inte något tillfälle gå förbi för att få tala illa om den.

Så, nu räcker det med hatet för den här gången!

/Anna

Favoritklassiker

2011-03-08T16:41:00.003+01:00

Det har blivit ett litet uppehåll här på några dagar, jag har varit på semester.

Dessutom ser jag att det här blir det hundrade inlägget vilket känns lite halvstort så där. Hurra för Bokbrand (typ)! Synd bara att inlägget består av den ynkans texten här nedanför.

Jag är väldigt dålig på att läsa ungdomsklassiker och kan nog inte minnas att jag har läst en enda. Om jag har gjort det så var den uppenbarligen inte så speciell så att den klamrade sig fast i min hjärna. Så det här blir nog det enda inlägget där inte en enda bok kommer att nämnas. Sårry!

/Anna

En bok du inte trodde att du skulle tycka om men älskade

2011-03-04T10:46:00.003+01:00

Egentligen så stämmer det inte riktigt med rubriken men jag kan ändå inte låta bli att välja Johanna Lindbäcks "Tänk om det där är jag". Jag hade absolut inget emot den innan jag började läsa den, tvärtom. Tycker om Johannas böcker och trodde att jag skulle tycka om den här också. Det är bara det att jag inte hade förväntat mig så mycket känslor när jag läste den. Först så ogillade jag den lite, mest för att jag störde mig så enormt på huvudpersonen Agnes. Hon är så ängslig, orolig och vill alltid göra rätt och blir feg på grund av det. Och jag ville bara slå till henne lite lätt och säga "men sluta oroa dig, du ser väl att dina vänner visst tycker om dig, släpp sargen!". Och sen insåg jag varför jag störde mig så mycket på henne. Jag är så väldigt lik henne. Det var störande att läsa om sina egna fjantiga grejer som är jobbiga men som man liksom av vana inte riktigt kan släppa.

Dessutom var den väldigt bra i övrigt och en sömnlös natt låg jag och läste och oroade (och störde) mig på Agnes. Det är över ett år sen jag läste den men den har liksom aldrig riktigt lämnat mig. Den finns där i bakhuvudet och kurar och väntar på en situation som gör att den kan få komma fram.

Så jag kanske egentligen borde skriva "en bok som jag trodde att jag skulle tycka om men som jag istället älskade".

/Anna

Mest överskattade boken

2011-03-03T09:50:00.007+01:00

Utan tvekan Twilight-serien. Som jag har skrivit om tidigare tycker jag inte om den. Visst, det finns saker som inte är helt oävna men de överväger inte att det finns alldeles för många saker som jag stör mig på. Till exempel: Edward och hans gigantiska pinne i häcken som gör honom stelare än jagvetintevad, att Bella är sina föräldrars mamma och måste tvätta, diska och laga mat hos pappa för att han inte kan ta hand om sig själv, att hon väljer Edward framför Jacob.

Jaja, ni ska inte behöva höra min klagan något mer men det är definitivt den mest överskattade bokserien just nu.

/Anna

Mest underskattade bok

2011-03-03T09:24:00.003+01:00

Svårt att säga egentligen men rent allmänt tycker jag att fantasy är alldeles för underskattad. Många bestämmer sig för att dom inte tycker om fantasy utan att inse hur otroligt många sorters fantasy det finns och att de ibland handlar om så mycket mer än bara fantasy-ytan (en drake, ett magiskt föremål, ett uppdrag och så vidare).

Med det sagt så väljer jag nog Lene Kaaberböls "Silverhästen", första delen av tre om Kat som bor med sin mamma, många småsyskon och en ogillad styvfar - Kornelius, i ett land där det är kvinnorna som har makten, de äger det mesta bland annat. Första boken är en typisk förstabok där massa trådar läggs ut som sen fortsätter i dom andra två böckerna, "Hermelinen" och "Isfågeln": Kat träffar en ryttare och häst som blir betydelsefulla så småningom, Kat upptäcker saker om Kornelius och blir ivägskickad och en massa andra saker. Mycket spännande på många sätt.

Jag brukar prata om den här boken men tyvärr är det inte så många som är intresserade och blir nog ganska avskräckta av att den heter Silverhästen och tror att det är en hästbok. Det är det inte! Hade det varit det så hade jag nog inte läst och tyckt om den så mycket, är inte så förtjust i hästböcker. (Nu verkar jag ju lika fördömande mot hästböcker som jag klagar på att vissa är mot fantasyböcker. Fy mig!) Men läs den, tycker jag!

/Anna

En bok som gör dig ledsen

2011-03-01T08:33:00.003+01:00

Det är nog Jenny Downhams "Innan jag dör". Handlar om Tessa som är 16 år och kommer att dö snart. Det är oundvikligt för cancern tuggar obönhörligt på hennes kropp och allt som skulle kunna ha hjälpt är redan gjort. Pappan vägrar acceptera men Tessa bestämmer sig för att hon ska hinna med så mycket som möjligt och gör en lista.

Självklart är den oerhört sorglig för att det är en så ung person som dör (för det gör hon, inget mirakelmedel dyker upp i slutet) men också för den där känslan av panik som finns, allt man inte hunnit med, allt man vill göra och allt man aldrig kommer att få uppleva. Det var inte utan att jag själv satt och tänkte "om det här skulle hända mig, vad vill jag göra? vad har jag hela tiden skjutit framåt och tänkt att jag hinner med sen". Dyka, är det första som jag kommer på. Har drömt om det ända sen jag var liten men har fortfarande inte gjort det.

Det är det här som jag tycker gör en riktigt bra bok, att du lever dig in så mycket att du börjar tänka på ditt eget liv och sätter in dig själv i bokens personer. Att det inte finns det där avståndet mellan boken och dig. Så när man gråter för Tessas skull så gråter man kanske lite lite för sin egen skull också.

/Anna

En bok som gör dig glad

2011-02-28T09:22:00.002+01:00

Definitivt Maria Parrs "Tonje och det hemliga brevet". Som jag har skrivit tidigare, tyvärr dåligt omslag och inte en helt lysande titel men innehållet är så himla bra. Jag blev så himla glad när jag läste den och det var nästan som om jag hade små vingar under fötterna. Men den var samtidigt inte en bok som inte tog något på allvar. Den var allvarlig men den hade hela tiden en gladhet i sig och i huvudpersonen som gjorde den glad och rolig (utan att bli skämtsam). Lycka i en liten bok helt enkelt!

/Anna

Din favoritbok i din favoritserie

2011-02-28T09:19:00.003+01:00

Det blir nog del två i Mårten Sandéns Jannike Faltin-serie: "Det viskande barnet". Del ett ("Den femte systern") var väldigt bra men det var helt nya människor och en ny värld att ta sig i in. När det var dags att läsa del två så hade man koll på alla och dessutom var den storyn klart mycket mer läskig. Det var så att man ville kura ihop sig lite extra och att det kröp lite på en. Del tre ("De dödas imperium") var bra men lite för rörig och svår att hänga med i.

/Anna

Din favoritserie

2011-02-28T09:06:00.003+01:00

Det måste nog bli Mårten Sandéns Jannike Faltin-serie. Har ju skrivit om den tidigare och uttryckt min kärlek. Älskar den för att han har lyckats så bra med att blanda flera genrer (rysare, fantasy och lite allmän övernaturlighet) utan att det blir för mycket eller konstigt. Man köper hela paketet och det funkar.
Jag brukar oftast acceptera att en serie tar slut och inte gråta särskilt mycket över det. Men den här serien önskar jag verkligen att Mårten kunde skriva fler delar. Snälla snälla!

/Anna

En bok som du har läst fler än tre gånger

2011-02-25T16:41:00.004+01:00

Definitivt "Hjältar och monster på himlavalvet" av Maj Samzelius! Älskade dom när jag var liten och älskar dom fortfarande. Brukar läsa om dom en gång vartannat år ungefär.

Det är fyra böcker som handlar om dom gamla historierna om hur stjärnbilderna kom till. Det är spännande, roligt och fantasikittlande med människor som beger sig ner i dödsriket för att hämta sin älskade, fåglar som förvandlas till harar, gamla profetior som går i uppfyllelse och allt annat som händer i dom här fyra böckerna.

Det enda som jag inte tycker om är att det inte går att köpa dom längre. Jag skulle verkligen vilja äga dessa böcker men inget förlag är ju smart nog att ge ut dom igen. Det skulle dom kunna tjäna mycket pengar på för det är inte bara jag som vill att dom ska ges ut igen. Så det blir till att låna på biblioteket (vilket absolut inte är en dålig tanke alls men vissa böcker vill man äga) och hoppas att dom inte försvinner därifrån.

/Anna

Favoritbok som du läste förra året

2011-02-24T15:36:00.006+01:00

Ok, då kör vi! Första inlägget i 30-dagarsserien. Får se hur det går.

Eftersom det här är en ungdomsboksblogg svarar jag helt och hållet utifrån mitt barn- och ungdomsboksläsande, inte mitt "privata". Då var den brasklappen inklämd också!

Oj, oj, här har vi många alternativ. Svårt att välja en bästa bok under förra året, jag läste många bra under 2010. Till exempel Jandy Nelson, Hanna Jedvik, Son ya Sones. Tyvärr kan jag inte välja så det blir istället dom fyra bästa böckerna under 2010.

Den allra första bok jag läste ut 2010 var Mårten Sandéns "Det viskande barnet". Alla som har läst den här bloggen tidigare vet att jag älskar hans serie om Jannike Faltin och det här är nog min absoluta favorit i serien. Läskiga clowner, försvunna barn och en riktigt tuff huvudperson. Och så en härlig cliffhanger-effekt på slutet. Älskar!

Andra boken på listan är Marcus Sedgwicks "My swordhand is singing" (kommer ut på svenska i mars, heter "De som går igen", inte lika fin titel som den engelska tyvärr). Jag fastnade för omslaget, så otroligt vackert! Och titeln! Peter och hans pappa är resande skogshuggare och hamnar i en liten by som blir "invaderad" av vampyrer. Glöm Twilight, det här är som vampyrer ska vara! Riktigt spännande med läskiga vampyrer och ett förflutet som kryper närmare. Spännande så jag visste knappt vart jag skulle ta vägen.

Tredje boken är tvåan i Suzanne Collins Hungerspelstrilogi - "Fatta eld". Jag hade förväntat mig en trist uppföljare och fick något så otroligt spännande. Och den blev inte mindre bra efter att ha pratat väldigt mycket om den i en bokcirkel. Den blev liksom ännu bättre i efterhand.

Fjärde boken är Maria Parrs "Tonja och det hemliga brevet". Så trist omslag, tråkig titel men så otroligt rolig. Jag slukades upp av den och var tvungen att läsa om vissa kapitel för att dom var så underbart härliga. Jag lyfte nästan av lycka under den här läsningen och hade någon sett mig hade dom bara sett ett enda stort leende.

Jaha, det bådar ju inte gott att jag börjar med att fuska. Ses imorrn!

/Anna

Bokcirkel - återkomsten

2011-02-23T15:12:00.004+01:00

Nu när jag äntligen är tillbaka i Brandbergen (har ju varit på utflykt i Västerhaninge i ett halvår ungefär) så träffades vi äntligen i bokcirkeln igen. Mysigt tycker jag! Synd bara att Johan och Jennifer inte kunde komma. Men vi andra babblade på som vanligt, ibland i mun på varandra. Jo, och så har vi ju en ny medlem! Välkommen Totte! Jag lyckades visst sno med mig honom från Västerhaninge på nått sätt.

Vi pratade om lite allt möjligt men framför allt så var det hård kritik från Laura, Deniz och Etienne mot House of night-serien av Kristin och P.C. Cast. De tycker att tredje boken ("Utvald")var så oerhört dålig att den knappt gick att läsa, en rejäl störtdykning för serien. Linnea håller med om att trean är lite för mycket men att serien faktiskt blir bättre i de andra böckerna.

Däremot tyckte Laura, Linnea och Etienne "Blod och choklad". Jag kunde inte låta bli att säga vad jag tyckte. Om ni inte redan läst det så kan ni kolla här.

Vi pratade om att vi ska göra topplistor. Kanske månadens böcker enligt bokcirkeln? Till nästa gång ska vi ha skrivit upp en topplista själva och så ska vi försöka göra en topplista enligt bokcirkeln. Typ, det här måste du läsa! Och ska vi sätta upp den på biblioteket.

Till nästa gång ska vi också fundera på vilka nya medlemmar det kanske finns på skolan. När det är dags för skolavslutning förlorar vi nämligen fyra medlemmar (de kommer att vara djupt saknade) och vi blir bara fyra kvar så vi behöver några nyisar.

Det pratades också Sherlock Holmes, musik, dans och lite matte. Men faktiskt inga killar den här gången. Har det hänt nåt när jag var borta?

/Anna

Att våga eller inte våga...

2011-02-21T12:54:00.003+01:00

Hmm... jag funderar på om jag ska ge mig i kast med den där 30 dagars-utmaningen som jag har sett att många har på sina bokbloggar, bland andra Lucy och Bokhora.

Ni har ju säkert märkt att det kan gå ganska så lång tid mellan gångerna jag bloggar och jag vet inte riktigt om jag kommer att klara av att blogga varje dag i en hel månad. Jag får nog tänka på det lite till. Fast det skulle vara kul så kanske kanske att jag testar. Och om jag inte hinnar blogga varje dag så kanske det är ok att jag gör flera inlägg på en dag, eller?!

Vad tycker ni?

/Anna

Dumpad och olycklig

2011-01-31T12:11:00.003+01:00

Jeppe är dumpad. Helt oväntat. Han vet inte alls vad som hände. Men nu bor han i en riktigt sunkig liten andrahandslägenhet som kostar jättemycket. Pengar, ja. Det har han inte så mycket av. Och han vill verkligen inte tala om för mamma och pappa att Emma har dumpat honom utan han glider undan när han pratar med dom och låtsas som att allt är ok. Lite stereotypa kompisen Juggo är den enda som vet och försöker dra med Jeppe ut i sommarledigheten hela tiden. För Juggo verkar tro att enda botet mot ett krossat hjärta är att gå på fest och träffa nya tjejer hela tiden. Jeppe håller inte riktigt med utan vill mest bara hänga i lägenheten och göra låtlistor med olycklig-kärlek-hjärta-smärta-låtar på Spotify, lyssna på dessa och hoppas på att allt kommer att lösa sig med Emma, att hon kommer att vilja ha honom tillbaka.

Jag tyckte om Ingrid Olssons "Komma över". Hon lyckas verkligen få en att förstå Jeppes genomdeppighet. Den där tomma känslan när man är nydumpad och bara vill att den andra ska komma tillbaka så att man inte behöver känna så där längre. Det där att man så oreflekterande vill ha tillbaka den andra. Vi ser att Emma verkar vara ett ganska så stort egosvin men det gör inte Jeppe, för han vill bara att allt ska bli bra igen. Själv ville jag bara säga till honom på skarpen att hon inte är värd honom, att han borde gå vidare och strunta i honom. Men ibland så måste man bara vara så där genomdeppig för att kanske kanske gå vidare när man kommer ut på andra sidan.

/Anna

Varulvsskräp är skräp

2011-01-25T16:03:00.005+01:00

Ok, nu får det faktiskt räcka! Jag har i princip inget emot den här vampyr- och varulvstrenden som har svept fram och fortfarande sveper fram över världen men när det börjar komma riktiga skitböcker så får det faktiskt räcka! Ni vet sen tidigare att jag inte är något fan av Twilight-böckerna men "Blod och choklad" av Annette Curtis Klause är några snäpp värre i min dåliga-bok-skala. Bredvid Klause är Meyer ett författargeni (eller ok, kanske inte...).

Vivian är en varulv och har problem. Hennes pappa (ledarvarulven) har blivit innebränd och hela flocken har varit tvungna att flytta. Nu har dom bott ett tag i den nya staden men Vivian har fortfarande inga vänner men bestämmer sig för att det ska ändras på. Dessutom blir hon kär i en köttkille (människa) och hon vet inte om hon ska berätta för honom att hon är varulv eller inte. Dessutom är det massa interna maktkamper i flocken.

Ja, den var jättelättläst, det gick fort och jag ville veta hur det ska sluta. Men... egentligen är det här bara en Harlequin-bok i varulvsform. Varannan mening består av beskrivningar av hur fantastiskt snygg, slank och underbar Vivian är ("mitt underbara hår, mina slanka ben" bla bla bla). Och kan man ta en bok på allvar som har det typiska Harlequin-språket, "han tog mig i sina muskulösa armar och kysste mig kärleksfullt men ändå manligt och kraftfullt..." bla bla bla bla. Dra mig baklänges vad genomdåligt! Hela boken är bara fluff, dåligt fluff dessutom!

Jag hade dumt nog med mig den här på boken på bussen när jag åkte hit och dit och jag satt och skämdes för den. Försökte smussla upp och ned den ur väskan så att ingen skulle se vad jag läste. Ville ställa mig upp och tala om att jag läste den bara för att jag är bibliotekarie, jag måste läsa även usla böcker.

Bara för att det handlar om varulvar behöver det inte översättas! Hör ni mig Bonnier Carlsen!?

/Anna

En annan sorts kärlek

2011-01-24T10:30:00.005+01:00

Jag hade verkligen sett fram emot att läsa Rachel Cohn och David Levithans "Naomi och Elys kyssförbudslista", mest för att jag älskade deras förra bok, "Nick och Norahs oändliga låtlista" så oerhört mycket. Jag var beredd att bli förälskad, totalt störtförälskad och började läsa och jag kände... ingenting! Bara ett stort "jaha" och där dog den potentiella förälskelsen. Jag småläste lite då och då men fastnade aldrig riktigt. Men så till slut tänkte jag "nä nu måste jag ju bara ta och läsa ut den, om inte annat så att jag kan bocka av den på listan". Så då började jag läsa lite mer på allvar och då slog det till på allvar. Jag fastnade och det visade sig att om jag blev blixtförälskad i Nick och Norah så var min kärlek till Naomi och Ely lite mer en sån som smyger sig på och till slut så inser man att jag visst älskar den här boken, även om det började på andra änden av skalan.

Naomi och Ely är bästa vänner och delar allt. Det lilla problemet är att Naomi är kär i Ely. Ely är inte kär i Naomi. Naomi har länge tänkt att det ska bli dom till slut men när Ely blir ihop med Naomis ex Bruce den andra faller hennes värld sönder och även deras kyssförbudslista. Naomi och Ely är plötsligt inte längre bästa vänner och de börjar lämna tillbaka alla saker, Naomi gör upp en plan för hur de ska göra när de möts i hallen (de bor i samma hus) och vilka Starbucks som är tillåtna och inte. Det verkar som att allt är åt helvete och att det aldrig kommer att fixa sig.

Det som jag tycker väldigt mycket om är alla underbara personer runt omkring Naomi och Ely. Portvakten Gabriel som är kär i Naomi, Bruce den första och Robin och Robin. Älska alla dom mer eller mindre underliga typer som bara flyter omkring i marginalen men som är så viktiga.

Dessutom, en stor anledning till att mitt hårda hjärta smälte lite till var att det plötsligt dök upp låtlistor också i den här boken. Älskar låtlistor!

En annan sorts kärlek men ändå kärlek!

/Anna

Jaha, det var det det!

2011-01-05T08:40:00.003+01:00

Under julen läste jag ut sista delen i Suzanne Collins Hungerspelstrilogi, "Mockingjay" eller "Revolt" på svenska. Jag tänker inte skriva så mycket om vad som händer för jag vill inte avslöja för mycket men jag kan säga att man får reda det man vill få reda på.

Jag tycker inte att den är den bästa delen i trilogin - "Hungerspelen" var så bra för att den var annorlunda, något nytt för mig; "Fatta eld" var så bra för att jag hade förväntat mig en trött andra del, en upprepning, men fick något helt annat och den är nog min favoritdel i trilogin. Men som sista del är "Mockingjay" bra men tyvärr lite trött. Man får vänta ganska länge på att det blir riktigt spännande men då blir det ordentlig action. Och det var inte utan att jag nästan satt och hoppade lite när jag läste för att jag var så orolig för allt som kunde hända och att jag ville veta vad som skulle hända men samtidigt inte riktigt ville läsa ut den, för då var Hungerspelen slut - på gott och ont.

Jag tänker inte ens tänka på någon bästa- eller sämsta-lista för 2010 men en sak som jag har tänkt på är att det har varit ett år av flera avslutade serier för mig. Dom där serierna som jag har älskat och väntat på nästa del men sen blivit så ledsen för att det är slut. Det är svårt när man längtar efter något men samtidigt inte riktigt vill att den stunden ska komma, för då är det över, slut, inga fler bra böcker att vänta på. Och just då känner jag ofta att det aldrig mer kommer att komma en lika bra serie, som jag kan försvinna in i och få längta efter.

/Anna

Bli kär!

2010-12-17T14:37:00.008+01:00

I onsdags träffades en av mina bokcirklar (jag är med i fyra, vet inte hur det gick till men så är det...) för att prata om Jandy Nelsons "Himlen börjar här".

Lennie och Bailey är systrar som delar en försvunnen mamma, en närvarande fin mormor och en äktenskapstokig morbror som heter Big. Bailey är tillsammans med Toby som är såååå snygg och verkar vara någon slags djurviskare, alla djur älskar honom. En dag dör Bailey under en teaterrepetition av en hjärtattack. Helt oväntat. Världen rasar samman för Lennie. Bailey var hennes allt, inte bara hennes syster utan också hennes bästa vän. Dom delade allt och nu är det borta och kommer aldrig tillbaka. Lennie har en så stor sorg att hon inte vet vart hon ska ta vägen, den bara finns där som en stor mörk mur runt henne, hela tiden. Den enda som faktiskt lyckas knacka ner muren lite och dela hennes sorg är Toby. Lennie och Toby dras till varandra och börjar hångla lite här och var. Inte för att dom egentligen är förälskade i varandra utan för att det är ett sätt att mota bort sorgen lite.

Efter att ha varit hemma från skolan några veckor kommer Lennie tillbaka till skolan. Bästa vännen Sarah försöker nå henne men lyckas inte, Lennie fortsätter att dras till Toby i sorgen. Men så är det Joe, den nya killen i skolan och skolorkestern. Han är helt fantastisk tycker alla, även Lennie kan se det mitt i sorgen men hon tänker sig inte att han någonsin skulle kunna vilja vara med henne. Men det verkar faktiskt som att han vill det. Han kommmer hem till henne och charmar mormor och morbror, och till slut även Lennie. Hon faller handlöst för Joe och när dom kysser varandra är det som att allt annat upphör. Men så plötsligt slår sorgen till igen. Och så är det där lilla problemet att hon fortfarande inte riktigt kan hålla sig ifrån Toby.

Det är en underbar bok där det är väldigt uppenbart vad som ska hända men det struntar man i. För man följer med Lennie i hennes känslor, hennes avgrundsdjupa sorg och den ständiga chocken att Bailey inte kommer tillbaka och hennes himlastormande förälskelse i Joe. Det är för att komma åt känslorna och få känna dom själv som man läser den här boken. Och det tycker jag att du också ska göra! Läs den för tusan, om du vill bli ledsen, om du vill bli glad och om du vill bli lite förälskad.

Och gud vilket fint omslag, förresten!

/Anna

Halvgammal ny goding

2010-12-10T14:22:00.005+01:00

Det var ett ganska bra tag sen jag läste Petter Lidbecks och Max Elmberg Sjöholms "De tusende" men jag har av någon anledning inte bloggat om den. Vad som gör att jag faktiskt väljer att göra det nu är att jag märker att jag har pratat väldigt mycket om den på sistone.

Det är någon slags framtid, en smitta härjar och människor dör i massor. De som smittas skickas ut på en ö där de ska dö isolerade för att inte riskera att smitta ännu fler. Det är några få av dom smittade som överlever. De blir svårt ärrade och kan aldrig återvända till fastlandet och har istället fått som uppgift att ta hand om de smittade som skickas till ön, endera att hjälpa dom få som överlever, eller bränna de dödas kroppar. Gruppens ledare är en gammal kapten som ser deras uppgift som väldigt viktig. Men så finns Gecko, en yngre man som är hatisk och försöker få alla att förstå att dom borde revoltera mot dom på fastlandet - varför ska dom på ön vara slavar? En dag dör kaptenen och allt ser ut som att det är en naturlig död men en ung kille (som vi aldrig får veta namnet på) och hans bästa vän Mercer misstänker att Gecko ligger bakom. Gecko fortsätter att elda på allas hat och snart är den unga killen, Mercer och kaptenens dotter hotade av Gecko och alla som håller med honom.

"De tusende" är en grafisk roman (många illustrationer som är viktiga i handlingen) är jättespännande och riktigt snygg. En riktigt bra kombination av text och bild som passar perfekt ihop. Grattis Petter och Max till ett riktigt bra jobb!

/Anna

En favorit!

2010-12-09T11:55:00.005+01:00

Igår var jag och en kollega/vän (ibland är människor två i en) på Arkitekturmuséet och kollade på pepparkaksutställningen. Underbar! Om ni har möjlighet, gå dit och kolla in alla fantastiska pepparkaksskapelser.

Efteråt åt vi på fiket där och pratade om boken vi hade läst tills igår. Vi var rörande överens om att Maria Parrs "Tonje och det hemliga brevet" är en fantastisk bok som tyvärr har en missvisande titel och ett ganska tråkigt omslag men strunta för tusan i det och läs den i alla fall! Tro mig, den här boken är helt underbart rolig, rörande och så fin i alla detaljerna. Den handlar om Tonje som bor i en liten by och är det enda barnet där. Hennes bästa vän är en halvraggig gammal gubbe som heter Gunnvald. Tonje älskar sin Glimmerdal och nåde den som vågar göra något där utan att hon har koll! Oftast är det halvonda campingägaren Klaus Hagen som Tonje tittar ilsket på. Det är svårt att berätta om handlingen utan att fastna i detaljer så jag skriver bara att det är Tonjes liv med alla stora och små detaljer och att saker går upp och ner. Passar perfekt att läsa tillsammans med andra, läsa högt eller bara läsa själv och sen tvinga andra att lyssna när man läser högt ur vissa avsnitt.

Om ni inte redan har förstått det så är det här ett enda stort rop: Läs den!

Nu läser jag hennes andra bok "Våffelhjärtat" och hoppas att den är lika bra som Tonje.

/Anna

En endaste liten gång betyder mycket

2010-11-15T13:38:00.006+01:00

Bram, Al och Gabe är kompisar och är kända för att dom fixar hemliga fester. Det är inte vilka fester som helst utan dom ordnar det i andras hus när dom som bor där är borta just då. De tar sig in, fotar av hur det ser ut, ställer undan allt, har festen och sen ställer dom tillbaka allt där det ska vara. De som bor där ska inte märka något när de kommer tillbaka. Det är ganska speciellt att få komma på dessa fester och Gabe är den som bjuder in tjejerna. På en av festerna träffar han Helen som inte är så snygg men har något alldeles särskilt. Hon ser Gabe som den han är och de är med varandra hela kvällen och hela natten. När hon försöker få tag på honom efter festen vägrar han svara i telefon, inte för att han inte tycker om henne utan för att han lät henne se alldeles för mycket av den han är och det gör honom rädd. Han är inte van vid den närheten och väljer bort den. Men det han inte vet är att Helen inte vill få tag på honom bara för att hon tycker om honom, hon har också något som han måste få veta.

Margaret Wilds "En gång" är en underbar bok, kortfattat skriven (precis som hennes "Jinx") och sånt älskar jag. Jag älskar också hennes sätt att skriva, att hon får mig att känna det som om jag är där, på plats, att jag lutar mig lite in mot Helen och får veta vad hon tänker och känner.

Det här var den tredje boken jag läste under sjukhelgen förra helgen och med tanke på hur dåligt korrlästa dom första två var så måste jag säga: tack X-publishing för att ni korrekturläser era böcker! Och självklart, tack också för att ni ger ut så bra böcker som den här!

/Anna

Inte svartaste svart

2010-11-12T08:22:00.008+01:00

Dags för bok två som jag läste under sjukhelg.

Om jag hade höga förväntningar och pirrade lite inför att läsa Mårten Sandéns "De dödas imperium" så var jag lite mer skeptisk till Hanna Jedviks "Snart är jag borta".

Maja och Lina är kompisar, tvillingsjälar och helt perfekta ihop men Maja har mått väldigt dåligt och skurit sig själv mycket tidigare och när boken börjar har Lina precis blivit utsatt för en brutal gruppvåldtäkt. Och ungefär där tänker jag "åh nej, inte ännu en sån här boken, där allt bara är svart svart svart och tjejerna mår dåligt och allt bara är skit". Men det fick jag ta tillbaka en bit in boken. För även om det är tungt på ett sätt så är det inte för mycket, det är lite mer realistiskt. Tjejerna känns normala, deras vänskap är väldigt fin och föräldrarna är inga puckon som bara bryr sig om sig själva. Det känns helt enkelt som att det här är en bit av en möjlig verklighet och alla de små sakerna som blir betydande, vad vissa händelser kan göra med en och att människor faktiskt bryr sig även om det inte alltid är så lätt.

Så läs den för då väntar en väldigt bra och inte alltför svart "eländesskildring" där man verkligen vill veta vad som händer Maja, Lina och deras vänskap.

P.S. Men varför är en del böcker så dåligt korrlästa? Jag klagade på att "De dödas imperium" var det och den här är också det. Småord som fattas, en bokstav för mycket eller för lite här och där.

/Anna

Nu är det slut!

2010-11-08T13:04:00.003+01:00

Jag var sjuk i helgen. Inte så kul egentligen men rätt så bra för läsning. Har lyckats läsa tre (TRE!!!) böcker på lika många dagar. Kan inte komma ihåg när det hände senast. Den första som blev utläst var Mårten Sandéns "De dödas imperium", del tre i serien om Jannike Faltin, synsk och stentuff kämpe mot oknyttet runt omkring oss. De två första heter "Den femte systern" och "Det viskande barnet".

I "De dödas imperium" fortsätter en del av handlingen från "Det viskande barnet". Saker som Jannike har anat sig till tidigare ska äntligen hända, synd bara att det kanske inte blir riiiktigt som hon har tänkt sig (och drömt lite om). Dessutom finns det en lord Horlock som kan väcka döda och verkar ha vansinnesplaner på att sätta ihop någon slags armé. Nu är det upp till Jannike att göra något åt det!

Det känns alltid lite tomt när man är klar med en serie böcker, speciellt när man har älskat dom så mycket som jag har älskat den här serien. Mårten Sandén har lyckats få ihop en helt underbar blandning av skräck, fantasy och faktiskt en skvätt socialrealism (Jannike har haft en rätt så tuff uppväxt) och jag har sett fram emot varje ny del sen jag läste den första. Men nu är det slut! Inga fler stordåd av Jannike, inga fler sömnlösa nätter för att jag måste måste måste läsa samtidigt som jag tycker att det är lite läskigt. (Speciellt andra boken var rätt läskig.) Lite tomt är det allt. Snälla Mårten - skriv fler böcker om Jannike! Supersötasnälla!?

P.S. Men varför har den blivit så dåligt korrläst? Massor av småmissar: ord som fattas, en bokstav för mycket eller för lite här och var. Stör mig på sånt för det stör min läsning.

Nästa blogginlägg blir om utläst bok nummer två helgen vecka 44.

/Anna

Med risk för blod

2010-11-01T12:29:00.006+01:00

Jag är inne på tredje boken i Twilight och sen första boken kan jag konstatera en sak som jag egentligen inte borde skriva här (känner att det finns en viss risk för mitt liv) men jag tycker verkligen inte om Twilight. Eller, jag kanske ska säga att det lilla jag tycker om inte uppväger det jag ogillar.

På plussidan:

- Snygga omslag (fast inte den sista)

- Tonåringen i mig tycker om kärlekshistorien på något sätt

- Jacob är inte så tokig

På minussidan:

- Bella tycker bara om Edward, inte Jacob

- Edward är ett spån

- Guuuud så traditionella idiotiska könsroller!

Jag börjar med den sista punkten: Ska vi verkligen tro på att Bellas stackars pappa inte ens kan värma en burk pastasås i mikron?! Har man en mikro och har bott ensam X antal år vet man väl för tusan hur man använder en mikro. Och Bellas sätt att använda hushållsarbete som ett sätt att hålla Charlie på bra humör! Och att så fort hon har flyttat in hos honom så tar hon över allt sånt, får dåligt samvete och ber om ursäkt om maten inte står på bordet när han kommer hem från jobbet. Och hennes ständiga "kvinnliga" omhändertagande och självkritik. Blir tokig på detta!

Är redan irriterad och då har jag inte ens kommit in på Edward. Han beter sig som en överbeskyddande pojkvän som inte låter Bella göra vad hon vill med motivationen att "det kan vara farligt".

Åka till La Push för att träffa Jacob? Absolut inte!

Slippa gifta sig för att bli vampyr? Absolut inte!

Hångla lite? Absolut inte!

Bli vampyr? Absolut inte!

Trots att det sista skulle kunna göra att hon inte behöver vara så beskyddad hela tiden och faktiskt klara sig själv. Men om hon skulle bli självständig så har ju Edward inget att göra och då är det ju synd om honom!

Och, visst han är vampyr (men ändå en "mänsklig" vampyr) men han är ju så okänslig för Bellas känslor. När hon är orolig för honom så suckar han och säger bara typ "men jag sa ju åt dig att inte oroa dig för mig, bara för dig själv". Jaha, men då så, då slutar jag väl oroa mig för min älskade! Så då måste hon både vara orolig för honom och ha dåligt samvete för att hon är det. Som om det bara går att stänga av känslor. Och varför kan hon inte få bestämma saker själv? Han bara tvingar in henne i situationer, tar upp saker med Charlie fast hon inte vill det, låter henne inte åka vart hon vill och träffa vem hon vill för att han har åsikter om det. Stofilpucko!

Och Stephenie Meyer är ju uppenbarligen fast i könsrollerna själv. Har ni sett att hon tackar sin man i början av bok tre för att han står ut med att de måste äta ute så mycket? Stackars honom! Eller så skulle han ju kanske laga maten åt sin hårt arbetande fru och deras söner. Visst, på ett sätt kan man väl mena att det de gör hemma är väl upp till dom men hon för ju över det här i böckerna och det är ju därför Bella är som hon är.

Okej, nu har jag fått ur mig det här, varsågoda att sätta igång och såga mig i kommentatorsfältet. Jag är beredd! Och ja, jag har inte läst alla böckerna än men något säger mig att det inte kommer att hända så himlans mycket på det område som jag stör mig på i resten av böckerna.

/Anna

Sekt?

2010-10-20T16:21:00.006+02:00

Snart är det dags för mig att ge mig iväg till bokförlaget Rabén och Sjögren för att prata om Sarah Dessen med andra. Dessa andra är Sarah Dessen-älskare och det känns lite som att svära i kyrkan, men jag har faktiskt inte läst något av henne (än) och ändå ska jag gå dit. Jag ser fram emot det, för de som jag känner som ska dit är snälla men det är fortfarande så att jag inte har läst något av Sarah Dessen. Jag håller på, men är inte färdig, med "The truth about forever" och jag hoppas verkligen att ingen kastar onda blickar på hon som ännu inte har läst någon bok (jag, alltså!).

Jag kanske måste förklara... Sarah Dessen är en ungdomsboksförfattare som alla som har läst henne bara älskar, lite lätt fanatiskt känns det som. Men samtidigt vill jag gärna gå med i Sarah Dessen-sekten för om hon är bara hälften så bra som alla säger så är hon bra! Hon har skrivit en hel bunt med böcker på engelska men det är först i år en bok på svenska har kommit ut. Den heter "Mycket mer än så". Om jag tycker om den jag läser nu kommer jag nog att läsa den också. Jag bloggar mer om "The truth about forever" när jag har läst klart den. Håll tummarna för att den är så bra som jag hoppas (den är det än så länge)!

/Anna

Måttligt road

2010-10-07T11:26:00.010+02:00

Samuel står på färjan mot Gotland tillsammans med sin klass. De ska på skolresa, sista saken de gör tillsammans innan de slutar nian. För Samuel är det en extra speciell resa. Han har bestämt sig för att begå självmord under resan. Han har alltid varit utanför och väldigt ensam, dessutom är hans mamma död sen några år tillbaka. Han är kär i Emelie, snygga och populära tjejen i klassen som är tillsammans med Lukas, snygga och populära killen i klassen. Under klassresan börjar det hända saker mellan många i klassen och även de vuxna som är med.

Karina Berg Johanssons "Synvilla" skulle ha kunnat vara en riktigt bra bok men det är den tyvärr inte. Det är så typiskt att Samuel som ska begå självmord är svarthårig, svartklädd och har en långrock. Dessutom är det inte trovärdigt att en av killarna i klassen, Nicholas som är ett riktigt slemmo lyckas lura precis alla vuxna att han är en himla trevlig kille, dessutom under så lång tid. Riktigt så lättlurade är vi inte.

Men det som jag hade absolut svårast för var slutet. Jag ska utan att avslöja slutet ändå ta mig friheten att säga att det var ett enormt dåligt slut som känns överdramatiskt och inte så särskilt trovärdigt. Men samtidigt så är boken inte särskilt trovärdig i övrigt så varför kräva det av slutet?

Det intressanta med den här boken är att jag läste den till en bokcirkel. Innan vi träffades igår tyckte jag att den var en bok som jag nog egentligen inte tyckte så mycket om, en axelryckning liksom. Men när vi diskuterade den kom jag på allt fler saker som jag störde mig på, fast jag inte riktigt hade tänkt på det. Nu blev den här boken sämre när vi pratade men det finns också böcker som har blivit bättre när man har pratat om den med andra, t.ex. Hungerspelsböckerna.

Så prata med andra om böckerna som ni läser, det kommer ge så enormt mycket! Men just den här boken kan ni faktiskt strunta i att läsa alls!

/Anna

Inköpt!

2010-09-28T09:07:00.003+02:00

Jag var på bokmässan i Göteborg förra veckan och där råkade jag springa på sista delen i Hungerspels-trilogin på engelska. Efter lite kliande i fingrarna insåg jag att jag bara måste ha den och få reda på vad som händer. Så några kronor senare har jag den äntligen. Nu ska jag bara frigöra lite tid att läsa den också. Det blir lite knepigare. Jag återkommer när jag har löst det problemet.

/Anna

Jag vill läsa den nu nu nu!!!

2010-09-17T16:12:00.008+02:00

Förresten! Det här är den bok som jag, och en bunt med andra människor, väntar allra mest på just nu.

Vad pratar jag om egentligen? Jo, Suzanne Collins "Revolt" ("Mockingjay" på engelska), tredje och sista delen i Hungerspelstrilogin. Det är i den här boken man ska få reda på allt det som man har gått och tänkt på i ganska många månader nu.

Den finns redan på engelska men på svenska kommer den i oktober.
Snart bara en månad kvar!

/Anna

Vill du bo på en kyrkogård?

2010-09-17T15:50:00.004+02:00

Mannen som heter Jack har precis dödat en hel familj. Eller, faktiskt inte riktigt hela familjen. Det minsta barnet, en pojke, har klarat sig och tagit sig in på en kyrkogård. Och där blir han kvar. Hans nya föräldrar är döda sen många hundra år, hans vänner också och hans förmyndare Silas är ganska jättemystisk. Men Ingenman Owens, som han döps till, är levande, men i en ganska död värld. Han växer upp på kyrkogården och har fått lära sig en hel massa saker som han kanske, kanske inte kommer att ha nytta av. Framför allt har han fått lära sig att inte lämna kyrkogården, för mannen som heter Jack finns fortfarande kvar där ute någonstans och vill slutföra det han påbörjade för många år sedan. Problemet är bara att ju äldre Ingen blir, desto mer vill han se av världen - världen utanför kyrkogården.

Neil Gaimans "Kyrkogårdsboken" är spännande men också rolig, fast på ett ganska stillsamt sätt. Jag satt inte direkt och skrattade högt när jag läste den på bussen, i soffan, sängen eller på jobbet (jag lovar, det var inte så mycket att göra just då!) men jag log ofta och kände en liten inre värme sprida sig.

Men! Så var det ju den där lilla problemet med hans namn. Gud så jobbigt att han ska heta Ingen! Hur kul är det egentligen att läsa meningar som "Ingen lät bli att säga något" och "Ingen ryckte på axlarna" när man läser det som att det inte är en person, utan just ingen. Det är som om jag glömde bort vad han hette - hela tiden! Guldfiskminne? Ja, kanske!

/Anna

Inhopp mitt i en serie

2010-09-13T11:08:00.008+02:00

Det har blivit dåligt med ungdomsboksläsande på sistone men nu har jag äntligen kommit igång.

Den första boken jag har blivit klar med i höst är "Bree Tanners andra liv" av Stephenie Meyer. Och ja, det är en Twilight-bok! Den handlar om en vampyr som fanns med i "Ljudet av ditt hjärta" men bara väldigt lite och här väljer Meyer att skriva mer om henne. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte har läst en enda av Twilight-böckerna så för mig var det extra intressant att läsa den här boken eftersom den hoppar rakt in i serien och jag har verkligen ingen koll på vad som händer i "Ljudet av ditt hjärta".

Boken handlar om Bree Tanner som är en ganska nyfödd vampyr och har blivit en del av en klan med i princip bara nyfödda som leds av Riley. I början tror Bree på honom men när hon lär känna Diego som står Riley nära börjar hon ifrågasätta vad deras syfte egentligen är och vad vill Riley att klanen ska göra - egentligen? Hon och Diego börjar göra upp en egen plan för att ta reda på vad som händer.

Det är en väldigt kort bok och det märks att det är en bok som står vid sidan om andra böcker och är en del av deras universum. Jag är så fast i den gamla vampyrmyten om att de inte kan vistas i solljus att jag inte ens reflekterar över att Bree tror på den. Det är först när Diego talar om för Bree att de faktiskt kan vara ute i solljus som jag tänker "javisst ja, det var ju så det var!". Så det känns lite som om man missar saker när man inte har läst de andra böckerna och har koll på vad som gäller. Men jag tyckte fortfarande att den var rätt bra för jag blir intresserad av Bree och hur det ska gå för henne, även om jag vet att det slutar mindre bra. Och jag avslöjade inte för mycket precis, den engelska titeln säger allt (The short second life of Bree Tanner).

Det ska bli intressant att se vad de som har läst Twilight-böckerna tycker om boken när vi har vår Twilightkväll på biblioteket 3 november. Mer information om den kvällen kommer!

/Anna

Ännu ett bokomslag (eller två).

2010-08-12T10:57:00.006+02:00

Här har det varit semestertider, som ni säkert har märkt. Vääääldigt länge sen jag skrev något. Det har inte blivit så himlans mycket läst under sommaren tyvärr. Jag tror att alltid att jag ska hinna med så många böcker och så slutar det med att man bara ligger och kollar på Tour de France. Men jag lovar att det blir fler böcker här på bloggen framöver!

Idag gick jag förbi vår pockethylla och ser en bok som jag tycker att jag känner igen omslaget på. Jodå, omslagsbilden till "Fågelvägen" av Ann-Marie MacDonald har blivit återanvänt till Ingela Magners "Åskans döttrar". Kolla här nedanför! Jag har ju tidigare skrivit om en annan bild som har använts på flera olika böcker här men nu börjar jag fundera på hur vanligt det egentligen är...
/Anna

Lite annorlunda, mycket bra

2010-06-23T08:57:00.004+02:00

Mona har följt med sin pappa ut på landet efter att mamma har lämnat honom och flyttat. Hon följer med honom för att hon tycker synd om honom vilket kanske inte är den allra bästa anledningen. Det blir inte bättre av att pappa jobbar nästan hela tiden och att Mona måste försöka få tiden att gå alldeles själv. Det finns en grannkille, Lukas, men Mona har lite svårt för honom. Mest längtar hon efter att bästa kompisen Nathaly ska komma och hälsa på. Men så ändras allt när hon träffar en kille, Mikael, på badbryggan. Han pratar inte mycket, verkar ganska otvättad och tycker inte om vatten. Men det är något med honom som gör att Mona dels blir alldeles tokig på honom och dels väldigt intresserad och vill träffa honom igen. Hon har svårt att förstå varför hon känner som hon gör och ju mer hon träffar honom desto mindre vill hon träffa några andra. Men det är något med Mikael som Mona inte riktigt kan sätta fingret på och det finns så mycket som hon inte vet om honom. Så småningom får hon reda på mer, men då börjar hon önska att hon inte visste...

Mårten Melins "Som trolleri" är en väldigt bra bok som har magiska inslag som gör att jag blir alldeles uppslukad av den. Det var ett tag sen jag läste "Jävla Lucia" av samma författare och blev lite kär i den men jag skulle nog säga att förälskelsen i den här boken är minst lika stor. Jag tycker väldigt mycket om Mårten Melins sätt att skapa en helt normal värld med helt normala människor men som också har inte så normala saker runt omkring sig som lyfter historien till något alldeles speciellt och alldeles underbart.

Perfekt sommarläsning!

/Anna

Alla dessa val!

2010-06-11T08:55:00.003+02:00

Josephine flyttar med sin mamma från England till USA och hoppas på att det ska bli lite av en ny början. Men... som vanligt blir det inte riktigt som hon har tänkt sig. Nästan genast när hon börjar i den nya skolan plockar populära tjejgänget upp henne och tycker att hon är lite härligt speciell eftersom hon är från England. De börjar genast tjata om skolans snygging Jake Matthews och på något sätt så hamnar Josephine i en garderob med just Jake Matthews på sin allra första fest i USA. De börjar hångla och här blir boken riktigt intressant! Den delar sig i två delar - en där Josephine blir Josie som blir tillsammans med Jake Matthews och blir mer och mer en "populär tjej"; och en del där hon blir Jo som tycker att Jake Matthews är ganska gåpåig och sliskig, slår till honom och blir utfryst av populära tjejgänget. Man får följa Josephine i båda historierna och hur de utvecklar sig på varsitt håll.

Luisa Plajas "Att kyssa eller inte kyssa Jake Matthews" är en väldigt rolig bok där man sveps med av historien. Även om det är ganska mycket man anar ganska tidigt att det ska hända så är den berättad på ett sånt sätt att det faktiskt inte gör något. Man vill ändå fortsätta läsa och få reda på vad som händer Josie/Jo. Jag kan inte heller låta bli att fundera på det här med val och hur det hade blivit annorlunda om man hade valt annorlunda vissa gånger. Och i den här boken får man reda på båda alternativen! Och eftersom jag är ett stort fan av tv-serien "Buffy the vampire slayer" så älskar jag att det är massor av referenser till den i boken.

Perfekt sommarläsning!

/Anna

Kan man ha dubbla liv?

2010-05-25T15:34:00.002+02:00

Emmy Morén upptäcker efter lite egogoogling att det finns en annan som heter precis som hon. Den första Emmy är 16 år och har precis börjat i gymnasiet och trivs inte så bra, mest för att hon inte har några vänner. Eller... den kompis hon har (som hon också är lite kär i) är Julian och han känns inte vid henne i skolan. Den andra Emmy är 29 år, är skådespelare, har familj och bor i stan.

Den första Emmy bestämmer sig för att maila till den andra och ur det börjar de maila varandra och berätta om sina liv. Den första Emmys liv blir bättre när hon får vänner men det trasslar både när det gäller kärleken och familjen (mamma har flyttat till Göteborg). Den andra Emmys liv är också upp och ner. Hon var med om en olycka när hon var tjugo år som gör att hon inte kommer ihåg något innan dess och hon vill nästan aldrig prata om olyckan. Dessutom dyker en gammal kärlek upp i hennes liv. Allt eftersom de mailar varandra börjar de fundera över saker som är lite konstiga i mailväxlingen och vissa frågor dyker upp hos dom båda.

Barbara Voors "Emmy Moréns dubbla liv" är en spännande men ganska lugn berättelse om två liv som löper på med alla bra och dåliga stunder som händer i ett vanligt liv. Sen finns det vissa saker som man blir allt mer nyfiken på, både i deras båda liv men också vad som händer mellan dom, och som gör att läsningen blir väldigt spännande.

/Anna

Apropå inget särskilt...

2010-05-25T15:28:00.006+02:00

...men jag upptäckte igår att omslagen till Sonya Sones dubbelböcker (som jag skrivit om här) är återanvända. Det finns en engelsk bok som har samma omslag. Kolla!

/Anna

Bokcirkel med boksnack

2010-05-10T16:29:00.004+02:00

Idag hade vi bokcirkel igen och för en gångs skull pratade vi riktigt mycket böcker (i vanliga fall brukar killsnacket ta över totalt). Vi välkomnade vår nya medlem Etienne och dagens gästcirklare Philip.

Tills den här gången skulle vi ha läst "Alice i underlandet" av Lewis Carroll men tyvärr var det lite si och så med läsandet (jag var en av dom som inte hade hunnit läsa). Trots detta blev det en intressant diskussion och det var ganska olika åsikter om boken. De flesta tyckte att Alice var ganska osympatisk vilket var lite förvånande för att man alltid har trott att hon skulle vara en ganska trevlig person. Alla som hade läst utgåvan med Helen Oxenburys bilder i var ganska besvikna på just bilderna. De stämde inte med vad som stod i boken och den bild man har av hur bland andra Alice och katten skulle se ut. Tyvärr förstörde det läsupplevelsen lite för några. Vi kom även in på vad som gör en klassiker och gränsöverskridande böcker.

Suzanne Collins "Hungerspelen" (en bokcirkelfavorit) blev självklart rekommenderad till Etienne.

En Twilight-diskussion hann vi också med och det var väldigt spridda åsikter om vad man tycker om både böckerna och filmerna. Vi pratade en hel del om det stora vampyrintresse som har kommit fram tack vare Twilight och om det finns annat som är bra i den "genren". Några tycker att Stephenie Meyers första bok "Genom dina ögon" ("The host") är bättre än Twilight-serien.

Nästa gång, om tre veckor, är det avslutning för terminen och framför allt för Sara och Embla som slutar nian och därmed också slutar i bokcirkeln. Tråkigt men sant!

/Anna

Dubbelt upp

2010-04-21T16:52:00.009+02:00

Sonya Sones har skrivit två böcker som hänger ihop, både omslagen och innehållet. I den första ("Vad mina vänner inte vet") är det Sophie vi följer. Hon är en lagom populär tjej på sin skola, har två bästa vänner och en kille som hon kanske är på väg att bli tillsammans med. Men... så börjar hon få upp ögonen för Robin Murphy, en kille i hennes bildklass som är ganska ensam och skolans hackkyckling. Hans efternamn har till och med blivit ett skällsord. Hon vågar inte riktigt berätta för någon annan att hon blir mer och mer intresserad av Robin. I den andra boken ("Vad min flickvän inte vet" är det Robin som berättar och hans bok tar vid där Sophies slutar. Han berättar ur sitt perspektiv - om Sophie, sitt liv och början på vänskap med några som har samma intressen som han har.

Böckerna är väldigt kortfattat skrivna, författaren själv säger att det började som dikter, och det är något som jag tycker väldigt mycket om. Jag tycker också om att man får bådas perspektiv och att det går undan när man läser den, det är fart och oron över vad som ska hända härnäst hinner inte växa sig alltför stor (vilket jag också uppskattar!). Jag sveptes med i böckerna och Sophies och Robins liv och när jag hade läst klart den första kunde jag inte läsa klart den andra fort nog. För det är två böcker man måste läsa tillsammans, direkt efter varandra.

/Anna

Bokcirkel

2010-04-19T16:27:00.003+02:00

Idag var det bokcirkel igen och den här gången kändes det inte som om vi träffades bara härom veckan. Det har ju varit ett påsklov emellan och dessutom blev cirkeln framskjuten en vecka.

Vår nyaste medlem och vår blivande medlem kunde tyvärr inte komma idag så vi hoppas att Deniz och Etienne dyker upp nästa gång!

Den här gången fick var och en ett exemplar av "Alice i underlandet" av Lewis Carroll som vi ska läsa gemensamt för att kunna diskutera nästa gång. I övrigt pratade vi om vad vi har läst sen sist (Percy Jackson, Gossip girl, tredje delen i Julia Sandströms fantasyserie, Tristan och Isolde och Decamerone) och likheterna mellan Percy Jackson och Harry Potter.

Vi pratade bokidéer om man skulle skriva en egen bok. Vissa hade väldigt tydliga idéer om hur det skulle vara och andra hade massor av idéer till många böcker (Sara kläckte ur sig sju (7!) olika handlingar). Själv hade jag inte så mycket att komma med, hitta på bra historier och skriva ned dom är inte min starka sida.

Förutom det obligatoriska killsnacket ställde vi också fram böcker som vi vill rekommendera till andra och skrev lite om dom.

/Anna

Livet under ytan

2010-03-18T15:41:00.004+01:00

Sapphire och Conors pappa har försvunnit. Det viskas om att han har stuckit med en annan kvinna än deras mamma, vissa tror att han har drunknat men både Sapphire och Conor är övertygade om att det är fel och att han finns någonstans, de vet bara inte var.

De bor precis vid kusten i England och har en dragning till havet. En dag försvinner Conor och när Sapphire letar efter honom hittar hon honom ute på en klippa med en tjej, en tjej som kanske inte är människa. Sapphire vet inte riktigt vad hon ska tro ända tills hon träffar en kille ute på klipporna, en kille som inte är en kille utan en sjöjungfru (fast dom kallar inte sig själva det). Han tar med henne ner i havet och snart blir undervattensvärlden som ett gift för henne. Vad ska hon välja: att stanna kvar på land men ständigt sakna vattnet eller försvinna in i undervattensvärlden Ingo och lämna allt som finns på land? Och vad hände egentligen med hennes pappa?

"Ingo" av Helen Dunmore är en underbar lite fantasy-aktig berättelse som blir extra drömsk om man verkligen tycker om vatten och hav (som jag gör). Läs! Men var beredd på att vilja läsa de andra två delarna i serien också.

/Anna

En annan sorts bokcirkel

2010-03-15T16:47:00.003+01:00

Idag var det en ganska ostrukturerad bokcirkel som samlades. Två kunde inte komma och vi hade inget speciellt vi skulle göra så det blev lika mycket en orienteringscirkel (tre av medlemmarna orienterar) och en prata-om-killar-cirkel. Hoppas att vi inte skrämde bort vår nya medlem Deniz. Välkommen Deniz!

Två av medlemmarna har fyllt år ganska nyligen så vi passade på att fira dom och fika lite. Annars förhörde vi Deniz om vad hon tycker om för böcker, pratade bokmärken och dåliga böcker. Andra ämnen som kom upp idag var recensioner, Bamse - hata eller älska? (jag säger älska) och Robert Pattinson - ful eller snygg (endast en säger snygg).

Till nästa gång bestämde vi oss för att skärpa oss och då ska vi ha tänkt på "Om jag skulle skriva en bok skulle den handla om...". Tills dess ska jag också ha försökt få tag på åtta exemplar av "Alice i underlandet" för att vi ska läsa den tills gången efter det. Det är kul när vi bara pratar på men vi kanske måste göra skäl för namnet bokcirkel...

/Anna

En nygammal upptäckt

2010-03-04T13:29:00.003+01:00

På mitt bibliotek har Kate Canns Colette och Art-serie varit väldigt populär, väldigt länge och jag har tänkt att jag ska läsa böckerna ganska länge men ni vet ju hur det kan vara, det blir inte riktigt av. Men nu har jag äntligen läst första delen "Diving in" ("Dyk i" på svenska) och tyckte om den väldigt mycket.

Den fina kärlekshistorien, Colettes mysiga och bullriga (och lite pinsamma) familj, Arts ganska kyliga familj, Colettes grubbel inför vad hon vill och vad Art vill och man vill så himla gärna att det ska ordna sig för dom men oroar sig för att det kanske inte gör det. En liten berg-och dalbana för man vet aldrig riktigt vad som ska hända mellan dom. Och det är ju inte slut än, för nu måste jag ju ta mig tid att läsa de andra två delarna ("Djupt vatten" och "Över ytan") så att jag får reda på hur det går för Colette och Art.

/Anna

Biocirkel

2010-03-04T13:19:00.005+01:00

I fredags (26/2) var vi i bokcirkeln på bio och såg på "Percy Jackson - kampen om åskviggen" som bygger på boken "Född till hjälte" av Rick Riordan. Egentligen skulle vi ha gått med en annan bokcirkel som vi har haft lite kontakt med men på grund av sjukdom blev det bara en person därifrån som var med och gästspelade i vår bokcirkel.

Jag uppfattade det som att alla tyckte om filmen även om vi hade några småsaker som vi störde oss på och de som har läst boken sa att filmen var ganska annorlunda jämfört med boken. Bland annat att i boken är Percy tolv och i filmen ser han ut att vara sjutton. Men jag tyckte att det var en mysig fredagskväll med bokcirkeln (och min mamma som också gästspelade).

/Anna

Fler och fler vampyrer

2010-02-02T16:31:00.003+01:00

Ja, jag vet, det är vampyrer överallt och även på denna blogg just nu. Jag läste ju "Vampyrens märke" av P.C. och Kristin Cast för inte så länge sen (läs om den här) och nu har jag läst "Törst" av Richelle Mead.

Precis som "Vampyrens märke" handlar den om unga vampyrer som går på en internatskola med andra vampyrer. Men i "Törst" är det lite mer komplicerat för här finns halvvampyrer (dhampirer) som utbildas för att skydda helvampyrer (moroi) från levande döda vampyrer (strigoi). Hängde ni med? Rose (dhampir) är bästa kompis med Lissa (moroi) och när boken börjar är dom inte på skolan utan på rymmen sen två år tillbaka. Anledningen till varför dom stack blir tydligare ju längre man läser. Ganska snart blir dom hittade och förda tillbaka till skolan men Rose känner sig inte säker där, för Lissas skull. Det blir inte lättare av att de är åtskilda nästa hela dagarna eftersom Rose har fått utegångsförbud för att hon rymde och var den som fick med sig Lissa. Och inget blir definitivt lättare när Rose börjar bli intresserad av sin äldre mentor Dimitri eller att Lissa uppenbarligen har en gåva som inte är en fördel i vampyrvärlden och inte är något man ska prata högt om. Problemen blir bara fler och fler och Rose vet inte riktigt hur hon ska hantera det och framför allt, hur hon ska skydda Lissa från alla faror.

"Törst" innehåller mycket mer action än "Vampyrens märke" men blir inte bättre för det. Den är bra, missförstå mig inte men jag fastnade inte på det där sättet som jag gjorde för "Vampyrens märke" och jag springer inte benen av mig för att läsa del två i serien. Bra underhållning för stunden och rätt bra action men lite av en axelryckning.

/Anna

Årtiondets första bokcirkel

2010-01-26T16:07:00.007+01:00

På första bokcirkeln för i år (och årtiondet) pratade vi om de böcker som vi hade läst (blivit tvingade att läsa) trots att vi inte tycker om just den genren.

Några tyckte om det de läste och att det var rätt ok. Embla har upptäckt manga och är lite lätt förälskad och Johan tycker om Gossip girl-serien riktigt mycket. Jennifer som läste en hästbok har inte blivit botad utan drömde mardrömmar om hästar. Det var ju inte riktigt det vi ville skulle hända...

Vi pratade också om vilken bokvärld vi skulle vilja leva i. Den värld som återkom var Harry Potter, för att det är en intressant värld där man kan göra massor av roligt med magi. Annars var det mest fantasy-världar som det drömdes om: Narnia, ett land från Sagan om Belgarion, Skulduggery pleasant, Guldkompassen och Vampyrens märke. Den enda som inte ville leva i en fantasy-värld var Johan som föredar Cherub där det finns unga agenter.

Efter att ha kommit in på Harry Potter gick det liksom inte att sluta prata om det så resten av tiden pratades det om vem man skulle vilja vara i Harry Potter och en hel del annat...

Till nästa gång ska vi (förhoppningsvis) ha läst Rick Riordans "Percy Jackson - född till hjälte".

/Anna

Livet som märkt

2010-01-19T15:49:00.003+01:00

Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk till "Vampyrens märke" av P.C. & Kristin Cast (mor och dotter) men efter lite läsning fastnade jag totalt! Och efter att ha pratat med både elever och en lärare visar det sig att det inte bara är jag som gjorde det.

Zoey bor tillsammans med sin mamma och mammans otroligt osympatiska man. Men en dag förändras allt. Hon blir märkt som blivande vampyr. Alla vet att om det händer måste man så fort som möjligt bege sig till Nattens hus där man ska gå i skola och så småningom kanske bli vampyr. Om man inte tar sig dit kommer man att bli sämre och sämre och till slut dö. Zoey lyckas, med hjälp av sin mormor, ta sig dit och snart börjar ett helt nytt liv för henne. Allt som var förut är borta och nätterna är nu fyllda med intressanta lektioner, nya vänner, snygga Erik Night och ganska hemska Afrodite. Och dessutom verkar det som om Zoey inte bara är ännu en vanlig blivande vampyr utan att det är något speciellt med henne...

Nu när jag har läst klart första boken måste jag tyvärr stå i kö och vänta på nästa del för självklart ska jag fortsätta läsa om Zoey och allt som händer henne. Gör det du också!

/Anna

Årets sista bokcirkel

2009-12-16T16:11:00.008+01:00

I måndags träffades vi för sista gången i år och som en tidig julklapp fick vi en ny medlem. Välkommen Laura!

Vi pratade om våra okända lästa böcker. Johan läste Mårten Sandéns "Den femte systern" och han knäckte inte vilken bok det var men han tyckte om den. Han tyckte dock att omslaget inte stämde med innehållet och det var ju faktiskt lite syftet med den här grejen, att omslaget inte skulle påverka uppfattningen av boken.

Sara läste Markus Zusaks "Boktjuven" som hon visste ganska tidigt att det var den, inte bara för att det står boktjuven längst upp på typ varje sida utan för att den nämndes flera gånger. Hon hade ganska höga förväntningar men den lever upp till dom.

Embla läste "Vampyrater" av Justin Somper och hon knäckte det också ganska tidigt. Hon är förvånad hur bra den faktiskt var, hon ganska negativ till den innan den kom i inslagen version till henne.

Jennifer läste "Döden ligger lågt" av Terry Pratchett som var en mycket skum men bra och rolig bok. Hon läste lite ur den och i alla fall jag blev väldigt sugen på att läsa den, trots skumhet.

Linnea läste "Skuggorna i spegeln" av Inger Edelfeldt och hon tyckte att den var skum.

Jag läste Roald Dahls "Kalle och chokladfabriken" och tog det ganska tidigt. Men jag är glad att jag fick den, hade inte läst den tidigare.

Nästa grej vi ska göra är att läsa en bok som vi absolut inte skulle ha valt själva. Det innebar att Johan ska läsa Gossip girl; Linnea ska läsa "Min typ brorsa" av Johanna Lindbäck; Jennifer ska läsa Stallkompisar av Bonnie Bryant; Embla ska läsa mangorna "Yotsuba" och "Mästerdetektiven Conan"; Sara ska läsa "Hungerspelen" av Suzanne Collins; Laura ska läsa "Kärlek" av Rachael Wing och jag ska läsa "Häxa" av Celia Rees. Jag hoppas att alla kommer igenom sina böcker utan att spy alltför mycket.

Även om det blev många titlar den här gången pratade vi om lite annat också - parodier, Melissa Marrs böcker, Twilight och hur det ser ut hemma hos varje bokcirkelmedlem. På det hela taget, en trevlig julavslutning! Till nästa gång ska vi också fundera på vilken bokvärld vi skulle vilja leva i. Det är nått att fundera på!

God jul och gott nytt år!

/Anna

Skärp dig nu!

2009-12-16T08:55:00.004+01:00

Johanna Lindbäcks "Tänk om det där är jag" handlar om Agnes som precis har flyttat från Stockholm till Umeå med sin familj och hon har bestämt sig för att börja om. Ingen ska ha någon anledning, någonsin, att störa sig på henne eller fälla kommentarer om hur hon ser ut, vad hon gör eller vad hon säger. Så hon har satt upp några regler om att bete sig alldeles, alldeles normalt - klä sig normalt, vara lite lagom skolintresserad, bara säga normala saker och... ja, ni fattar. Agnes vill vara normal! Men det går inte så bra för hennes personlighet kan inte riktigt låta bli att bubbla upp till ytan och då blir hon förbannad på sig själv att hon inte kan vara så där normal och tycker att hon ska göra om, göra rätt. Så att alla kan tycka om henne.

Jag läste största delen av den här boken under en sömnlös natt och även om jag väldigt gärna ville sova så ville jag faktiskt nog mest få reda vad som händer Agnes. För även om jag håller på henne och vill att det ska gå bra så stör jag mig på henne. Jag vill gå fram till henne och slå till henne lite lätt i bakhuvudet och säga: "Men skärp dig nu! De tycker ju om dig som du är, du behöver inte vara så himla normal hela tiden!" Men det går ju inte, hon är ju "bara" en person i en bok men jag vill ju så gärna att allt ska vara bra för henne och att hon inte ska hålla på att plåga sig själv på det där sättet.

Läs den! Ett av årets måsten (tillsammans med "Nick & Norahs oändliga låtlista", som jag har skrivit om här).

/Anna

Slumpens bok

2009-11-19T16:10:00.004+01:00

Åsa Linds "Slumpens bok" är en väldigt bra men speciell och annorlunda bok.

Hanna Demeter är på väg till tredje dagen i nya skolan och ska köpa en frukt men det finns inte växel till henne. Istället tycker hon i kassan att Hanna kan ta en av böckerna som finns i en låda. Hanna är redan sen och stressad och orkar inte tjafsa utan rycker bara åt sig en bok. När hon kommer till skolan har hon glömt att de skulle berätta om en bok för klassen. Den enda bok hon har med sig är den hon tog i affären. Den bok som hon inte vet något om. Inte ens vad den heter. Hon låtsas att hon har läst den och slår upp en sida för att berätta om boken för klassen och när hon läser den mening som finns där - "Det hördes en knackning på dörren" så är det precis det som händer. Det knackar på dörren! Först tror hon kanske att det är en slump men efter att ha testat lite förstår hon att det hon läser i boken händer strax efteråt. Hon måste försöka ta reda på vad det är för bok och om hon själv är viktig för den på något sätt. Medan hon gör det träffar hon flera nya intressanta människor som hon lär känna och det börjar komma fram allt mer och mer om Hannas liv.

Det här är en bra bok, fast den är annorlunda. Kanske är den bra just för att den är annorlunda! Men... en sak blev jag riktigt irriterad på under tiden jag läste den. Den var så väldigt dåligt korrekturläst, massor av stavfel och annat som störde mig. För även om det var en väldigt bra bok så blir jag mest förbannad när det dyker upp fel som stör mig i läsningen var femte sida. Jag tycker absolut att ni ska läsa den, men nu vet ni att det finns risk för ilska!

/Anna

Bokcirkel i novembermörkret

2009-11-16T17:04:00.002+01:00

Idag träffades vi i bokcirkeln igen och jag tyckte självklart att det var trevligt som vanligt men idag var det lite extra spännande. Förra gången kom vi överens om att vi skulle slå in varsin bok så att det inte går att se vilken bok det är, ge varandra böckerna och sen läsa den bok vi har fått förutsättningslöst. Det ska vi ha gjort till nästa gång men det är inte utan att det kliar lite i fingrarna för att kolla vilken bok man själv fick och få reda på vilka böcker de andra fick. Kul!

Vi pratade lite om vad vi hade läst sen senast. Sara var inte överförtjust i "Simon och Sophie" av Emma Granholm. Jennifer har läst klart David Eddings serie Sagan om Mallorea och tycker att serien är en av de bästa hon har läst. Jag kan inte annat än hålla med!

Embla och jag förfasade oss lite (men bara lite) att vi var de enda som hade läst Sagan om ringen-trilogin. Och Embla fick ur sig det fina citatet "Böcker formar själen".

Till nästa gång bestämde vi att vi skulle ge varandra en bok som handlar om något som vi i vanliga fall inte skulle vilja läsa. Vi fördelade ansvaret och sen rann tyvärr resten av bokcirkeln ut i sanden. Embla var tvungen och gå och jag var en ganska trött cirkelledare och det slutade med att vi satt och pratade om lite allt möjligt, men inte böcker!

Nästa gång vi ses är det veckan innan jul och det ska bli spännande att se vad vi tyckt om våra hemliga böcker.

/Anna

Mitt extra liv

2009-11-10T17:01:00.005+01:00

Johan Unenge har både skrivit och tecknat en ny bok som heter "Mitt extra liv".

Mattias bor i Hellevik, ett litet ställe där det mesta är trist men på sista tiden har det blivit lite bättre. Helleviks basketlag har blivit mycket bättre och kanske kanske att de kan gå upp i elitserien. Mycket är tack vare Helleviks nya spelare Yosseff men frågan är om han ska få stanna kvar i Sverige. Det tillsammans med att några personer har rymt från flyktingförläggningen gör att det börjar röra på sig i Hellevik. Plötsligt börjar fler och fler rasistiska åsikter dyka upp och Mattias funderar på vad Alva, som han kanske har något på gång med, egentligen tycker. Tycker hon kanske som Albin, rårasisten i klassen, som alltid låter sin åsikt höras överallt? Och vad tycker egentligen Mattias själv?

Jag tycker om serieromaner i vanliga fall och när de har så bra innehåll som den här måste man bara älska dom! Läs!

/Anna

En fantastisk upptäckt av en fantastisk bok!

2009-11-04T10:03:00.007+01:00

Det var ett tag sedan jag läste "En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret" av Brian Selznick men den var så bra att jag tänker på den då och då.

Hugo Cabret bor inne i väggarna på Paris tågstation och tar hand om klockorna där. Egentligen är det hans farbror som ska göra det jobbet men han har försvunnit och Hugo vet inte vart han har tagit vägen. Hugo har inte talat om för någon att farbrodern har försvunnit och så länge klockarna fortsätter att gå rätt så är det ingen som frågar efter honom. Det finns en man på stationen som har en liten affär med massor av leksaker och tyvärr måste Hugo en dag stjäla av honom. Hugo vill det egentligen inte men han behöver delar till en mekanisk man han håller på att fixa med. Den mekaniska mannen kan kanske berätta en hemlighet om Hugos pappa. Så Hugo stjäl av mannen - och blir upptäckt! Efter ett tag börjar Hugo och en flicka som känner mannen lära känna varandra och Hugo börjar inse att mannen som har butiken har något med den mystiska mekaniska mannen Hugo jobbar med.

Det här är en helt förtrollande historia. Och det som är allra bäst med den är att den har massor av fina bilder som är precis lika viktiga som texten i den här historien. Om du vill ha en annorlunda läsupplevelse - läs "En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret"!

/Anna

Engelsk tecknad fantasy

2009-11-03T16:46:00.005+01:00

Jag har köpt in några tecknade serier på engelska och har läst de flesta av dom också. En av dom är "Amulet book one: The stonekeeper" av Kazu Kibuishi.

Emily och Navin har förlorat sin pappa i en bilolycka och tillsammans med sin mamma måste de ett år efter olyckan flytta till ett annat hus. Huset har tillhört en gammal släkting till dom och det är ganska skitigt och slitet när de flyttar in men det finns också en hel del saker som är lite mystiska. Emily hittar bland annat en amulett (ett speciellt halsband) gömt på ett speciellt ställe i biblioteket i huset och hon sätter på sig det. På natten hör de alla ett ljud från källaren och de går ner för att undersöka vad det är för något. Mamman säger åt Emily och Navin att stanna där de är medan hon ska kolla närmare vad som finns där. Men det skulle hon inte ha gjort, plötsligt så sväljs hon av något som ser ut som en stor bläckfisk och både den och mamman försvinner in i en annan värld som finns innanför en dörr i källaren. Emily och Navin måste ge sig in i den här världen för att försöka rädda sin mamma och väl där upptäcker de mycket, mycket mer...

Riktigt spännande fantasy som är fint ritad men bara för de som vill läsa på engelska.

/Anna

Bokcirkel igen!

2009-10-19T16:24:00.005+02:00

Idag hade vi bokcirkel igen. Tiden har gått så snabbt, det kändes som det var förra veckan vi sågs senast men det var egentligen fyra veckor sedan.

Ämnet för dagen var deppiga böcker även om vi som vanligt avvek från ämnet en del. En del av oss är mer gråtmilda än andra, om vi säger så och en del av oss läser aldrig några deppiga böcker. Dessutom pratade vi om det här med hur skönt det kan vara att luta sig tillbaka mot att det faktiskt "bara är en bok" om det blir riktigt jobbigt. Men det kan också vara det som gör att det inte blir så deppigt som det hade blivit om det hade hänt i verkliga livet.

Deppiga böcker kan också vara extra deppiga om det händer något som man inte hade kunnat ana. Här pratade vi om Harry Potter och när vissa personer dör ganska oväntat och Sara nämnde "Idilia Dubbs dagbok" av Genevieve Hill som också har ett oväntat slut. Det kan också bli deppigt om det har någon personlig anknytning, om man känner igen sig eller någon man känner i en bok.

Vi pratade också om dåliga böcker och det var nog så att man oftare var arg på andra saker än just författaren. Sara var irriterad på de rasistiska åsikterna hos personerna i Per Nilssons "Svenne" men tyckte nog att boken var rätt ok. Embla var irriterad på Åke Ohlmarks översättning av Tolkiens "Sagan om ringen" för det gjorde den jobbiga att läsa. Linnea irriterade sig på långa bokserier som bara blir sämre och sämre. Vissa författare borde ha vett att sluta i tid, medan det fortfarande är bra.

Till nästa gång ska vi ta med varsin hemlig inslagen bok och skicka vidare till den som sitter närmast oss och sen ska vi läsa den boken vi har fått helt förutsättningslöst. Diskussion i övrigt blir nog fri men jag ska nog kolla om alla har gjort sin "läxa" - att skriva upp de böcker man har läst så att man har för framtiden. Kom just på att vi glömde bestämma ett nytt datum!

/Anna

Skräck+ursäkt

2009-10-19T16:16:00.005+02:00

Det var länge sen jag skrev något och jag kan bara skylla på att jag har haft enormt mycket att göra. Framför allt många böcker att läsa. Så det är inte det att jag inte har läst, bara det att jag inte har haft tid att skriva om de böcker jag har läst.

En av de böckerna är Andrew Nances "En natt på Daemon Hall". Storbritanniens största skräckförfattare Ian Tremblin har startat en skrivartävling där fem ungdomar har "gått till final". De fem ska tillsammans med Ian Tremblin tillbringa en natt på Daemon Hall, ett känt övergivet gammalt skräckhus, där de ska berätta sina egenskrivna skräckberättelser för att förhoppnings vinna och få sin berättelse publicerad. Problemet är bara att Ian Tremblin inte har förstått hur ondskefullt huset han har valt verkligen är och deltagarna i tävlingen börjar försvinna...

Det är en fantastiskt läskig bok men oerhört bra. Inte nog med att man får en väldigt bra skräckberättelse i sig får man också läsa alla deltagarnas berättelser allt eftersom de läser upp dom för de andra. Allt som allt, tio skräckisar i en! Kan det bli bättre?! Om du vill bli rädd - läs den här boken!

/Anna

Höstpremiär

2009-09-21T16:54:00.005+02:00

Idag hade vi vår första bokcirkel för hösten vilket var trevligt. Jag har i alla fall längtat efter att vi skulle komma igång.

Det som var väldigt trevligt idag var att vi har fått en ny medlem. Välkommen Jennifer! Hoppas att vi inte skrämde bort dig med vårt tjatter.

Idag hade vi inget tema vilket gjorde att vi pratade om allt och litet till. Linnea började med att tipsa om två av sina favoriter: Locke Lamoras lögner av Scott Lynch och Skulduggery pleasant av Derek Landy. Jag talade om att jag äääääntligen har läst Hungerspelen av Suzanne Collins och tyckte om den väldigt mycket. Johan sa att om jag inte tyckte om den skulle han göra något hemskt med mig med en smörkniv. Tur att jag tyckte om den! Jag har också läst Oönskad av Gemma Malley (som även Linnea har läst och tyckte om) och tyckte om den också. Både de böckerna handlar om en ganska dyster framtid vilket gjorde att vi började prata om framtiden och hur det kanske kommer att bli.

Embla varnade för Ingen återvändo av Douglas Foley som hon verkligen ogillade. Sen är det svårt att veta om hon hade tyckt lika illa om den om hon inte hade blivit tvingad att läsa den i skolan vilket vi pratade lite om. Däremot så tipsade hon om Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams. Vi pratade även om långa inledningar i böcker och långa fantasy-serier. Ingen favorit något av det.

I sommar har Jennifer läst serien Sagan om Belgarion av David Eddings och är snart klar med den. Sara har läst bland annat Ödsliga öknar av Anita Ganeri, en faktabok.

Vi hann verkligen med mycket idag och pratade om:

- Översättningar (Embla hade lånat Översättarens anmärkningar av Erik Andersson av mig. Läs den om du är nyfiken på hur en översättare jobbar.)

- Bästa läsställningen.

- Pocketböcker. Vem var det egentligen som sa "Pocket är inte riktiga böcker"?

- Uppföljaren till Hungerspelen av Suzanne Collins som heter Fatta eld som jag har beställt idag.

Nästa gång ska vi prata deppiga böcker.

/Anna

Oönskad

2009-09-21T10:01:00.004+02:00

I Gemma Malleys "Oönskad" är året 2140 och alla sjukdomar är botade. Dessutom har en medicin som gör att man kan leva för evigt tagits fram. Eftersom ingen dör är det viktigt att jordens befolkning inte blir fler eftersom Moder jord inte kan försörja alla och därför får inga barn födas. Några få väljer ändå att skaffa barn trots att man inte får och de här barnen kallas oönskade. De oönskade barn som fångas in sätts på ett sorts barnhem där de ska läras upp för att tjäna alla önskade. Samtidigt som de lärs upp får de hela tiden höra att de inte har rätt att finnas till och att deras föräldrar var oansvariga som skaffade dom och att de borde hata dom för det.

En av dessa oönskade är Anna som är en väldigt duktig Blivande (som de kallas) och som verkligen hatar sina föräldrar och tror på allt som de säger på barnhemmet. Men en dag förändras det när Peter kommer dit. Han säger att han känner hennes föräldrar och att hon har ett efternamn (oönskade får inte ha efternamn i vanliga fall) och han börjar berätta för henne om en helt annan värld än den som hon tror finns. Anna börjar fundera på vem hon verkligen ska tro på och vad som verkligen är sanningen om henne och om världen.

/Anna

Kärlek+musik=sant

2009-09-04T15:58:00.003+02:00

Jag är kär! Helt fantastiskt kär! I en bok! Den boken är Rachel Cohns och David Levithans "Nick och Norahs oändliga låtlista".

Nick är dumpad och deppar fortfarande. En kväll har han en spelning med sitt band på en liten klubb och där upptäcker han sitt ex, med en ny kille! Han kan knappt tro det och när han ser dom komma emot honom får han panik. Han kan helt enkelt inte bara stå där, alldeles ensam, när de kommer fram. Så han kliver fram till närmsta tjej och frågar om hon kan tänka sig att vara hans flickvän de kommande fem minutrarna. Denna tjej är Norah och hon svarar ja genom att hångla upp honom. Och så börjar en kväll och en natt då de skiljs och möts igen. Där deras tankar om varandra och om musik blandas ihop och blir till en helt underbar kärlekshistoria. Och om man tycker om musik, som jag gör, blir den här kärlekshistorian ännu mer underbar.

/Nykära Anna

Den här boken finns som film också och den ska jag se ikväll! Jag hoppas att den är åtminstone hälften så bra som boken var.

Fighting spirit

2009-09-04T15:48:00.004+02:00

Ruben och Cameron är bröder och håller ihop, jämt. Det är inte alltid de kommer jättebra överens men de är bästa vänner. De har inte så mycket i sitt liv och driver mest omkring. Familjen har en bra sammanhållning men har det svårt ekonomiskt just nu eftersom pappan inte har så många jobb sen han skadade sig.

Ruben är den som syns mest av de två bröderna och det är också han som har boxningstalangen. En dag dyker en boxningsagent upp och erbjuder dom båda att börja boxas i matcher varje söndag. Det är ingen glamourös boxning utan den är skitig och publiken är rå och rätt så brutal mot de som inte vinner eller som inte kan boxas. Men efter att ha funderat några dagar inser både Ruben och Cameron att det är det här de har väntat på, att något ska hända i deras liv och även om de inte vet riktigt vad det innebär så är det något de måste göra.

Markus Zusaks "Fighting spirit" är mycket bra och språket är faktiskt lite underbart. LÄS!

/Anna

Att vara eller inte vara häxa

2009-08-21T13:05:00.004+02:00

I Emily Gould och Zareen Jafferys "Häxskolan" har Sophie Stone blivit medtvingad i en flytt från Los Angeles till andra sidan USA, till en liten håla som heter Mythic. Sophies pappa kommer därifrån och har blivit lockad tillbaka för att hjälpa staden som sakta håller på att tyna bort. Sophie är inte eld och lågor över flytten precis men har inte så mycket val. Det blir dock ännu värre när hon börjar skolan. Hon hamnar nästan på en gång på hatlistan till en av de värsta tjejerna och inget blir bättre av att alla vet att hon är dotter till "Spooky" Stone - känd skräckfilmsregissör. Sophie och hennes föräldrar är inte särskilt lika och Sophie skäms lite för sina flummiga föräldrar som passar perfekt in i stan, som också är rätt konstig. Efter några dagar i skolan blir det lite bättre och hon träffar några tjejer som hon kanske kan bli vän med. Men det är något med dom som är speciellt. Och Sophie börjar fundera på om det kanske är något speciellt med henne också för det händer en hel del mystiska saker, saker som hon inte riktigt har kontroll över.

En liten paus

2009-06-29T12:26:00.006+02:00

Nu har jag snart semester och det blir en liten paus på bloggen men i augusti kommer jag tillbaka och fortsätter självklart att skriva.

Skriv gärna om de böcker ni läser i sommaren (både bra och dåliga) och skicka till mig (bokbrand@gmail.com) så lägger jag ut det på bloggen när jag kommer tillbaka. Så läs och skriv om böcker i sommar och framför allt - ha en riktigt bra sommar!

/Anna

Sista bokcirkeln för terminen

2009-06-08T09:07:00.007+02:00

I fredags eftermiddag åkte vi i bokcirkeln in till stan för att avsluta bokcirkeln för terminen och läsåret. Först landade vi på det som sägs vara Skandinaviens största bokhandel - Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan. Den är rätt stor och där nördade vi runt ganska länge och vi fick nog alla tips på böcker som ska lånas, köpas eller önskas. Läsas ska de i alla fall! Där kunde vi inte låta bli att fortsätta vara förvånade över hur fula andra länders Harry Potter- omslag är (kolla in det franska här intill som exempel).

Efter att jag hade handlat några böcker där gick vi till Kulturhuset vid Sergels torg och stannade ett tag på Läsesalongen och Serieteket (som nu är i samma lokal sen Serieteket flyttade upp en våning). Serieteket är ett bibliotek med massor av bra serier. Läsesalongen är biblioteket för er som vill läsa om bland annat musik, film och konst. Jag lånade en hel del, som jag brukar, så jag fick en del att släpa på. Efter det gick vi mot Gamla stan och på vägen lyckades jag hitta en flaggaffisch till jobbet på bokhandeln Bok och bild, jag har letat länge efter en sån efter att vår förra blev ihjälälskad.

Väl i Gamla stan gick vi på Science fiction-bokhandeln och kollade runt. Vi blev dock alla ganska besvikna när vi upptäckte att deras hylla för fantasy på svenska var rätt så liten. Jag har för mig att den var större men kan minnas fel... Men deras mangahylla är desto större! Efter att jag handlade några böcker även där gick vi vidare till Ben & Jerrys för att käka glass. Om ni inte har varit där - gå dit! Glassen är god och namnen är roliga. Sen bar det hemåt bara för att upptäcka hur svårt det är att stå i tunnelbanan och käka glass samtidigt.

Enligt mig den perfekta avslutningen på bokcirkeln. Nu ska vi bara fundera över vad vi ska göra i höst men innan dess ska vi njuta av sommaren!

Hoppas alla får en riktigt bra sommar med massor av läsning!

/Anna

Ensam kvar

2009-06-01T13:06:00.005+02:00

Huvudpersonen i Teresa Cárdenas "Brev till mamma" bor på Kuba och saknar sin mamma något otroligt. Mamman har dött och det gör att dottern måste flytta till sin moster och hennes två döttrar. Ingen i familjen, även hennes mormor, är särskilt trevlig mot henne och behandlar henne nästan som en slav och slår och förnedrar henne. För att få ut all sin sorg och saknad efter mamman och skriva av sig om det som hennes familj gör mot henne skriver hon brev till mamman som hon tror finns i himlen.

Det är ingen särskilt glad historia som berättas i breven men den är bra och viktig för den handlar om den rasism som finns på Kuba och hur det är att bli utsatt för den.

/Anna

Mörka tider

2009-05-27T14:58:00.001+02:00

I Lene Kaaberböls "Skuggporten" är Anna stum och har varit det så länge hon kan minnas men vet inte varför hon är det. Hon trivs inte så bra i skolan (och det beror mest på stormobbaren Ivan) och hemma är hennes pappa mest konstig och fixerad vid sin ogräsbrännare. Han har dessutom flyttat ut sig själv och Anna från deras stora fina hus till det lilla växthuset på baksidan utan att egentligen förklara varför. Han har förbjudit Anna att gå in i huset och har alltid nyckeln till huset på sig. Dessutom vägrar han att prata om Annas mamma som har varit försvunnen i sju år. Anna är fruktansvärt frustrerad över att inte veta så mycket som hon skulle vilja och till slut så stjäl hon nyckeln till huset från sin pappa och tar sig in där tillsammans med Aian (som inte heller har det så bra hemma). Aian tar nyckeln och låser upp ett konstigt märke i husets golv och försvinner in i ett annat land, ett land som Anna visar sig ha väldigt starka band till. Anna måste hitta honom och på vägen lär hon sig en hel del om vem hon är och vart hon kommer ifrån.

Mycket bra och spännande fantasy och enligt mig ett av de snyggaste omslagen på länge.

Tack Maria för tipset som gjorde att jag faktiskt kom mig för att läsa den!

/Anna

När bästa vännen dör

2009-05-20T10:16:00.006+02:00

Janis bästa vän Emelie är död och Janis sörjer. Det är inte bara det att Emelie är död utan det är sättet hon dog på som plågar Janis nästa lika mycket. Emelie tog livet av sig på skolan, framför Janis, rektorn och några poliser och innan hon gjorde det valde hon att ta med sig flera av sina mobbande plågoandar i döden. Janis plågas av att Emelie aldrig sa något om hur dåligt hon mådde och om Janis hade kunnat göra något för att hjälpa Emelie. För att göra något av sin sorg snor Janis sin älskade brors älskade bil och åker norrut för att hitta det ultimata, något som Janis och Emelie hade pratat om. Under resan gör hon mer eller mindre bra saker, träffar olika speciella människor men framför allt så sörjer hon Emelie.

Åh, så bra Johanna Nilssons "Janis den magnifika" är! Jag drogs in i boken och Janis känslor och jag kunde nästan ta på hennes enorma sorg. För boken är väldigt sorglig samtidigt som man blir glad av (nästan) alla människor som hon träffar på vägen.

/Anna

Spänning på hög nivå

2009-05-20T09:48:00.004+02:00

I Kevin Brooks "Jagad" är Robert en helt normal kille som ska gå på en helt vanlig läkarundersökning för att han har problem med sin mage. Han får lugnande medel och blir medvetslös ett tag och när han vaknar hör han att flera personer, både läkare och några som verkar vara poliser, står och pratar om honom och om vad som finns inuti honom. För det är något inuti honom, något som han själv inte vet om, något som de står och tittar på för de har öppnat hans mage. Han tar sig upp från undersökningsbritsen, tvingar till sig kläder och lyckas ta sig ut från sjukhuset. Han vet inte vart han ska ta vägen, vem han egentligen är eller vad han egentligen är. För bara några timmar sedan var han en helt normal sextonåring och nu är han plötsligt jagad för något han inte vet något om. Robert försöker lista ut vad han ska göra och hur han ska kunna ta reda på vad som egentligen händer med honom.

Boken är väldigt spännande och det är fartfyllt, redan från första kapitlet kastas vi in i det som är Roberts liv som jagad. Och vi får följa med i Roberts sökande efter vem och vad han är och vilka som jagar honom och varför.

/Anna

Fredagsbokcirkel

2009-05-08T16:25:00.006+02:00

Idag träffades bokcirkeln igen, även om vi var lite splittrade den här gången. Vi kom överens om att tills nästa gång ska alla ha läst boken vi egentligen skulle ha pratat om idag ("Bryta om" av Åsa Anderberg Strollo) så att vi kan diskutera den eftersom det inte blev av den här gången, mest på grund av att vi var lite tidspressade. Men vi hann ändå med att prata om våra "viktigaste" böcker, de som har betytt mest för oss och väckt flest känslor.

Harry Potter-böckerna var en gemensam nämnare för de flesta av oss och även Roald Dahls böcker har varit viktiga. Just Harry Potter har fått flera av oss att ligga uppe om nätterna och läsa bara för att man måste få reda på vad som händer sen. Vissa med lampa, vissa utan.

För Embla har även böcker som "Hans majestäts drake", "Bilbo" och "Kalle och chokladfabriken" varit viktiga. Linnéa höll fram "Skulduggery pleasant" och för Sara är Sherlock Holmes-böckerna och mangan "Mästerdetektiven Conan" viktiga. Johan var den enda av oss som inte nämnde Harry Potter utan för honom var det en serie med böcker av Alfred Hitchcock och "De kallade mig Ise" (som har nämnts på varje bokcirkel hittills) som varit viktiga. För mig har "Hjältar och monster på himlavalvet" och "Innan jag dör" betytt mycket.

Utifrån "Innan jag dör" (som jag har skrivit om här) började vi diskutera vad man själv skulle göra om man visste att man skulle dö snart. Vi var rätt så eniga om att man skulle säga vad man tyckte till alla, inte hålla inne med några åsikter, varken bra eller dåliga. Vi funderade också över om man skulle göra något brottsligt och om man bara skulle göra saker som man tyckte om eller om man skulle utmana sig själv lite. Mycket intressant diskussion, tyckte jag i alla fall!

Nästa gång ska vi göra studiebesök på något bibliotek och några bokhandlar (och så kanske det blir någon glass också...) för det blir sista gången för terminen. Det är ju faktiskt bara 20 skoldagar kvar på vårterminen!

Ett perfekt sätt att avsluta veckan på - bokcirkel med trevliga människor!

/Anna